Brescia-Salernitana 3-1: Magisk start för mister Dionigi
Nu börjar Brescias säsong och jakten på en Serie A-plats.
Det märktes från första minut att vår nye tränare Dionigi förändrat Brescia i grunden - på bara tre dagar. Innan man ens hunnit sätta sig tillrätta framför skärmen hade laget skapat tre farliga målchanser mot tabellettan Salernitana.
I den tredje matchminuten kom ledningsmålet: Tonalis ersättare, holländaren Van De Looi, tryckte in bollen efter en hörna.
Dionigi skrek sig hes vid sinlinjen, klart mer aktiv än sina föregångare på tränarposten. Nu är det ett hårt arbete som ska göras, för att rycka upp Brescia från mittenregionen, mot toppen. Således ingen slips eller kostym. Enkelt klädd i träningskläder manade han på laget.
TAKTIK À LA PIRLOS JUVE?
En ny taktisk disposition såg vi också: Laget växlade mellan 4-3-3 och 3-4-3. Gång på gång följde även en mittback med upp i planen. Kanske riskabelt att spela så offensivt, men det fanns ett symbolvärde i det: Vi tror på oss själva och vår förmåga att föra spelet och dominera motståndarna. Och det visade sig också väldigt effektivt.
Målen bara kom med farten. Planens kung, centertanken Torregrossa (skulle nog platsa i vilken Serie A-elva som helst) låg bakom 2-0. Passning ut till Sabelli, som slog inlägget till framrusande Ragusa och Spalek i offensivt straffområde; den sistnämnde (kortast på planen) nickade in bollen bakom serieledarnas målvakt.
Dionigi hade inte mycket att laborera med, med tanke på att vi alltjämt saknade tio skadade spelare. Ändå lyckades han skaka liv i och ruska om allt och alla. Av 17 tillgängliga utspelare använde han 15 i denna match, ett tecken på aktivitet från tränarbänken, klokt att utnyttja alla individers särskilda styrkor för lagets bästa - i rätt skeden.
Det bjöds på fin fotboll, alla såg plötsligt ut att vara dubbelt så skickliga passningsspelare som vanligt. Inget stressigt tempo, men klart offensivt alltså, en idé om att ta initiativ och uttrycka sin potential.
Vid den mycket övertygande 2-0-ledningen var det intressant att se om Dionigis Brescia också kunde försvara en ledning. Hur hantera det fördelaktiga läget; fortsätta framåt eller bevaka? Hela laget har haft problem med fysiken den här säsongen, inte minst orken. Man har ofta mäktat med en halvlek och sen säckat ihop.
Vår nye mister uppmanade spelarna att fortsätta framåt. Ett stolpskott av vår högerback - som siste man inne i offensivt straffområde - vid ställningen 2-0 i 33:e minuten avslöjade en del om inställningen.
Precis före halvtidsvilan bjöds gästerna på en straffspark, precis den inbjudan till matchen som de behövde för att överhuvudtaget hänga med. Men reduceringen skulle bli deras enda skott på mål.
I andra halvlek fortsatte Dionigi att ligga ett steg före; ett skifte till 3-5-2: "Tre, cinque, due! Tre, cinque, due!" skrek han upprepade gånger, men det var ingen fara, alla spelare förstod, och de bemästrade systemet utan problem (trots att det var första gången).
Torregrossa fortsatte att servera sina lagkamrater frilägen, gång på gång. Tyvärr befinner sig alla andra en klass under honom. Nu räckte det ändå. Modet gav utdelning. Islänningen Bjarnason kom in, dribblade sig till skottläge i straffområde, och så var det 3-1 och inget mer att oroa sig över.
Inte för stunden i alla fall. Men visst funderar man lite hur det ska bli i januari, om Torregrossa lämnar. Det finns uppenbarligen en spricka mellan honom och president Cellino, som antagligen är så djup att den inte går att reparera. Men tiden får utvisa.
Brescia lever, tack vare tränarbytet. Samtliga individer har höjt sig, lika plötsligt som rejält. Det känns som att säsongen - och tron på Serie A - börjar först nu för oss. Äntligen.
