Brescia-Spezia 4-4: Att resa sig - igen, igen, igen, igen
18-årige Tonali gör underverk för sin moderklubb Brescia.
Det sägs att man står och faller som ett lag. När författaren Albert Camus påstod att allt han vet om moral och ansvarskänsla har han lärt sig från fotbollen menade han väl just detta. Det finns inget jag i lag. Ingen ska göras till syndabock när det går åt helvete, och ingen ska ensam hyllas som frälsare vid stora segrar.
När det gäller Brescia-Spezia denna söndagskväll - i Serie B:s 21:a omgång - ligger det dock nära till hands att säga att vår reservmålvakt (vi behöver inte ens nämna hans namn) stod för tre tavlor och en bjudning, medan resten av laget var heroiska.
FYRA GÅNGER I UNDERLÄGE
Fyra gånger hamnade Brescia i underläge på grund av amatörmässiga målvaktsingripanden.
En tafatt utboxning rakt på en motståndare, 0-1. Brescia kvitterade genom hela Italiens allra dyrbaraste juvel - Brescia-sonen Tonali. Vår målvakt stod sen alldeles för långt ut från sin egen målbur och en Spezia-spelare kunde skicka iväg ett inlägg rakt i mål; 1-2.
TONALIS BÄSTA MATCH?
Kanske var det här Tonalis bästa match i karriären, jag tror i alla fall inte att jag sett honom spela med sån här entusiasm tidigare. Han har tidigare varit lite blyg (vilket i och för sig är sympatiskt - det finns nog med kaxiga tonåringar i fotbollens finrum).
Förutom att vi fostrat en ny Pirlo förfogar vi också över en ny Inzaghi. Hans namn är Donnarumma (inget släktskap till Milans målvakt) och finns det någon i Europas första eller andra divisioner just nu med ett bättre målfacit: 18 mål på 17 matcher?
Han stod i denna spektakulära match för ett hattrick, allt medan vår keeper föll platt när Spezias marockanske ytter Bidaoui fintade sig fram till skotläge för 2-3. Därtill rev vår burväktare ner den nigerianske anfallaren Okereke i straffområdet (och var chanslös på efterföljande straffspark).
Gång på gång mumlade jag för mig själv att detta är en match vi Brescia-fans sent kommer att glömma. 4-4 är ett ovanligt resultat i italiensk fotboll, och det är sällan ett lag någonstans orkar resa sig efter att ha hamnat i underläga fyra gånger.
Skillnad om man redan ligger under med 0-4, får ett euforiskt rus och dundrar fram till oavgjort. Men att kvittera, få en ny demoraliserande käftsmäll, hämta upp, slås tillbaka - fyra gånger. Och varje gång sker det på grund av sin egen medspelares oförmåga.
Men det är naturligtvis inte sportsligt att hänga ut en enskild individ, inte ens när det är rättfärdigat. Förhoppningsvis är vårt första val mellan stolparna tillbaka från skada till nästa match. Alternativet är att president Cellino tillsammans med sportchefen Marroccu och tränare Corini funderar på en målvaktsvärvning till veckan. Transferfönstret stänger på torsdag (vi har redan gjort ett mycket imponerande förvärv; Serie A-mittfältaren Dessena, från Cagliari).
SJÄLVFÖRTROENDE
Brescias karaktär i denna match är förstås ett resultat av ett mycket starkt självförtroende. När man talar om starkt självförtroende inom fotbollen går kanske tankarna hos många till stöddiga typer á la Zlatan. Men jag ser här ett positivt självförtroende, utan arrogans. Brescia utstrålar en tilltro till den egna förmågan att vända underlägen. Laget har sen flera månader tillbaka passerat den där gränsen där nerverna inte längre spökar.
Tabellen är fortsatt glädjande läsning: Andra plats, en poäng efter serieledande Palermo. Nästa söndag är det bortamatch mot Pescara, på fjärde plats.
