Inför Brescia-Ancona: "En match i taget" – för att inte förlora sig i drömmar
Lördag 15:30 spelar de sju topplagen i Serie B sina matcher i omgång 39. 12 poäng återstår att kriga om. Ligatvåan Brescia möter elvan Ancona, som i praktiken inte har något att spela för. Nu är det – mer än någonsin tidigare – "en match i taget" som gäller.
Det är farligt lätt att börja drömma om Serie A nu, att känna att ”vi har fixat det”, bara för att man för tillfället innehar den andra direktplatsen till högsta ligan. Det är sant att just i denna stund, när alla lag har fyra matcher kvar vardera, är Lecce och Brescia på promotion-platserna, och de har det i egna händer. Men det är ju ingen slump att klichén ”ta en match i taget” förekommer så ofta inom fotbollen, särskilt från spelar- och ledarhåll. De vet hur lätt och förödande det är att för några sekunder tappa fotfästet, vaggas in i en falsk säkerhet, och så plötsligt är allt förlorat.
Koncentration blir nyckelordet dessa sista matcher på säsongen, och det är just budskapet "vi tar en match i taget" som Brescias tränare Iachini upprepar gång på gång under presskonferenser och taktiska genomgångar de senaste dagarna.
TREDJE GÅNGEN GILLT?
Särskilt för Brescia måste detta nötas in, eftersom man tappat Serie A-plats i slutskedet av så väl förra säsongen som säsongen dessförinnan. Nu står vi där igen – tredje gången gillt? Hur många gånger orkar man börja om, ladda om? Skulle man orka göra det ännu ett år? Det är tveksamt. Därför känns den här säsongens nosande på Serie A-platserna som det mest kritiska och mest allvarliga.
IACHINI - MIN NYA FAVORITTRÄNARE
Mycket har vi varit med om den här säsongen – vi ska inte göra någon sammanfattning ännu, men man kan konstatera att tränare Iachini, som tog över i oktober 2009, har gjort väldigt mycket för det här laget. Dels på individuell nivå, förstås, eftersom fotboll trots att det är en lagsport handlar om enskilda individer och personligheter. Dels också kollektivt, taktiskt. Och nu kan Brescia Calcio skörda gott utifrån det man sått under vinter och vår.
I EGNA HÄNDER
Allt i egna händer. Hellre det än tvärtom, det säger sig självt, men samtidigt är det en press som heter duga. Det är också så att dessa fyra matcher som vi har i egna händer är mot motståndare i mitten eller i botten av tabellen – det är naturligtvis å ena sidan en fördel (enklare motstånd än om vi mött toppkonkurrenterna), å andra sidan en press så till vida att förluster accepteras inte.
Det är alltså först Ancona hemma på lördag 15:30. De ligger i mitten av tabellen och kommer förmodligen inte att röra sig så mycket, varken uppåt eller nedåt, dessa sista veckor i maj (seriespelet avslutas 30 maj).
Sen Modena borta, just nu är de 12:a. I näst sista matchen avsågade jumbon Salernitana hemma, och sista matchen (som spelas en söndag) är mot Padova borta, en klubb som slåss för överlevnad i Serie B – de är i nuläget två poäng före nästjumbon Gallipoli.
INGET LAZIO-BETEENDE
Eftersom Lazios beteende i Inter-matchen häromveckan mötts av sådan avsmak och sådant förakt från de flesta genuina fotbollssupportrar (både i Italien och utanför) tror jag att de flesta lag som nu i slutändan av Serie B ”inte har något att spela för” (förutom äran) ändå kommer att spela ordentligt, satsa hårt, för just ärans skull.
Av någon anledning nedvärderas äran, men äran är väl i grunden alltid det viktigaste, när det handlar om fotboll (all idrott), när det handlar om att vinna eller förlora.
VÅRT KÄRA 3-5-2
Så, med detta sagt, förväntar jag mig tuffa matcher resterande tre veckor av säsongen. Mot Ancona kommer Brescia säkerligen att spela sitt vinnande 3-5-2-system som inneburit en svit på sju raka matcher utan förlust senaste tiden, trots att båda yttrarna på mitten är halvskadade nu. Som tidigare diskuteras här på Svenska Fans är yttermittfältarna i ett trebackssystem (oavsett lag) av grundläggande betydelse, och i Brescia är vänstern Dallamano och högern Zambelli (båda egna produkter, för övrigt) bärande i det här spelet. Jag gissar att startelvan ser ut så här:
Arcari – De Maio, Bega, Berardi – Rispoli (Zambelli), Baiocco, Budel, Saumel, Martinez (Dallamano), Caracciolo, Possanzini.
På topp ett anfallspar som tillsammans gjort 30 mål den här säsongen, alltså nästan 60% av lagets totala målskörd.
I det här läget av säsongen har Brescia faktiskt tagit två fler poäng än jag kalkylerat med, och då hade jag ändå en väl optimistisk kalkyl, tyckte jag.
Jag tror att Brescia vinner mot Ancona, det skulle vara roligt om Budel fick göra ett mål, så bra som han varit i spelet ända sen han kom till klubben från Parma, i januari i år. 3-1, kanske?