Cosenza-Brescia 2-3: Det här trodde jag aldrig
Brescia stod för en högst osannolik vändning borta mot vänsterklubben Cosenza.
Tennis-oraklet Björn Hellberg har sagt att en särskild tjusning med "den vita sporten", till skillnad från exempelvis fotboll, är att en tennismatch lever hela tiden. Även om du ligger under med 0-6, 0-6, 0-5 i en Wimbledon-final kan du vinna. Om du i fotboll ligger under med 0-5 i 90:e minuten är det i princip omöjligt att ta hem segern.
Brescia stod inte för en sådan overklig vändning när man gästade den röda klubben Cosenza under lördagens Serie B-spel. Men för mig var det ändå en otrolig comeback, som jag inte kunde se någonstans i kristallkulan.
Hemmalaget i ledning med 2-0 efter den första halvleken, som också var den klart sämsta halvlek sen mister Corini tog över i september 2018. En mindre formsvacka verkade ha krupit sig in under skinnet på de - trodde jag - något mentalt försvagade spelarna. "Bara" 1-1 borta mot bottenlaget Padova och 0-1-chockförlust mot Cittadella - säsongens första hemma på Stadio Rigamonti. Så såg de två senaste resultaten ut. Trots det - vilket är remarkabelt - hade Brescia bibehållit första platsen i tabellen.
ÖDESMATCH
Denna bortamatch mot Cosenza var något av en ödesfight, för nästkommande helg vilar Brescia (då vi har spelat fler matcher än de flesta andra lag). Och då är alltså risken stor att vi passeras i toppstriden, av exempelvis Palermo.
Denna drabbning skulle visa om det gamla Brescia (från de senaste 5-6 åren), med det bräckliga självförtroendet, de svaga nerverna, var tillbaka. Eller om det optimistiskt spelande laget vi sett denna säsong kunde resa sig igen, slå av sig dammet och fortsätta marschen framåt.
Det odiskutabla underläget i paus gjorde nog att mer eller mindre alla Brescia-supportrar befarade att lyckan vi sett under flera månader var en förgänglig dröm, något för bra för att vara sant. Att det var dags att rikta in sig på Play Off istället.
Men Corini måste ha lyckats ingjuta hopp i omklädningsrummet, för allt vände, Brescia återfann från 46:e minut sin anfallsfotboll. Det är som att den passiva spelstil man (frivilligt eller ofrivilligt) tillämpade i första halvlek inte går ihop med spelarnas eller lagets sanna karaktär. När man började spela ut, rulla boll, gå på mål, då hittade man sin identitet igen.
Det är så man vill spela och bara så man kan spela, uppenbarligen. Visst, man släpper in en hel del mål på det sättet, men Brescia är samtidigt det målgladaste laget i Serie B. Och vi leder denna serie.
Reducering 2-1 genom Spalek, 2-2 på straff förvaltad av Donnarumma. Och alldeles i slutet: Bisoli, framspelad av Donnarumma, som från nära håll placerar in 2-3. Hela bänken rusade ut i eufori.
Lite grann kändes det som en stöld. Men det var det inte, lagen ägde varsin halvlek och tre mål är fler än två.
Tur att jag själv inte fattar de taktiska besluten i Brescia, då jag var övertygad om att mittfältare Bisoli skulle bytas ut i paus. Men han är en fantastisk Fredrik Ljungberg-typ på planen - och en mycket älskvärd personlighet utanför.
I TV-intervjun direkt efter slutsignalen talade han ödmjukt och ambitiöst som en verklig lagspelare - men utan klyschor. Italienare behärskar matchintervjuer långt bättre än svenska spelare.
