Cittadella-Brescia 0-1: Viktigt för att undvika nedflyttning
Brescia har brutit den förskräckliga trenden.
Som Brescia-supporter är man inte van vid att titta nedåt i tabellen, när Brescia spelar i Serie B. Men tyvärr är det så nu, och var det något Buddha (Brescia-ikonen Baggios förebild) lärde oss, så var det att acceptera verkligheten som den är.
Efter fem raka förluster och inte ett mål sen början av februari kom äntligen en liten positiv förändring igår kväll, i ligans 31:a omgång, som spelades på tisdagen alltså.
FÖRSTA MÅLET PÅ EVIGHETER
Brescia gjorde mål igen, och det räckte till tre poäng. För att dämpa upprymdheten kan man tillägga att det var mot ett av ligans svagare lag (med minst antal fans), Cittadella.
Men vinsten betyder ändå väldigt mycket för att Brescia ska kunna andas lite lugnare. Man är ju på allvar indragna i bottenstriden och vi måste göra allt för att undvika ett totalfiasko.
VEM MINNS DESSA?
Lega Pro (i dagligt tal: Serie C) är ett inferno, det sägs runtom i Italien. Se på lag som Perugia, Messina, Venezia, Lecce, som var i Serie A för några år sen - och nu? Borta, gömda och glömda någonstans där nere.
Om Serie B sägs vara en tuff liga med fysiskt spel, där kamp och löpkapacitet avgör många matcher, vad är då inte Serie C? Hamnar man väl där ska det mycket till för att man ska ta sig upp igen till dagsljuset.
Brescia får helt enkelt inte degraderas dit, jag tror inte att klubben har psyke nog för att återhämta sig. Varken på ledar- eller spelarsida.
NÄSTA MATCH
Så gårdagens seger mot Cittadella betyder verkligen något, även om tabelltoppen är för långt borta. Det är långtifrån meningslösa matcher som återstår. Härnäst faktiskt seriens näst-bästa lag, Siena. De skulle inneha den andra Serie A-platsen i nuläget om det inte vore för deras minuspoäng.
De har ju misskött ekonomin i flera års tid nu, denna annars talangfulla och skickliga klubb (som ju till exempel Jens Fjellström gjorde längre studiebesök hos för några år sen).
Det är alltså tätt med matcher nu, men det är väl lika bra det. Enda sättet att komma ur motgångar brukar ju vara att möta dem, igen och igen.
CARACCIOLO - SOM VANLIGT
Det var Caracciolo som låg bakom målet, han överstegsfintade sig fram mot motståndarnas straffområde, avlossade ett skott som studsade på ett Cittadella-ben, då dök vår lagkapten Zambelli upp och resolut nickade han in det efterlängtade målet.
En starkt bidragande orsak till segern var också Di Cesares återkomst, mittbacken var tillbaka efter fyra omgångars avstängning, gjorde sin första match för vår femte tränare för säsongen, Iaconi (som nu äntligen fick kamma hem poäng, efter de inledande tre 0-2-förlusterna). Di Cesare var mycket bra, och är den naturlige ledaren där bak.
Framåt behöver vi få tillbaka Sodinha för att återfå kreativiteten; anfallsmässigt var det mest skott utifrån, lite halvt på måfå, inte mycket mer än så i gårdagens match. De fem matcherna dessförinnan har varit helt utan kreativitet.
SLICKA SÅREN OCH RESA SIG
Brescia är fortfarande - i mångt och mycket - ett lag i spillror, men nu börjar man limma ihop en del skärvor, slicka sina sår, och resa sig.
Å andra sidan är kontinuitet inte Brescias ledord direkt, åtminstone inte positiv kontinuitet. Så risken för nytt bakslag borta i Florens på lördag är förstås stor. Men det är en gigantiskt stor skillnad att komma dit så här, med lite mer mod och självförtroende, man har spräckt nollan och man har rest sig på nio.
Att åka till Siena i den form man var i förra helgen, det hade inte gått. Nu ser det ut som att vi har en chans åtminstone.
