Elfsborg - Sirius1 - 1
Brescia-Ascoli 3-2: Nästan så att man blir religiös
Vissa omgångar - som Serie B:s näst-näst sista - skapar närmast religiösa känslor. Hattrick av fotbollsguden Caracciolo!
Att fotbollen är underlig är ingen nyhet, och det är dessutom ett riktigt understatement. Men vissa gånger kan den få en att börja fundera på både ödet och gudar.
Inte Gud i bemärkelsen "Skaparen", utan gudar i bemärkelsen övermänskliga väsen. Som Andrea Caracciolo, till exempel.
Och vad gäller ödet måste det nästan ha ett finger med i spelet, som lät två av våra motståndarlag tappa poäng i 94:e respektive 96:e matchminut.
Brescia var - som man säger i de här sammanhangen - piskade att vinna hemma mot bottenlaget Ascoli, för att ha en chans att nå Play Off-spel. Detta var den 40:e av 42 omgångar i Serie B, och kampen handlar inte bara om att sno den sjätte och sista Play Off-platsen från antingen Varese eller Novara.
Det handlar också om att det överhuvudtaget ska bli ett Play Off-slutspel, och det sker enbart om avståndet mellan fyran (Empoli) och trean (Verona eller Livorno) är högst nio poäng.
Förra veckan skrev jag att ni borde satsa en del slantar på att Verona slår degraderade Pro Vercelli denna omgång. Och visst gjorde dem det (3-1), men jag själv glömde bort att spela på matchen, och dessutom skulle det kännas moraliskt fel att spela på Brescias värsta rivaler.
Så där fick vi alltså ingen hjälp för att förverkliga Play Off-drömmen. Empoli var alltså tvungna att vinna borta mot nedflyttningshotade Vicenza. Maccarone, Tavano och gänget tog också en 0-5-ledning (!) under de första 35 minuterna.
Det var så pass förnedrande för hemmalagets fans att de slet sönder säkerhetsstängsel/dörrar och tog sig in på planen. Matchen avbröts och hur det egentligen slutade vet jag inte just nu, men Empoli lär hur som helst avgå med seger.
SMÄRTAN HOS DE SOM ALLTID FÖRLORAR
Men det var förstås smärtsamt att se smärtan i Vicenza-supportrarnas ögon, den ultimata förudmjukelsen när det gällde som mest.
Sen var det det där med ödet i slutminuterna - om vi genast ska kasta oss fram till eftermiddagens upplösning på övriga arenor (mer om Brescia strax): Livorno gick sin promenadseger mot vänskapsklubben Ternana - när plötsligt den oväntade kvitteringen kom från ingenstans. I 94:e minuten.
Finns det ett öde som ibland ömmar för Brescia? För samtidigt, i Grosseto, reste sig tabelljumbon (sen länge Lega Pro-klara) och sköt 2-2 mot Varese, nästan sex minuter över ordinarie matchtids slut. Och då hade - som grädde på moset - Bari ordnat en skräll i Novara, genom att vinna med 0-1!
Brescia tack ödmjukast och tar emot dessa gåvor. Även om de är tillfälliga, även om vi vet att verkligheten alltid slår tillbaka.
SAMTIDIGT, PÅ STADIO RIGAMONTI...
Men det mest berörande och känsloladdade av allt denna eftermiddag var förstås det som hände på vår egen Stadio Rigamonti. Där var Brescia bäst och ägde matchen, till 99% tack vare vår fotbollsgud Andrea Caracciolo. Han gjorde hattrick, fick Brescia att resa sig gång på gång i denna galna match.
För ett par månader sen visade jag hur lite jag förstår mig på fotboll, när jag skrev något i stil med "Min favoritspelare är slut!". Helt fel. Caracciolo är nu vår bäste målskytt med 15 mål, sammanlagt 101 mål i Brescia-tröjan, vilket är ett mål färre än rekordhållaren De Pauli.
Caracciolo sköt in ett spelmål, krutade in en straff och nickade in ett inlägg, under minst sagt nerviga omständigheter. Vår mittback De Maio nickade in en boll i eget mål på ett helt sanslöst vis, sen orsakade han en straff genom att knuffa omkull Ascolis nr 10 efter att vår ungdomsmålvakt Cragno (ersättare för Arcari) redan räddat situationen.
TUNN TRUPP
Dessutom tvingades tränare Calori laborera med två nya startspelare, på grund av skador och avstängningar. Varken den okände Maxi Arias eller Serie D-nyförvärvet Picci har startat i Brescia tidigare. Och de gjorde ingen glad, Picci var som vanligt flera nivåer under övriga spelares prestationer (inklusive motståndarna), och Arias lika klart underkänd den här gången.
Så Caracciolo var tvungen att kompensera för både det ena och det andra. Så många brister i det egna laget, som han - i princip ensam - skulle få oss att glömma. Caracciolos tre mål gör ju också att De Maios urusla insats och reservernas fiaskon skjuts åt sidan.
Calori gjorde i och för sig även sitt för att minimera fiaskot, när han redan efter halva matchen bytte ut bägge nämnda filurer och satte in en skadad Corvia (som var bra, trots att han inte var 100% frisk) och en spännande Man City-produkt, Benali.
STÖRST EFTER BAGGIO
Så det löste sig, och det var främst tack vare Caracciolo, en idol och en fanbärare för Brescia av det största slaget, störst efter Baggio i denna klubb, skulle jag vilja påstå.
Löste sig gjorde det också för Reggina, som vände 0-1 mot Cittadella till 2-1-seger i slutsekunderna, tränare Pillon såg ut att ha fastnat i högen av spelare som firade det andra målet. Båda gångerna sprang han ut till spelarna, obekymrad över att bli utvisad. Han blev ju det förra helgen (av andra orsaker), och såg säkert sin chans att göra lite extra stort väsen av sig den här omgången.
Brescia just nu - med två omgångar kvar - sexa och Play Off lever:
1. Sassuolo 80
2. Verona 78
3. Livorno 77
4. Empoli 69
5. Novara 60
6. Brescia 59
7. Varese 59
Brescia möter Livorno borta nu på fredag (20:45), sen Varese hemma i sista omgången veckan därpå. Empoli möter Verona i sista omgången. Det viktiga är att säsongen lever. Jag tror fortfarande att det blir EXTREMT svårt att nå Play Off. Men det är i alla fall spännande ända in i maj.
Och Brescia har något riktigt bra att bygga på till nästa säsong. Caracciolo uttalade sig i lokaltidningen Giornale di Brescia häromdagen och sa att grunden för nästa säsongen är han själv, Corvia och Scaglia offensivt, och sen Arcari, Zambelli och Budel som ryggraden. Det har han helt rätt i. Dessutom har det sagts från klubbledningen att ekonomin är uppklarad nu, de flesta skulderna är äntligen avbetalade, så Brescia kan börja satsa igen. Frågan är bara om det blir i Serie B eller Serie A nästa säsong.
