- -
Cagliari - Treviso 0-0
Svagt. Skamligt. Pinsamt. Fiasko.
Hur var det med Cagliaris starka hemmaspel? En bit i den andra säsongen sedan återkomsten till Serie A är det fortfarande bara Milan som har lyckats vinna på Sardinien. Men vinna kan man inte göra den här säsongen. Efter en första halvlek full av brända lägen och en smått bedrövlig andra halvlek kan man bara sucka och konstatera grym fakta: INTE ENS TREVISO!
Som sagt på förhand skulle man inte vara alltför självsäkra inför matchen mot Treviso, men nog räknade vi med att med lite koncentration så skulle första segern ändå komma nu? Det blev fiasko istället.
Första halvlek började ändå bra, men vid halvtid förstod man att det troligen skulle straffa sig att inte sätta de målchanser man fick mot Trevisos köttmur, en del ypperliga sådana.
Matchen inleddes med intetsägande spel från båda sidor; Treviso utan några ambitioner på att spela, och slarvigt spel av Cagliari. Efter de första 10 minuterna tog dock hemmalaget över spelet, som väntat.
I den 9:e minuten fick Esposito ett läge på Budels framåtriktade inlägg som skarvades vidare av Conticchio, men sköt några meter över på halvvolley.
Två minuter senare var det åter dags för Budel, vars inskruvade frispark inte nåddes av någon av hemmaspelarna, utan studsade farligt mot Adriano Zancopes högre stolpe där den senare tippade ut bollen till hörna.
Två minuter därpå var Bega framme med ett hårt skott som även denna gick några meter över mål.
I den 21:a minuten sätter Pisano en rusch på sin högerkant och tar sig förbi två motståndare innan han passar till Suazo. Skyttekungen blir stillastående kring straffområdet men lyckas lyfta iväg ett inlägg som Zancope rusar ut på utan att kunna ta den. Bollen hamnar istället framför Capone som står lite väl nära bollen men lyckas få iväg ett ganska farligt skott som blockeras av Treviso-försvarare.
Två minuter därefter kommer matchens miss. Suazo hamnar i friläge, har hur mycket tid som helst på sig, men agerar obeslutsamt, skjuter inte när han ska och till slut hamnar bollen enkelt hos den utrusande Zancope. Ilskan var då stor bland alla supportrar, minst sagt.
I den 31:a minuten gör Conticchio en suverän prestation. När Treviso verkar ha avvärjat en anfall dyker den föredetta Torino-spelaren fram på en glidtackling och erövrar bollen från motståndaren, tar sig snabbt upp och fintar bort ytterligare en försvarare innan han får iväg ett skott som sjunker ner mot mål, men inte mer än att den träffar ribbans översida.
I den 44:e minuten är det åter dags för ett friläge. Esposito är snabbast i kampen mot Zancope om en långboll. Han får bollen lite väl långt framför sig men bör ändå kunna ge allt han har för att få en tå på bollen. Han väljer att jaga vidare tills straffsituationen uppstår; brassen Gustavo i Treviso som ligger bakom får Esposito ner på marken. Han ligger alltså bakom Esposito och får en liten knuff på Espositos vänstra axel. Straff eller inte, svårbedömt, men i ett så passt osäkert läge är det kanske rätt av domare Morganti att hellre fria än fälla.
Den andra halvleken började likadant; i princip finns det bara ett lag på plan. Men nu lyckas Cagliari inte ens skapa målchanser. När man alltså även tappar trycket mot Trevisos mål blir matchen till en outhärdlig sömnpiller. Att Treviso har chansen att komma in i matchen i och med detta, leder inte till mycket eftersom laget inte har förmågan att spela konstruktivt.
En kvart från slutet när hemmalaget sjabblar bort ytterligare ett anfallsförsök får presidenten Cellino nog och lämnar sin plats på läktaren.
5 minuter därefter kommer Trevisos första och enda målchans, när den inbytte Dino Fava, en gång notorisk målskytt hos Udinese, får ett läge med dålig vinkel från höger och skjuter utanför.
I den 83:e resp. 84:e minuten kommer två hyggliga lägen för hemmalaget, båda med den inbytte Langella (Gobbi ut) som adress. Den första i en kamp om bål mot Zancope efter Espositos skarv via inspel av Cossu (inbytt i 82:a mot Capone). Den andra efter att Suazo får iväg ett hårt och bra inlägg, men där Langella står i fel position.
På övertid gör Nelson Abeijon comeback efter sin skada, när Ballardini slänger in uruguayaren istället för Agostini som har börjat känna av en skada. Abeijons inhopp bemöts av en vrål från den frustrerade och - med all rätt - ilskna publiken på St Elia. Abeijon är det som har saknats under hela matchen, en spelare med hjärta som kämpar och tar tag i spelet när det går emot.
Det börjar bli alltför tydligt att det största problemet av alla ligger på mittfältet. Alessandro Budel är en någorlunda bra spelare som ska kunna platsa i ett mindre lag som Cagliari, men det verkar som att hans spel drabbas av brist på karaktär hos denna speluppläggare. Istället för att ta tag i spelet drar Budel iväg alltför förutsägbara lyftningar mot Esposito i andra halvlek, som aldrig leder till något.
Likaså är Capone en talangfull spelare, men alltför ojämn. Jag har hela året propagerat för att han ska få fortsatt förtroende, eftersom han har potentialet att kunna ersätta Zola på ett värdigt sätt, även om man inte kan begära att han ska nå upp till samma nivå som geniet Zola. Även han visar på bristande karaktär, full av rädsla och nervositet när det går emot.
Vi får hoppas på att Abeijon börjar från start i nästa match mot Reggina borta. Det behövs mer kraft och passion i Cagliari.
