Brescias ex-president Corioni har dött

Efter en lång tids sjukdom avled idag den färgstarke "Il Presidente", 78 år gammal. Han var mannen som tog Baggio och Guardiola till Brescia och förde klubben till en 8:e plats i Serie A - och Europaspel.

Vem kan idag föreställa sig ett Brescia Calcio som spelar ute i Europa, som håller sig bland Italiens tio bästa klubbar år efter år? Men så var det på Corionis tid, när han lyckades som allra bäst, och hade som mest pengar.

Baggio, Guardiola och Pirlo var alla Brescia-spelare då, och alla tre älskade verkligen Corioni, trots att han var en despotisk, halvgalen klubbägare.

Men han försökte - och lyckades tidvis - göra Brescia till ett aktat namn i fotbollsvärlden. För han älskade sitt Brescia genuint (trots att han inte härstammade härifrån) och för det kommer vi, alla Brescia-supportrar, att minnas honom.

Att han var så älskad av sina favoritspelare, främst Baggio, det ser man inte minst på fotografierna som tagits - till exempel det som pryder denna artikel. Corionis dröm var att denna heliga trio en dag skulle återvända - Pirlo som spelare, Guardiola som tränare och Baggio som president (Corioni skulle då "bara" vara klubbägare).

Vi fick aldrig uppleva det, men det var inte Corionis död som kom emellan fantasin och dess realisation, utan ekonomi. Corioni hade inte längre möjlighet att pumpa in pengar i klubben, efter Serie B-degraderingen 2005 (som var en direkt följd av att Baggio lagt skorna på hyllan).

Vi återkom visserligen till Serie A 2010, men höll oss inte kvar. 2015 tog det slut på Corionis tillgångar, klubben var en hårsmån från bankrutt, konkurs och omstart i amatörligan Serie D. Men i sista stund, efter många turer med Banco di Brescia och räddande änglar i form av framför allt den lokale affärsmannen Bonometti, undslapp klubben det hemska ödet.

DAGENS LÄGE
Och här är vi idag - alltjämt i Serie B (tack vare Parmas kollaps och uteslutning också - den enes död, den andres bröd...).

Corioni intog en ovanligt låg profil detta sista år vid rodret, det var knappt att man märkte att han styrde. Och kanske borde man ha anat att det var en fysisk kraftlöshet som låg bakom hans avståndstagande. Han som alltid så passionerat kämpat för att hålla Brescia på en anständig nivå verkade så passiv, så likgiltig.

LJUSET BRANN UT
För första gången i hans 23-åriga historia som ägare och president drabbades Brescia av minuspoäng, då han inte fått ut spelarlönerna i tid. Det var ett tecken på att sjukdomen så att säga förlamade hans viljestyrka, hans engagemang. Det hade talats i många år om att han var sjuk, men det märktes inte förrän 2015, då han var 77 år. Åldern tog då ut sin rätt. Hans ljus hade brunnit ut.

Två saker bör tilläggas. Det ena är att han var långtifrån älskad av alla fans under sina 23 år som Brescias ägare. Visst var Corioni älskad av de flesta under perioden då Baggio och de andra stjärnorna förgyllde tillvaron för oss supportar. Men det var en förhållandevis kort period, sett till alla de frustrerande säsongerna.

Särskilt ultras inte bara beklagade sig, utan protesterade våldsamt mot Corionis oförmåga att värva spelare med samma lyskraft igen. Man hade blivit bortskämda.

En annan sak med Corioni är hans färgstarka personlighet. Alla hans underhållande citat, han var ju alltid så drastisk - åt båda håll. Överdrivet positiv, förväntansfull, eller överdrivet kritisk och negativ. Och arrogant, vilket säkert var en anledning till att många supportrar ogillade honom.

Precis som sin vän Zamparini i Palermo sparkade Corioni otroligt många tränare under åren, jag räknar till omkring 15 sparkade tränare. Men apropå färgstark minns jag också hans snygga klädstil, de utstickande hattarna och solglasögonen.

TILLBAKA TILL NUET
Hur går det då för Brescia just idag? Skulle Corioni vara nöjd? Tveksamt. Det var ju ett tag sen jag skrev om det. Senaste artikeln kom 30 januari.

Februari månad var spelmässigt och resultatmässigt ungefär lika kall som själva månaden i sig. Brescia förlorade, kryssade, förlorade. Sen kom två vinster i slutet av februari samt den 1 mars. Men senaste helgen åkte vi dit igen, noll poäng borta mot Lanciano.

Det som är positivt är att vi trots detta (lite märkligt kan tyckas) hänger kvar inom Play Off-zonen. Brescia är 8:a i Serie B, precis vad som krävs för att få delta i vårens slutspel om Serie A-promotion. På lördag väntar de mycket oväntade ligaledarna Crotone. Där kan man tala om värdemätare.

SLUTORD
För Corioni var det alltid Serie A som gällde, så länge han var någorlunda frisk och orkade engagera sig fullt ut. Den optimismen, eller hybrisen, har smittat av sig på Brescia-supportrarna. Det är möjligt att vi har Italiens mest kräsna fans.

Det innebär en stor press på spelarna och tränaren, men det ger också en nerv. Det här är en liten klubb där ingen är nöjd med att bara vara en liten klubb. Brescia är en liten klubb som ser sig själv som en stor klubb. Och det är väl inte så konstigt egentligen, med tanke på de spelare vi haft - Baggio, Guardiola, Pirlo. Och det tack vare Corioni.