Cagliari-Brescia 0-1: Anledning för Milan att känna oro på lördag
Ingen Brescia-supporter hade väntat sig det här: En superbt genomförd match i premiären; tre poäng på Sardinien mot erkänt hemmastarka Cagliari. Inget insläppt mål. Spelövertag. Två mål tveksamt VAR-bortdömda dessutom.
Och allt detta med de starkaste korten indisponibla - nyckelanfallarna Balotelli (avstängd) och kapten Torregrossa (skadad).
MED GUDS HJÄLP?
Inte heller spelare, tränare eller president Cellino verkar ha trott på en sån här positiv start. Det har varit ödmjuka, snarast försiktiga tongångar. Att vi får härda ut, tåla att lida, ja, till och med be till Gud. Cellino tog med laget till prästen och kyrkan innan matchstart, för välsignelse och nåd.
Men självklart tror de på sig själva, Cellino har ju tidigare tryckt på vikten av att inte värva ett nytt lag till Serie A, utan istället låta de som tog klubben från Serie B också få fortsätta, och njuta av den framgång som de skördat. Men att gå in i en Serie A-debut (de flesta spelarna har ingen erfarenhet av den här nivån tidigare) utan rädsla - senza paura - och en optimism att det egna spelet håller, det är stort. Brescia spelade sin offensiva fotboll i högt tempo.
Ibland tar orken slut, men oftast räcker benen till. Så såg det ut i Serie B i alla fall. Nu är det Serie A-fotboll för första gången på åtta långa år, och även om det kan förefalla naivt att som orutinerad nykomling gå för vinst, skulle alternativet bli alltför splittrande. Byta grundtaktik helt plötsligt? Nej, men smidigt ställa om till försvarsstrategi när målen är gjorda. Donnarumma avgjorde så småningom på straff, men hans nickmål i matchens inledningsskede borde också ha godkänts. VAR tar över fotbollen på ett negativt sätt och det hela blir emellanåt parodiskt, när fotbollen inte längre får ha sin naturliga gång.
FINSKT FENOMEN
Brescia startade alltså med i princip samma lag som vann Serie B, förutom en ny mittback i Chancellor från Venezuela (Copa America-rutin) och franske Ayé på topp (från Ligue 2, idag vikarierande för Balotelli/Torregrossa). Samt finske målvakten Joronen. Kanske vill jag särskilt hylla vår finländare. En sympatisk person, som utstrålar ambition, pliktkänsla, spelglädje. Två-tre helt avgörande räddningar under söndagskvällen. Kvick och smidig. Som en katt skrev någon. En 197 cm lång katt i så fall. (Längst i laget är han dock inte: Nämnde Chancellor är en centimeter längre, och tydligen hela ligans längste.)
Vår nästa motståndare Milan inledde samtidigt med förlust borta mot Udinese. Deras tränare Giampaolo coachade för några år sen Brescia. Vår dåvarande ägare Corioni kallade honom då "Italiens bäste tränare", men en seg inledning fick fansen att vädra sitt missnöje - och Giampaolo gjorde då en Henke Larsson. Tog illa upp och avgick.
Man kan undra om det finns någon fotbollstränare på denna jord som sluppit såna påhopp? Men bara två som slängt in handuken omedelbart i det läget. Eller kanske finns fler, men de är inte många. Och vad får inte sjuksköterskorna i Sverige dagligen utstå? För att bara ta ett exempel, på en utsatt yrkesgrupp. Nyligen kom en rapport som sa att 82 % av våra sjuksköterskor upplever hot eller våld som ett stort arbetsmiljöproblem. Som en parallell till Henke Larssons Instagram-situation.
Men tillbaka till Milano: På lördag kommer alltså Brescia på besök. Det finns inga hard feelings mellan dessa klubbar, tvärtom råder ju stor vänskap. Men frågan är om Milan är redo för en ångande, sprakande lillebror just nu. Vi har ingen Balotelli då heller, han kommer tillbaka till matchen mot Juventus drygt tre veckor senare. Men kan vi slå Cagliari på bortaplan i öppningsmatchen, och Milan samtidigt lämna Udine tomhänta - då är inget givet på förhand på San Siro heller.
Förlorar Milan igen sitter Giampaolo löst, eller rättare sagt kommer nog Milans ultras att få honom att tänka på refrängen. Och Brescia skulle då kanske segla upp i en tidig serieledning tillsammans med Juventus? Jag tillåter mig att njuta av tanken, har ju inte fått uppleva Serie A-drömmen på så många år. Detta var för övrigt första gången sen 2011 som jag hade lyxen att se Brescia på riktig storbildsteve. Tack CMore och Chromecast för det (och den vänliga själ som installerade detta för min skull)!