F som i fem förluster i följd
Reflektioner kring en skadeskjuten "leonessa". Och en saknad häger.
Brescia förlorar, förlorar och förlorar. Och förlorar och förlorar. Fem i följd. Det är frustrerande, förfärligt, fasansfullt. Fruktansvärt, förudmjukande, förnedrande.
Varför alla dess f-ord? Kanske för att man blivit sinnessjuk av alla dessa nederlag, och inte orkar skriva en vanlig matchrapport längre, eller helt enkelt för att f-ord brukar vara de man tar till i såna här lägen.
Jag tänkte fokusera denna förbannelse till text på några stolpar:
Framtid? Finns det någon sådan, trots det dystra läget (vill inte ens titta i tabellen, men Brescia har nu närmre till botten än till toppen)?
Ja, det finns ett så kallat januarifönster, och det finns en historia som säger att ett lag kan förlora uppåt 11 matcher men ändå avancera till Serie A, åtminstone knipa en Play Off-plats och vara med i den fighten.
Fantasilöst - är det det också? Nej, det är just det som inger förhoppning: Brescia fortsätter att ha det mesta av bollinnehavet.
I de flesta av dessa fem förlustmatcher (som kommit i följd - innan det var man obesegrade) har Brescia haft bollen överlägset mest. Motståndarna har haft den endast 30-35% av tiden. Brescias tekniska mittfält skapar mycket, problemet är istället uddlösheten, bristen på rutin när det kommer till att "sätta dit den".
Fruktbart - har det kommit något fruktbart av allt detta? Inget ont som inte för något gott med sig?
Nja, jag har insett hur jäkla illa jag tycker om att följa mitt favoritlag via urusla video streams online. Det håller inte längre, det är inte så fotboll ska upplevas. En boll liten som ett knappnålshuvud, någonstans i ett snorgrönt hackande flimmer. Med uppspelta kommentarorer som pladdrar galet på ett språk som skulle vara nog så svårt att förstå i slow motion.
Det fruktbara i sammanhanget är alltså att jag börjar inse att fotboll är mer än bara italienska Serie B. Det behöver inte vara så snävt, det finns annan fotboll också, andra lag att intressera sig för.
Därmed inte sagt att man vänder sitt lag ryggen för att det går dåligt, men de flesta sunda människor har flera favoritlag, det vore outhärdligt annars, om man måste projicera hela sitt livs förväntan och framgångsbehov på en enda klubb i hela världen.
Och så saknar jag Caracciolo. Det måste jag avsluta med att säga. Den långe. "Hägern". Han gör mål för Genoa nu, men vem vet om han inte återvänder till Brescia i framtiden, trots allt. Han har gjort det flera gånger förut. Hem är alltid hem.
Och Brescia är alltid Brescia. Det är den mest ärofyllda klubben i Serie B vid sidan av Torino och Sampdoria. Vi har en stolt historia med Baggio och fem gyllene år i Serie A i början av 2000-talet. I teorin är det förstås möjligt att Brescia är tillbaka där, nästa år. Bara 30% av denna säsong har avverkats.
