Ipswich - Reading2 - 2
Cagliari - Palermo 1-0
Glädjefnatt på Sant'Elia när Simone Pepe sänkte sitt gamla lag. Det här var dock inte hans match, utan hela klubbens. I andra halvlek kom Cagliari ut inställt på att vinna matchen mot serieledarna. Giampaolo ville vinna, spelarna ville vinna, och publiken vill ha vinst, och efter 45 minuters jakt kom så belöningen. Inter upp i serieledning.
Att Palermo skulle få det svårt i ö-derbyt var givet på förhand. Ett oerhört svårslaget Cagliari, skadebekymmer, och traditionens makt talade emot serieledarna, men det blev aningen värre. Cagliari levererade framför ett väl befolkat Sant´Elia och för sicilianerna blev det en mardrömskväll. Kvällen gav nog också en del var om fortsättningen av den här säsongen, både för hemma- och bortalaget.
Mot alla odds började Suazo från start och visade inga svaghetstecken. När även Langella var med från start spelade alltså Cagliari med den ökända triaden där framme. I övrigt var laget den väntade så när som på vänstermittfältspositionen där Budel oväntat fick hoppa in.
Efter en tveksam inledning kom matchen igång efter cirka 10 minuter, där båda lagen var tydligt intresserade av mer än en poäng. Inga rejäla målchanser skapades, även om Bresciano fick ett gyllene läge efter 8 minuters spel, men skottet blev tamt.
Det första riktigt farliga chansen kom efter halvtimmen när Amauri löpte sig fri på Simplicios långboll och borde ha gett sitt lag ledningen, men stöten på bollen blev för svagt och Chimenti kunde rädda utan större problem.
Det blev också i princip det sista Palermo gjorde innan det blev Cagliaris match helt och hållet. De sista 10 minuterna hade man Palermo på gaffeln och bara halvtidspausen kunde rädda Guidolins gäng från underläge. Först kom ett jätteläge i den 38 minuten när Langella släppte loss på sin vänsterkant och lyckades komma till inlägg efter duellen mot Zaccardo, snett inåt på marken mot Suazo vars skott inte blev den allra bästa, mitt på Fontana. Sedan kom situationen som kanske avgjorde matchen en minut innan paus, när Suazo inledde en kontringsattack, full fart framåt mot bollen, först småryckd av Barzagli, och sedan fälld av Simplicio. Frilägesutvisning. Man kan diskutera om huruvida Suazo föll lätt eller inte, men när man springer mot spelare snarare än boll i friläge, då ber man om att bli utvisad. Kanske glömde brassen att det var friläge och såg det hela som en taktisk frispark utan varning. Domare Bertini – som gjorde en bra match – såg i alla fall rött och det var det definitiva slutet för Palermo. Nu handlade det om att satsa på en pinne.
Cagliari kom ut till andra halvlek med siktet på att vinna matchen. Om man såg mycket av det i början av matchen fanns det nu inga förbehåll. Giampaolo ville vinna, spelarna ville vinna, och publiken ville ha vinst. Jätteläget kom också tidigt, redan efter en minut kom ett inspel i straffområdet, Suazo nickade den inåt där Esposito kom framrusande och nickade bollen, men Fontana var vaken.
Resten av matchen kom inga superlägen, men spelövertaget var total, och Cagliari kom fram på anfall efter anfall. Palermos hopp stod till Amauri som ensam anfallare, och han gjorde det visserligen bra, oroade Cagliaris försvarare ett antal gånger.
Giampaolo markerade tidigt vad han ville se när Capone fick hoppa in istället för Budel i den 68 minuten. Capone inne samtidigt som Langella-Suazo-Esposito har nog aldrig hänt tidigare. Snart blev det också dags för Simone Pepe, med förflutet i just Palermo, att hoppa in. Langella hade kämpat färdigt.
När matchen såg ut att gå mot 0-0, ett vanligt resultat för Cagliari den här säsongen, först då kom det förlösande målet, i den 90e minuten. Ferri kom fram på högerkanten vid straffområdet, lyfte mot mitten där Suazo valde en konstspark, som studsade på försvarare, damp ner framför Fontana, och där dök Pepe fram som en tvättäkta måltjuv och placerade bollen till höger om målvakten. Släkten är värst, som sagt.
Det är svårt att komma ihåg när Cagliari senast vann en fotbollsmatch så välförtjänt som nu. Mål i sista minuten till trots, laget visade karaktär ikväll och ingenting talar för att det ska bli nedflyttning den här säsongen. Det här var för övrigt den tionde raka matchen utan förlust. Cagliari, laget som normalt inte kan prestera på bortaplan överhuvudtaget, har inte förlorat sedan den 16 september! Efter det här kan laget bara titta uppåt i tabellen. Att börja tänka på europaspel är bara onödigt, men så långt kan det räcka. Segern var ingen vändning, men väl en markering att laget står steget över nedflyttningsstriden. Det var det vi hade förhoppningar om inför säsongen, och nu pekar allt den vägen.
Palermo å sin sida visade ikväll att man inte kommer att vinna ligan i år. Det finns bara en sak som talar för det – att det är Inter och inte Juventus eller Milan som är huvudkonkurrenten (utan att förglömma Roma). Då kan allt hända. Men idag blev man avklädda. Visst kunde det ha sett annorlunda ut om det inte vore för skador på spelare som Corini och Di Michele, men skador och avstängningar är sånt som lag får trampas med varje säsong. Där ett typiskt mästarlag vinner dessa matcher, förlorar Palermo. Och det är visserligen inget stort bekymmer. Palermo har varit instabila de två tidigare säsongerna, och har nu tagit ett steg uppåt. Fortsätter man på samma väg kan man snart se sig själva som ett vinnarlag.