Besiktas-Brescia 0-2: Stor skalp
Brescia imponerade inför Serie A-återkomsten - sänkte turkiska storklubben!
Brescia förbereder sig inför sin Serie A-comeback genom att inte värva stjärnglans. Istället satsar president Cellino och tränare Corini på en smal trupp bestående av unga spelare, bland dem en stor andel egna produkter.
23 spelare ingår just nu i A-truppen, att jämföra med exempelvis Lazios 35 spelare, Parmas 33 eller lokalrivalerna Veronas 32. Antalet utländska spelare hos Brescia: 7. Jämför med Lazio igen: 28, Juventus: 19, Milan 17. För att bara ta några exempel. Räknar vi egna produkter torde Brescia hamna i topp även i det perspektivet. Nu vinner man inte nödvändigtvis titlar på detta vis, men det är ändå en moralisk seger.
BALOTELLI?
När Cellino häromveckan fick frågan om inte Balotelli är intressant för sin hemstads klubb svarade vår ägare att det han och Brescia vill ha är någon som prioriterar kärlek, inte pengar. Balotelli är pengar, inte kärlek. Det sammanfattar väl hur vår transfermarknad ser ut, rent ideologiskt.
Finländske landslagsmeriterade målvakten Joronen har vi dock köpt, han är kanske det mest spännande nyförvärvet hittills. Det blir sannolikt ett par till. Annars kommer det att bli en fortsättning för det lag och den trupp som vann Serie B förra säsongen.
Och varför inte? Vad är poängen med att nå promotion med en trupp och sen köpa ihop en annan som ska spela i högsta ligan? Är det kärlek, är det tro på det egna? Vår president gör rätt. Han har till och med sparkat sportchefen inför denna sommar, eftersom vi nu fokuserar på de egna leden; det ska ändå inte köpas så mycket nytt.
Kommer ett sånt tänkande att lyckas i dagens kommersiella fotbollsvärld? På planen är det, vad jag vet, fortfarande elva mot elva. (Såvida man inte heter Juventus och har domaren med sig, samt större delen av landets supportrar.) Och motivation slår ofta klass.
Mister Corini har under försäsongen hävdat att han inte kommer att ändra taktiken i Serie A, han tror inte på cynisk, defensiv fotboll. Brescia kommer att fortsätta spela 4-3-1-2 och fokusera på att spela boll.
BESIKTAS
Denna söndagskväll stod turkiska storklubben Besiktas för motståndet, i vad jag trodde skulle bli en allt annan än offensiv tillställning för vårt lag. Trodde att vi skulle få ligga väldigt lågt och jaga. Det var naturligtvis ett bra val av träningsmatch, eftersom åtminstone 15 av 19 motståndarlag i Serie A är bättre rustade än oss, på papperet.
Förvånande nog var det istället Brescia som successivt tog över matchen. Turkarna underskattade uppenbarligen våra Kappa-utrustade lejon (vår nya sponsor). Vi stod emot deras anfallsförsök, höll positionerna väl. Jag märkte också en entusiasm, en glädje över att få möta internationellt motstånd. Matchen spelades i Österrike. Bara det, att få flyga utomlands för en internationell fight. Det är vardagsmat för många, men inte för våra spelare. De njöt och gick in för matchen som om det vore Serie A-premiär.
Efter 0-0 i paus blixtrade vår skyttekung Donnarumma till två gånger i andra halvlek. Trots många byten lyckades Corini ändå hålla stabiliteten i laget och på planen i 94 minuter. Åtskilliga unga egna produkter fick chansen; Quaresma & co var nära till reducering ett par gånger, men inte mer än så.
TILLFÖRSIKT
Efter att ha blivit Serie B-mästare i maj sa vår tränare att Serie A kommer att innebära "en helt annan värld". Kanske underskattade han sitt lag, för kan vi slå en klassisk turkisk storklubb som Besiktas (om än i en träningsmatch, ett par veckor innan säsongsstart) kan vi även överleva i italienska högsta divisionen.
