Brescia klart för Serie A!!!
Brescia vann den andra Play Off-finalen mot Torino med 2-1 och återvänder därmed till Serie A! Senast det begav sig var 2005. Fem år av hård kamp har nu burit frukt. "Welcome to paradise", som det stod på en supporterflagga i publikhavet.
Det var en alldeles fantastisk finalmatch, som bjöd på allt: Extremt högt tempo, giftiga långskott, bråk och utvisningar, hjärtat i halsgropen, fjärilar i magen, och slutligen: känslan av att gå på molnen.
Bortom alla dessa klichéer kan man kort och gott säga att det här var mitt livs bästa fotbollsögonblick, snäppet större än Italiens VM-guld för fyra år sen. Brescia har sen legenden Baggio lade skorna på hyllan kämpat och kämpat för att återvända till Serie A (när Baggio slutade åkte Brescia direkt ner i Serie B). Nu har man äntligen lyckats, det är rättvist och det är magiskt.
RÄTTVIS VINNARE
Eftersom Brescia slutade Serie B som trea (Torino blev femma), och eftersom Brescia nu vunnit två gånger mot Torino denna säsong, och kryssat två matcher mot tjuren från Turin, måste man säga att det hela är fullständigt rättvist.
Brescia spelade 0-0 i första Play Off-finalen och behövde "bara" ett kryss i denna andra och direkt avgörande fight för att få Serie A-kontraktet, men man vann alltså, och länge såg segern ohotad ut.
DE AVGÖRANDE MÅLEN
1-0 kom efter en Baggio-dribbling från lagkapten Possanzini, matchens kung, och ett jättelikt skott avfyrades, som Torinos Morello inte kunde hejda. Minuten innan hade Brescias mittfältskreatör Cordova haft ett skott i ribban. Det här var de fenomenala långskottens match.
2-0 kom på straff, som Possanzini ordnat - helt regelrätt dömt. Caracciolo slog in den. Sen hade Brescia flera lägen att göra 3-0, och borde ha gjort det. Istället blev det ångest mot slutet (som vanligt), när Torino fick in en boll, men trots fem minuters övertid lyckades inte Serie B:s största klubb (rent ekonomiskt) hota Brescias seger.
Varför skrevs ingen inför-rapport, inför denna match? Därför att jag var för nervös.
SEGERDANS
Brescias tränare Iachini är kanske den som är mest värd denna euforiska framgång. Han vågade inte titta när Caracciolo krutade in straffen (2-0), och när domaren blåste av matchen dansade Iachini segerdans med Cordova, som ersatte registan Budel (avstängd) så enastående bra, det går inte att göra det bättre än Cordova gjorde, särskilt med tanke på att han varit skadad i månader och inte spelat på mycket länge.
18 000
Publiken var i extas, naturligtvis. Det här har man drömt om, längtat efter (nästan krävt, kan man säga) sen Baggio försvann och därmed också Serie A-spelet. Nu var det 18 000 på läktarna, överlägset bästa hemmapubliksiffran för säsongen. (För de som inte har koll på Serie B denna säsong kan jag säga att det rent allmänt är en mycket hög publiksiffra.)
I Serie A kommer vi förmodligen att ligga på dessa siffror hela tiden, och dessutom kommer en ny arena att stå färdig 2013. Och Serie A-kontraktet är värt närmare 500 miljoner kr. Det här är en stor, stor kväll för Brescia Calcio.
HYLLNINGAR
Oerhört imponerande att Brescia lyckades vinna och spelmässigt dominera när så många ordinarie spelare var borta - Budel avstängd, Mareco likaså, Dallamano och Taddei skadade. Alla är ordinarie i Brescia, och bänken för kvällen var ganska "svag", även Primavera-spelare var uppkallade till matchtruppen. All heder åt tränare Iachini, det är han som gjort den här sagan möjlig. Det är framför allt hans förtjänst. Och så matchens bäste: Lagkapten Possanzini.
"Welcome to paradise" - så löd en text på en supporterflagga i Brescias publikhav. Vi låter de orden avsluta så länge.
Ett sista tack till Torino för två ruskigt bra matcher av god Serie A-kvalité. Vi hoppas se Torino i Serie A näst-nästa säsong.
SERIE B, PLAY OFF FINAL 2 AV 2:
BRESCIA-TORINO 2-1
BRESCIA (3-5-2):
Arcari - De Maio, Bega, Martinez - Rispoli, Baiocco, Cordova (81 min Lopez), Vass, Zambelli (70 min Berardi) - Caracciolo (90 min Kozak), Possanzini.
Tränare: Iachini.
Mål: Possanzini (Brescia) 33 min, Caracciolo (Brescia) 67 min, Arma (Torino) 86 min.
Tre lejon: Possanzini (il capitano/anfallare): Hans livs match, mål och ordnade straffen - bar verkligen hela laget och ansvaret på sina axlar. Kämpade till sista bloddroppen, gjorde allt rätt. Som en Gud.
Två lejon: Cordova (mittfältare): Ersatte Budel och gjorde det över förväntan, hade mängder av utmärkta långskott, höll även fysiskt, konditionsmässigt.
Ett lejon: Arcari (målvakt): Vi behöver inte värva någon stormålvakt nu när vi ska spela i Serie A, vi har redan en stormålvakt.
