Serie A:s mest utdömda lag – på förhand
Ingen tror på Brescia. Inte ens stadens invånare. Klubben har minst antal sålda säsongsbiljetter i nuläget, tre veckor innan premiären.
Bara 1 300 sålda säsongsbiljetter hittills, jämfört med nykomlingskollegan Cesena som har sålt 6 700 säsongsbiljetter för tillfället. Parma, som brukar beskrivas som en stad där fotbollsintresset är något mer ljummet än i Neapel eller Rom, har sålt 7 000.
Frånvaron av stora stjärnspelare är naturligtvis en förklaring till varför säsongsbiljetterna säljer dåligt. Utan tvivel skulle till exempel Milans försäljning sjunka utan namn som Ronaldinho och Pato.
Folk i staden Brescia är inte ointresserade av fotboll, långt ifrån. Men av någon anledning tillhör de Italiens mest kräsna supportrar. De är svårflirtade. Och det är vid närmare eftertanke kanske inte så märkligt. Har man fått Baggio, och haft fyra ljuvliga år med honom, då är det klart att nästan ingenting annat kan mätas med det.
Klubbägare Corioni har tidigare sagt att han ska värva antingen Giovinco, Eder eller Diamanti. Men först försvann Giovinco till Parma, sen tackade Eder nej (han vill till en större klubb, Fiorentina eller Milan ligger närma till hands), och nu idag har Diamanti gått ut och sagt att han ämnar stanna i England minst ett år till.
Perioden med Baggio blev alltså, kan vi se i efterhand, både ett klimax och antiklimax i Brescias historia. När Baggio försvann åkte Brescia direkt ner i Serie B, och stannade där i fem långa år. Nu är man tillbaka, men folket är ändå tveksamma.
Ultraskulturen är stark, hardcorefansen är lika inbitna och passionerade som någonsin, det tillhör deras DNA, och sker per automatik, spelar ingen roll egentligen om klubben befinner sig i Serie A, B eller C.
Men resten, de som ska se till att publiksnittet ligger på 15 000 hemma på Stadio Mario Rigamonti, när ska de övertygas? Min kontakt i Brescia, Alberto, säger att han hoppas på, och förväntar sig, ett publiksnitt på ungefär 12 000. Det kan för vissa låta som en låg siffra, men med tanke på hur det sett ut på Rigamontis läktare under åren i Serie B vore 12 000 i snitt högst acceptabelt, för att inte säga riktigt bra.
Visst, arenan i sig är dålig, det säger alla, och kommunen som äger den ska bygga en ny. Och ultrasgrupperna är hårdförda, våldsamma stundtals, kan ge sig på spelarna om så skulle ”krävas” (enligt deras synsätt). Detta är förstås faktorer som kan skrämma iväg de ”vanliga” fansen.
Vad som krävs nu för att få upp intresset och raska på försäljningen av säsongskorten är förstås en relativt stor värvning. Baggios aura svävar över Brescia och allt Brescia presterar efter Baggio, och alla som anländer till klubben efter Baggio, kommer att jämföras med den gudomliga hästsvansen och resultaten under de åren.
För att något underlätta, för att delvis komma ifrån detta fantastiska ok, sin egen solskenshistoria, har man valt att pensionera nummer 10. Det gjordes redan i maj 2004.
Finns det något annat man kan göra? Ja, visa resultat på planen, så klart. Träningsmatch mot Siena hemma på söndag kväll väntar härnäst. Siena som i januari ville köpa Brescias nutida stjärna – Caracciolo, tidigare anfallspartner med Baggio. Caracciolo är en av fyra Brescia-spelare som hänger med sen den gyllene eran, som tog slut för sex år sen. Brescia behöll alltså Caracciolo i januari, och den 13 juni slog han in Brescias andra mål i Play Off-finalen mot Torino (2-1), en seger som tog klubben tillbaka till Serie A.
I nuläget är det få som håller Brescia som något annat än ett nedflyttningslag. Det skulle förvåna mig om Svenska Fans Italiens samlade redaktioner i sitt gemensamma tabelltips placerar Brescia högre än plats 18-20. Personligen måste jag ju vara optimist och tippa med hjärtat också, något annat går inte. Jag har tippat Brescia på en 15:e plats.
Vill man ha motivering till det kan jag inte svara att klubben haft en drömmercato, som till exempel Genoa. Motiveringen får jag hitta på annat håll. Å andra sidan har en klubb som Genoa allt att förlora, med de spektakulära nyförvärven. De börjar likna Italiens Manchester City och förväntningar är nu skyhöga.
Brescia å sin sida kan spela utan yttre press. Inre press finns det alltså gott om – staden kräver säkrat Serie A-kontrakt, men utanför Lombardiet är det ingen som räknar med Baggios gamla lag. Det är något som talar för oss.