93 år med Brescia del 1
Som vi alla vet så var det engelska sjöfarare som introducerade fotbollen för italienarna. Från hamnen i Genoa spred sig spelet norrut till Brescia.
Spelet blev genast en mycket populär syssla bland främst industriarbetarna och mellan åren 1905 och 1910 började lokala lag ploppa upp här och där i staden, samtidigt som de moderna reglerna började ta form. Vid denna tidpunkt hade många "stadslag" etablerat sig i Italien och 1911 skulle bli året då även pistolstaden (Beretta) Brescia skulle få sin elva.
Klubbens namn blev Brescia Football Club och klubbskölden skulle vaktas av ett lejon - stadens symbol. Kärnan i laget bestod av spelare från stadens tre bästa lag - Liberi e Forti, Gimnasium och U.S. Brescia. Liberi e Forti, vilket betyder "Fri och Stark", hade varit det första och mest framträdande laget i staden!
Knappt två decennier senare gör Brescia entré i den "nystartade" ligan serie-A, efter många års harvande i de lägre, nordliga divisionerna. År 1929 har Brescia fått smeknamnet "Rondienelle", som betyder svalorna. Det sägs att laget fick sitt namn efter en väl genomförd match på 20-talet. "Spelarna rör sig lika vackert som svalorna i skyn" utbrast en medelålders man i publiken. Om mannen i fråga var påverkad eller inte, har jag inget svar på, men uttrycket har i alla fall hängt med i alla tider!
Svalans V-formiga stjärt pryder idag, i vitt, den blåa matchtröjan.
Tyvärr så gick inte "svalorna från Brescia" någon framgångsrik historia till mötes. Istället för att etablera sig i den högsta divisionen så blev istället Brescia ett etablerat lag i serie-B. Så fort man fick chansen i serie-A så dröjde det en, två eller max tre säsonger innan nerflyttning blev ett faktum. Italienska journalister kallade elakt laget för ett "jojo-lag" och klubben ansågs vara oglamorös och förföljd av otur.
Årtiondena susade förbi och spelare som till exempel Sandro Altobelli (världsmästare med Italien 1982), Robotti och Gigi Simioni hade inte förmågan att etablera Brescia i serie-A.
Åttiotalet skulle bli en enda lång uppförsbacke för de lombardiska lejonen. Laget åkte ur serie-A 1981 efter bara en säsong, och sedan rasade Brescia igenom serie-B och de var även ytterst nära att ramla ur serie-C1, men i sista stund tog man sig i kragen. Elfteplatsen i serie-C1 den säsongen är klubbens värsta bottennotering genom tiderna!
1989 tog den forne Bologna presidenten Luigi Corioni över presidentposten i Brescia, med det stora målet att etablera Brescia i serie-A - något som fansen hade hört i ett halvt sekel. Men på våren 1992 fick Brescia chansen då man vann serie-B, mycket tack vare måltjuven Maurizio Ganz.
Under EM-sommaren 1992 knöt Corioni till sig megastjärnan George Hagi från Real Madrid. Den sensationella värvningen berodde troligtvis på att Brescia tränades av rumänen Mircea Lucescu. Rumänerna Nellu Sabau och Florin Raducioiu (mannen som nästan sänkte Sverige i VM-1994) blev även de Bresciaspelare. Trots den vilda satsningen så slutade serie-A äventyret med nedflyttning med minsta möjliga marginal. Efter en stentuff play-off match mot Udinese våren 1993 (förlust 1-3) stod det klart att Brescia var tvungna att åka ner till B igen.
Samma år nådde Brescia finalen i den udda turneringen Anglo-Italian-cup - en turnering där "semi-proffesionella" klubblag från Italien och England gjorde upp om en smått obetydlig pokal. Turneringens livslängd varade mellan 1969 och 1996 - dock i olika former.
Finalen 1993 spelades på klassiska Wembley mot Notts County. Många Brescia-anhängare hade åkt till regniga London för att bevittna sina hjältar. I den 65:e matchminuten överlistade Ambrosetti Notts Countys målvakt och Brescias första europeiska titel var ett faktum. Triumfen gav i alla fall de olyckliga Bresciafansen en anledning till att jubla, och till att festa.
Hagi stannade kvar ytterligare en säsong och hjälpte Brescia att avancera till serie-A ännu en gång - åttonde avancemanget sedan 1930!
I avsaknaden av Hagi klev lagkaptenen Maurizio Neri fram och blev den stora stjärnan i Brescia. Den Harley Davidsson åkande Neri skulle bli en av klubbens mest populära spelare genom tiderna - mycket tack vare hans personlighet. Sakta men säkert började Brescia bygga upp ett lag för framtiden - i ungdomsleden stod bland annat talanger som Andrea Pirlo och Cristiano Doni och väntade.
Äventyret i serie-A säsongen 94/95 slutade dock med ett rejält magplask. Laget slutade sist i tabellen och man lyckades endast skrapa ihop 12 poäng. Brescia var vid den här tiden för bra för att spela i serie-B, men samtidigt för dåliga för att spela i serie-A.
Säsongen 99/00 sköt den nye skyttekungen Dario Hubner klubben till en tredje plats i serie-B - ett serie-A kontrakt var åter säkrat. Många fruktade dock att Brescia
åter igen skulle ramla ur serie-A under första året, något man hade gjort på de sex senaste försöken!
(1970, 1981, 1987, 1993, 1995 och 1998)
President Luigi Corioni och klubbledningen ville bryta den "traditionen" och man knöt därför till sig legenden Roberto Baggio. Resultatet blev att Brescia bröt förbannelsen - laget höll sig kvar under sin debutsäsong och man slutade på en fantastisk åttonde plats i ligan. Med lagkapten Baggio i spetsen är Brescia på väg att säkra serie-A kontrakt för fjärde säsongen i rad - något som aldrig tidigare inträffat i klubbens 93-åriga historia.
[Thanks to Matteo Datteri from Brescia]
Läs fortsättningen..
