Inför Play Off-final 1: Torino-Brescia

Det blir fullsatt - 23 000 åskådare - på Stadio Olimpico i Turin på onsdag kväll, när Brescia gästar för den första av två Play Off-finaler. Tusen biljetter har Brescias supportrar fått. Torino överlägsna på läktarna, och förmodligen också på planen, då Brescia väntas inrikta sig på försvarsspel.

Eftersom Brescia slutade 3:a, Torino 5:a behöver Brescia "bara" två oavgjorda resultat i denna dubbelfinal för att ta sig till Serie A. Med andra ord är det upplagt för försvarsfotboll, den typ av taktik som bäddar för enorm pina, långdraget lidande för fansen. En nervpärs, en sträckbänk, om man så vill. Frågan är hur länge Brescia kommer att orka stå emot en massiv Torino-anstormning.

Brescias försvar anses vara lagets svagaste del, anfallet med Caracciolo i spetsen är mer namnkunnigt. Men de tre försvarare som förväntas starta i 3-5-2-systemet är rutinerade herrar, med många år i Serie A i ryggmärgen. Det är Mareco, från Paraguay, det är Bega, italienaren, och det är Martinez, landslagsman för Costa Rica. Bega är 36 år, Martinez 31, Mareco faktiskt bara 26, men han har varit med länge, kom till Brescia redan 2001, som 17-åring. Så ett mått av säkerhet finns här.

OLIKA STÄMNINGAR
Det är anmärkningsvärda kontraster lagen emellan stämningsmässigt inför den stora finalen. Torino är i extas, man njuter av situationen. Brescia lider. Alltid detta lidande när det handlar om Brescia. Tabellpositionerna senaste fyra åren: 6:a, 5:a, 4:a, 3:a. Alltid nära men ändå inte framme.

FÖR ETT ÅR SEN...
För ett år sen tog jag över Svenska Fans Brescia-redaktion, då befann sig laget i exakt samma situation som idag. Det var Play Off-final, och motståndarna var ett vinrött lag - Livorno. Kommunistgänget hade då fördelen av att ha slutat serien som just 3:a - samma position som Brescia landade på i år - och lyckades ta sig vidare mot ett Brescia som då slutat 4:a. Min rubrik löd "Sorg i Brescia", och sorgen satt kvar länge, hos spelare och supportrar, och det dröjde till december 2009 innan man kunde resa sig och börja utmana toppen på allvar.

Nu är det ett ännu starkare vinrött lag som väntar i Play Off-final, här i juni 2010, men skillnaden är alltså att Brescia denna gång har triumfkortet att ha slutat serien på en bättre placering. Men Torino är ett mycket starkare lag än Livorno, det måste tilläggas, utan tvekan. Större och starkare, rikare, med en gigantisk historia, en supporterskara utöver det vanliga i Serie B-sammanhang.

VILJA SE NER PÅ LIVORNO OCH ATALANTA
Men visst vore det skönt att segla upp till Serie A och vinka åt Livorno som nu kört ner sig i Serie B igen. Brescia hyser inget agg mot Torino, det vore bara naturligt om Torino tog Serie A-platsen. Få hade tippat något annat inför säsongen. Men att få triumfera över Livorno och ärkerivalen Atalanta, det vore förstås något alldeles extra. Båda åkte ur Serie A i år, och även om hatmöten har sin charm vill vi slippa träffa på dessa klubbar nästa säsong.

Vi vill till Serie A. Den här säsongen har redan varit alltför lång. Egentligen skulle den ha tagit slut den 30 maj, med en seger över Padova i sista omgången, vilket inneburit direktkvalificering.

"GILLA LÄGET"
Men nu måste man "gilla läget" för att använda ett slitet uttryck, och några matchvinnare har vi trots allt, som bör kunna höja sig lite extra. Vi får inte säcka ihop inför ett fullsatt Olimpico i Turin och skämma ut oss. Får vi med oss ett oavgjort vore det underbart skönt, men även en 0-1-förlust skulle kännas "okej". Inte bra, förstås, men inte förödande heller. För vid sammanlagt 1-1 går Brescia upp. 0-1 borta kan vändas till 1-0 hemma på Rigamonti, och då är Torino utslagna.

PRESIDENTEN TROR ATT DET ÄR 50-50
Brescias president och ägare Corioni tror att chanserna är 50-50, jag personligen är något mer pessimistisk, ungefär 60-40, till Torinos favör. Självfallet hoppas jag att jag har fel. I teorin är det ju Brescia som har större procentuell chans att gå vidare. Och vi kan alltid lyfta fram de två tidigare mötena denna säsong som goda exempel: Brescia-Torino 1-0 (i september 2009), och Torino-Brescia 1-1 (i februari 2010).

Det man kan hoppas på är att Torino får en variant av "guldfrossa", att deras entusiasm ska vändas till övermod, att deras optimism ska bli ett storhetsvansinne.

LAGDEL MOT LAGDEL
Rent spelmässigt då, lag mot lag, vilka är bäst där, på pappret? Målvaktsposten vinner Torino, även om Brescias Arcari varit en stor positiv överraskning, denna hans första säsong som nummer 1 (Viviano gick till Bologna efter förra säsongen).

Torinos backlinje är väl marginellt bättre än Brescias. Likaså mittfältet. Anfallsmässigt tycker jag att Caracciolo kompletteras bättre i Brescia än vad Bianchi gör i Torino, därför är Brescia strået vassare på den punkten (dock har Torino gjort något fler mål än Brescia hittills).

På tränarsidan har vår mister Iachini lyckats bättre än Colantuono, både tidigare år och i år. Iachini har vunnit Serie B (2008), och har tagit fler poäng under årets säsong än vad Colantuono gjort (denne har hunnit med att bli sparkad och återanställd mitt under säsong, något Iachini lyckats undvika).

Jag tror att Brescia formerar laget så här (3-5-2):

Arcari
Mareco - Bega - Martinez
Zambelli - Baiocco [alt. Vass] - Budel - Saumel - Dallamano
Caracciolo, Possanzini