- -
Cagliari - Parma 3-1
Eländet är över; efter över 30 matcher med kniven mot strupen tog Cagliari äntligen chansen när den gavs och avgjorde bortastriden med en ganska övertygande 3-1-seger mot Parma, samtidigt som Reggina slog Messina och skickade sicilianarna ner till Serie B.
Dagens match på St Elia påminde på många sätt den söndagseftermiddag för 5 år sen när Roma säkrade sin tredje scudetto i historien genom en seger mot just Parma. En ödesmatch på hemmaplan mot ett omotiverat Parma och en ganska komfortabel hemmaseger med 2-0 ledning vid första halvleks mittskede. Den stora skillnaden är att Cagliari var långt ifrån lika stora favoriter på förhand. Inte nog med att man låg 10 poäng efter sina motståndare, tre nyckelspelare plus en ordinarie startare borta. Dessutom hade man inte allt i egna händer. Slutresultatet blev hursomhelst densamma.
Cagliari inledde starkast och hade en målchans efter knappa halvminuten när Gobbis skarvnick hittade Suazo vars halvvolley pangade mot reklamskylten, ett par meter till vänster om Parmas målvakt som idag inte hette Bucci utan De Lucia, en av flera spelare i Parmas startelva som säkerligen inte gjorde Messina glad om man säger så.
Tre minuter senare stod Capone för en hårresande miss på Gobbis långboll, när han ensam mot mål sköt bollen väl högt upp. Starkt av De Lucia att vara snabbt ute och göra sig stor, men ändock kunde man har krävt lite mer i det läget.
Tack och lov kom inte den missen att betyda så mykcet, för 7 minuter senare fick Capone sin revansch. Suazo fick bollen och drev igenom på högerkanten, spelade snett inåt mot Esposito som sprang mot första stolpen. De Lucia var snabbast ute men drämde bara till bollen så att den rullade fritt mitt i Parmas straffområde framför en framrusande Capone. Skottet tog mot Paolo Cannavaros arm men studsade ändå sakta men säker in i högra hörnet. 1-0 till hemmalaget och första Cagliarimålet av någon annan än Suazo på över 600 spelade minuter.
I och med baklängesmålet började Parma vakna till. Laget uppträdde lite som man kan vänta sig av ett omotiverat lag. Det var inget dåligt spel överlag, man spelade runt och såg någorlunda skickliga ut, men den där riktiga tågan saknades. Ändå var man ytterst nära att kvittera i den 14e minuten under märkliga omständigheter. En pressad Ferri dyngade bollen rakt mot Suazos ansikte, och bollen hamnade tillbaks mot Cagliarimålet där Chimenti svarade för makalös räddning på Brescianos halvvolley.
I den 23e minuten var Cagliari nära att utöka. En frispark från höger av Gobbi hamnade hos en helt friställd Bizera vars nick tyvärr var allt annat än välplacerad.
6 minuter därefter spelade sig Parma fram i straffområdet, men Cannavaro agerade tveksamt i avslutet och bollen hamnade upp på curvan.
I nästföljande anfall agerade han ännu mer tveksamt. En solklar men onödig fällning av Gobbi innebar straff, och Suazo gjorde inga misstag. 2-0.
Parma avstod inte från att fortsätta med sina anfall, vilka oftast kom från högerkanten via Coly. Även om avsluten inte alltid var hyperfarliga kom man hela tiden till avslut. Inte minst tack vare Cagliaris ständigt sjabblande försvar. Det bästa läget fick Grella i den 39e minuten på halvvolley, men placeringen var inte tillräckligt bra.
I den andra halvleken fortsatte Parma att föra spelet, men det sardiska försvaret var nu desto bättre på att hålla undan för avsluten. Den första riktigt farliga målchansen kom först i den 58e minuten i form av en Cagliarikontring där Suazo hittade Esposito som sprang mot mål, och försökte placera bollen via en ganska svår vinkel vänsterut.
Liksom Capone tidigare skulle Esposito få en ny chans några minuter efteråt, vid ännu en kontring. Napolitanaren drev mot målet, fintade bort Couto och sköt distinkt i det vänstra hörnet. 3-0 och saken var klar, tänkte alla.
Under tiden hade Reggina efter en mållös första halvlek på Oreste Granillo fått ketchupeffekt, och hemmapubliken njöt av alla rapporterade mål. Inom kort stod det 3-0 i Kalabrien (tredje målet av ex-Cagliaritanaren Rolando Bianchi), vilket bidrog till Cagliaris komfortabla tillvaro.
Men i den 73e minuten kunde Corradi lugnt nicka in reduceringen och det blev knäpptyst på St Elia, liksom på Olimpico för 5 år sen. Målet kändes bara ”blaha”, men det tog inte långt tid förräns skräcken ändå började sätta sig in på St Elia. Här hade hemmalaget en tvåmålsledning mot gäster utan något att spela för. Ändå kändes det som att ytterligare ett reduceringsmål skulle nästan vara lika illa som kvittering, med tanke på hur det hade sett ut under de två hemmamatcherna innan.
Inte var det bättre att bolltrollaren Domenico Morfeo hade tidigare i halvleken kommit in istället för ynglingen Cigarini.
Parma hade någorlunda bra tryck, men man saknade det där sista tillslaget för att kunna skapa vassa chanser. Minuterna rann av och applåderades vidare under stopptid. Till slut stod det klart att Cagliari hade grejat nytt kontrakt. Glädjefesten kunde börja, även fast Sonetti såg väl återhållsam ut. Vem hade trott på detta efter hans första match under denna senaste sejour? En ganska förnedrande 1-3 förlust på samma arena där Messina idag fick bita i det sura äpplet, och 12 matcher utan en enda seger.
Cagliari har ända sedan fjärde omgången då man åkte på en smocka mot Empoli varit piskade till att ta poäng, bortsett från undantagsfall som bortamatcher mot storlag. Så det har varit en minst sagt lång pressad period för klubben och dess fans. Även om det har blivit väl många kryss så är det inget snack om att man har förtjänat att vara där man är nu. Laget tog sig samman och började ta poäng på bortaplan när det som best behövdes. Dagens seger innebär att man bara förlorat en match på de senaste 10, och det har inte alltid handlat om enkla uppgifter. Först nu kan man skratta åt de otroliga poängförlusterna mot Palermo och Juventus hemma.