Cagliari - Napoli 0-1: En seg visselpipa och en kalldusch
Mötet på Sant'Elia var i det stora hela allt annat än den färgsprakande explosionen från förra året, men en viss återkoppling blev det ändå på slutet. Domare Rocchi förlängde matchen med en halvminut och det räckte för att ge Napoli en efterlängtad seger mot Cagliari.
Nej, efter en sån här kalldusch blir det inte mycket av en neutral matchrapport. Det här deprimerande och subjektiva efterodet får duga.
Jag har aldrig varit den som gnällt på förluster som tillkommit på uteblivna slutsignaler. Inställningen har varit att 60 sekunder hit och dit ska inte spela någon roll för ett försvar. Men den här gången känns det annorlunda. Den här matchen stank 0-0 redan efter en kvart och med tanke på det potentiella hotet i Napolis anfall hade jag varit mer än nöjd med det. Och hade bara domare Rocchi gjort sitt jobb så hade det också blivit 0-0.
När jag ovan kommenterar karaktären av denna rapport så måste det tilläggas att det överhuvudtaget inte finns så mycket att rapportera om. Cagliari-Napoli saknade inte intensitet, men riktiga målchanser lyste med sin frånvaro.
Cagliari hade samma startelva som i kryssmatchen mot Udiense, med undantaget att Simon Laner tog plats på mittfältet istället för Nainggolan, men även detta skulle korrigeras av Bisoli strax före paus, genom ett byte.
I den 10:e minuten hade Walter Gargano ett tungt skott på studs, vars placering gjorde saken enklare för Agazzi än man kunde tänka sig.
Desto närmare kom gästerna efter en halvtimme, när Hamsik lyfte in i straffområdet där en ensam Lavezzi försökte placera sin nick mot bortre stolpen. Med Agazzi överlistad rullade bollen ändå ut någon decimeter utanför stolpen.
Napoli såg ganska piggt ut i början av andra halvlek. I den 50:e minuten kom Lavezzi fram på högerkanten och spelade ett lågt inspel snett bakåt i straffområdet, där bollen så småningom nådde Zuniga, som utamanade och sköt. En lång retur hade varit ödesdiger eftersom Lavezzi var ute för att hugga, men Agazzi lyckades hålla den kort framför sig.
Ett anmärkningsvärt byte gjordes i den 76:e minuten för bortalaget, när Edinson Cavani slängdes in.
Men det blev snarare Cagliari som började få mer att säga till om i matchen.
Men allt som hände av värde kom i den tredje tilläggsminuten. Med tre tillagda minuter och en frispark för Cagliari en bit till vänster om straffområdet såg det ut som att Cagliari skulle få en sista målchans innan slutsignal.
Istället för att skruva in den mot mål spelade inhopparen Pinardi ut bollen mot mitten av straffområdet där Nainggolan sköt. Bollen blockerades av Napoliförsvaret och studsade ner en bit framåt, fortfarande på Napolis planhalva.
Med klocan omkring 93:20 var det nog dags att blåsa, men domare Rocchi som hela kvällen hade jävlats med hemmapubliken (ibland med rätten på sin sida) såg att det uppenbarligen var upplagt för en Napolikontring och lät spelet fortgå. Det blev snart två-mot-ett-läge tack vare Lavezzis löpning, och Cavani sökte sin kollega med en djupledspassning.
Argentinaren drev framåt utan någon egentlig bevakning, och när den ende som hade viss chans att blockera honom misslyckades var saken klar. En välplacerad skott till höger om Agazzi punkterade matchen.
Jag försöker förgäves komma på rationaliseringar, men det fungerar inte riktigt. Det var länge, länge, sedan som vi Cagliarisupportrar fick smaka på ett sådant knäckande mål så sent in i matchen. Ett par mål i samma skede av matchen har vi sett, men det har varit helt andra lägen. Inte i ett där laget ligger farligt nära nedflyttningsstrecket, utan visa på några tecken på att vara för bra för att åka ner.
Men en seger mot Genoa nu i helgen skulle radera det här debaclet.
Startelvan: Agazzi, Perico - Astori - Canini - Agostini, Laner (Nainggolan, 42) - Conti - Biondini, Cossu (Pinardi, 65), Matri - Nenê (Acquafresca, 76)
