Nä, fy fan alltså…
Jag visste det innerst inne… Ända sedan jag första gången såg spelschemat så har jag känt att vi bara m å s t e ha tre poängs försprång före sista omgången. Lazio borta skulle bara bli för svåra att vinna mot på bortaplan. Usch, vad rätt jag fick. Jag hoppades på seger, men blev inte förvånad över förlusten
Det är inte kul att skriva denna rapport. Min, rent utsagt, för djävliga vecka avslutades med att Inter tappade greppet om Lo Scudetto. Jag ville se ett taggat Inter som skulle köra över Lazio. Vad får vi se? Ett fruktansvärt lamt Inter där inte många spelare förtjänar godkänt! Usch! Usch! Usch!
Det såg bra ut till en början. Vi startade i ett rasande tempo och mitt tips på 4-1 till Inter kändes bra till en början. Vi hade första halvleken i ett bastant grepp. Ända tills den sista minuten i halvleken då Gresko gör ett misstag som hör hemma i svensk Div 4. Han nickar hem till Poborsky som kvitterar matchen. Luften gick ur Inter i o m den kvitteringen. Han borde verkligen ha nickat bort den bollen, det finns liksom inget annat alternativ. I och för sig kan man kanske klaga lite på medförsvararna som inte skrek till honom. Men samtidigt: vem hade förväntat sig en hemåtnick i den situationen?
Då vi har chansen att ta hem Lo Scudetto genom vinst så skall det bannemig till ett bättre spel än igår! Sergio Conceicao: jag vill inte se dig en endaste match till i Inter-tröjan! Du är bannemig fruktansvärt enkelspårig som fotbollsspelare! Usch, säger jag bara! Du har haft på dig hela säsongen att komma i form… och vad gör du på din gamla hemmaarena? Jo, du spelar så fruktansvärt dåligt att jag skäms. Är man försvarare och möter dig måste det vara en oerhört skön dag på jobbet. Du är så sölig så att Gresko skulle totalt dominera mot dig om du spelade i ett annat lag och mötte Inter. Så dålig är du!
Vratislav Gresko… det smärtar att säga det: men han kan inte få allt för många fler chanser i Intertröjan. Ok, jag vet, han är inte vänsterback från början. Och jag vet att han lär sig mer och mer för varje match. Men, skall vi vinna något viktigt så kan vi inte ha en sådan säkerhetsrisk på planen! 2-2 målet var smärtsamt att bevittna. Jag skyller inte förlusten på honom, laget var nog tamt ändå. Men nog får han ta på sig en hel del för den psykologiska chocken som laget fick.
Ronaldo ville så mycket… men visade INGENTING! Det var nog den sämsta match jag sett med honom denna säsong. Troligtvis berodde det på att han ville så mycket… han hade redan skjutit fem gånger när bara en kort tid gått av matchen. Spelet låste sig helt enkelt… vilket var hemskt att bevittna.
Javier Zanettis form har varit neråtgående en längre tid, vilket har oroat mig enormt. Igår så får han till stor del ta på sig två av målen. Vid första målet så står han och dagdrömmer och tittar på fåglarna. Detta gör att Laziospelaren kan gå obemärkt förbi honom och assistera till målet. Vid det fjärde målet så blir han frånryckt av Cesar som slår in bollen till en fristående Inzaghi. Alla målen var riktiga tavlor. Riktigt pinsamma var dom. Vi var så totalt fokuserade på att skapa något framåt så att när det kom till försvar… så visste vi inte hur vi skulle agera… typ.
Precis som jag skrev i Inför-match rapporten så blev det så att vi slutade på tredje plats. Detta precis som de gånger vi tidigare vunnit mer gånger på bortaplan än på hemmaplan. Usch, säger jag bara…
Det som var mest rörande, förutom Ronaldos tårar, var att se Simeone skaka på huvudet efter hans 3-2 mål. Simeone är en sann Neroazzurri! Han mådde alltså dåligt över att behöva sänka laget som han älskar… Jag saknar verkligen honom i Inter…
Jag återkommer senare, när sorgen släppt något, och utvärderar denna säsong… till dess:
Må väl!
