Förvånande tränarbyte i Brescia

Även om vi är vana vid den märkliga italienska tränarcirkusen...

Det är inget ovanligt att Brescia Calcio byter tränare. Det är inget ovanligt att italienska klubbar i allmänhet byter tränare stup i kvarten, det vet alla som vet något om italiensk fotboll.

Det är heller inte ovanligt att dessa tränarbyten sker utan påtaglig logik. Ofta handlar det om resultat, förstås. Men inte alltid. Dessa italienska fotbollsherrar - presidenter, sportchefer, tränare - agerar inte sällan irrationellt. De avgår, sägs upp, sparkas på till synes obegripliga grunder.

Kanske för att de är mer känslomänniskor än nordeuropéer? Eller för att de erkänner för sig själva att de är det. Vi har nog lika mycket känslor här uppe i norr, men vi låter inte känslorna styra oss på samma sätt.

Nåväl: Sen jag började skriva om Brescia här på SvenskaFans år 2009 har klubben haft närmare 20 (!) olika tränare. Så sent som i mars i år tog Brescia-födde Cagni över ett lag i kris, och räddade klubben kvar i Serie B (i den allra sista omgången). 67-årige Cagni förlorade bara en match, och fick hela supporterskaran med sig. Det har inte hänt någon annan av dessa närmare 20 tränare.

CAGNI LÄMNAR
Så när nyheten kom häromdagen att Cagni inte fortsätter nästa säsong var det överraskande. Orsaken är lite svårtydd, men Cagni talar om att laget består - och kommer att bestå - av många unga spelare, och att det tar på krafterna att handskas med dessa. Han känner kanske också ett den enorma framgång han uppnådde på kort tid, när han ordnade nytt Serie B-kontrakt, inte skulle gå att upprepa kommande säsong.

Han tycks resonera som Julius Caesar: Jag kom, jag såg, jag segrade.

Det mirakel Cagni regisserade under mars, april och maj 2017 går inte att leva upp till under en hel ny säsong, tycks han befara. Eller så ska man inte underskatta förklaringen med svårigheten i att hantera de yngsta spelarna - som säkert har större egon än ungdomarna på den gamla goda tiden, när Cagni själv spelade för Brescia. Kanske är det där som skon klämmer som mest på honom?

BOSCAGLIA ANLÄNDER
Det som kanske förvånar ännu mer är dock valet av Cagnis ersättare. Dels att klubbledningen väljer honom, dels att han själv väljer att komma tillbaka till Brescia. Vi talar om Brescias förre tränare Boscaglia, som ledde laget till en 11:e plats förra säsongen, innan han av oklar anledning valde att kliva av och ta över Novara denna senaste säsong (9:e plats, strax utanför Play Off-zonen).

Jag har försökt få italienska supportersidor att ge mig, som utomstående, ett bra svar på varför Boscaglia lämnade Bresca för exakt ett år sen. Det är den stora frågan - inte varför han nu kommer tillbaka (för alla vill väl vara i Brescia?).

Den enda förklaring som lyfts fram, och som inte direkt smickrar Boscaglia, är att han blev för otålig på att vänta på att klubbledningen då inte kunde visa tillräckligt med ekonomiska muskler för att Boscaglia skulle bli övertygad om att satsa vidare här.

Så Boscaglia lockades av ett mer lukrativt erbjudande från Novara. Det slutade sisådär, och Boscaglia bröt kontakten med dem för att alltså nappa på ännu en påringning från Brescias nuvarande klubbledning. Varför de nu kommer överens om en (ny) satsning tillsammans är oklart.

Ekonomin är i stort sett densamma; Boscaglia får alltjämt nöja sig med ett 1-årskontrakt. Visserligen är truppen mer spikad nu, i ett mycket tidigare skede, än då Boscaglia var här senast. Det är mer ordning och reda.

Sanningen är att aldrig har nog en Brescia-trupp stått så (relativt) redo så tidigt. Försäsongen börjar ju inte förrän om en dryg månad, och ändå är truppen till största del klar. Det återstår kanske max en handfull nyförvärv, om jag tolkar situationen korrekt.

SLUTORD
Artikeln inleddes med ett tal om känslor. För att avsluta på samma tema: Vad är min känsla om Boscaglia, vår nygamle tränare? Tyvärr gillade jag honom aldrig riktigt första gången han var här, och min känsla är densamma nu: tveksamhet.

Taktiskt framstod han då som alltför låst, en fundamentalist i 4-2-3-1-tänkandet. Energiskt kantspel till varje pris; blott en forward till varje pris. Jag har svårt för tränare som inte kan se utanför sin egen lilla religion.

Som människa var han svårare att greppa. Han saknade hjärtliga band till klubben då, och det blev inte bättre av att han lämnade oss på ett billigt sätt. Även om han skrev ett - åtminstone i ord - passionerat "På återseende"-brev till fansen, när han lämnade oss förra våren.

Jag är inte övertygad om att detta är den bästa lösningen för kommande säsong. Det positiva är dock att den nye tränaren är klar redan nu. Det skapar en stabilitet. Mer än så kan jag faktiskt inte få ur mig i den frågan.