Giuseppe "Beppe" Marotta - En nyårskrönika
Den 13e december förra året så hände något som dramatiskt förändrade det italienska fotbollslandskapet. Giuseppe Marotta, mannen bakom Juventus storhetstid, hade lämnat för Inter. Trots den sylvassa rivaliteten och den historiska betydelsen av densamma så blev flytten oväntat smidig. Ett år senare kan vi konstatera att kuppen var en mycket bra sådan.
För ett år sedan var Inter en enda stor rör och missnöjet mot ledningen var ganska stort. Man hade inte hade klarat av att ta steget tillbaka som självklara i toppen och i Champions League, där man borde vara hela tiden. Att Suning och ett till företag köpte loss Erick Thorir från klubben var en positiv första riktningsförändring då det innebar att klubben skulle få den satsning som alla hade väntat på. Det tillsammans med att man rekryterade Giuseppe Marotta blev startskottet på det som nu börjar forma sig i Milano. Det som länge varit en sorglig skugga, håller på att uppenbara sig i blåsvarta färger över hela norra Italien.
Om vi ska ta tag i Giuseppe Marotta, som varit inblandad i klubbledningar i 40 år, så får vi ta ett avstamp i Juventus som är hans stora framgångssaga. Med fynd och gratis transfers som största vapen, så visade han vägen i hur en fotbollsklubb kan utmana i toppen utan att spendera närmast ofattbara summor pengar. Han var väldigt populär och av många ansedd som en av de främsta i världen. Men i samband med Juventus stora rebranding för ett par år sedan så började man svikta när det gäller lönesättningen. Den som tidigare varit mycket lägre än alla andra europeiska storklubbar började öka. Cristiano Ronaldo skrev på förra sommaren och fick enligt uppgift en lön på 300 miljoner om året. Något som Giuseppe Marotta verkligen inte tyckte om. Hans tid som VD i Juventus tog slut några månader senare och klubben betedde sig som att han inte var värd något för dem. In steg han istället på Stadio Giuseppe Meazza för att hjälpa till att skynda på processen, den som skulle ta Inter tillbaka till toppen.
Väl i Inter började fansen direkt ifrågasätta att han som tidigare var galjonsfiguren för största rivalen var nu kaptenen som skulle styra skutan. Fanns det någon hemlig agenda eller ville han väl för sin nya klubb? En fråga som är typisk i sin tid, eftersom misstänksamheten mot Turin-klubben fortfarande i allra högsta grad lever kvar i Italien. Han lovade investeringar och att det skulle bli en stor utveckling på den sovande storklubben. Genast började han agera mot spelarna som uppvisade negativ attityd och betedde sig illa. Radja Nainggolan blev avstängd från träning med laget efter att ha varit ute och festat för mycket. Stjärnanfallaren Mauro Icardi blev även han avstängd efter bråk med ledning och andra spelare. Mycket av rubrikerna involverade hans hustru tillika agent, Wanda. En rubrikmakerska av högsta rang.
Ivan Perisic ska också ha betett sig tveksamt på träning och attityden var dålig på plan och utanför. Med andra ord hade Marotta en hel del att ta tag i. Idag spelar ingen av de tre nyckelspelarna i Inter längre, men laget har blivit mycket bättre ändå. Sett till allt som skedde förra vintern är det oerhört imponerande. Alla visste att Inter skulle behöva spets och truppbredd för att kunna ta nästa kliv i fotbollsvärldens hierarki. Under sommaren spenderade Inter mer än de någonsin gjort men man gjorde smarta val. Samtliga värvningar verkar vara värda sitt pris, utom möjligtvis Lazaro som inte slagit sig in. Men det var inte självklart att det skulle gå att ersätta framförallt de tre nämnda nyckelspelarna, Ivan Perisic, Radja Nainggolan och Mauro Icardi. Men med formations- och systembyte gjorde man sig av med behovet av Perisic speltyp. Och Icardi och Nainggolan har ersatts med spelare som presterar minst lika bra.
Idag består truppen av spelare som vill spela i Inter och som slåss för klubbmärket på bröstet. Och ännu, den här säsongen, har vi inte sett någon som verkar loj eller ointresserad. Det är en titelstrid som väntar detta lag, något många trodde var alltför tidigt för att det skulle kunna ske redan i år. Mycket beröm bör tilldelas signore Conte. Han har byggt en idé som verkar vara enkel för spelarna att ta till sig av, och som dessutom präglas av lojalitet gentemot tränaren, laget i stort och medspelare. Med all respekt för Luciano Spalletti och hans tidigare ganska undermåliga trupper, så har han inte ingivit det förtroendet som gör att man litar på honom i jakten på något större.
Därför passar det väldigt väl att Conte och Beppe Marotta numera leder klubben. Två personer som står för något som man inte kan rubba. Och vill man det?
Med pondus och självklarhet samt stark tro på vad han gör, har han lett Inter till en ny nivå. Det återstår att se om Inter kan slåss om titeln hela vägen in i kaklet, men man har lagt en grundnivå som man saknat i nästan tio år. Nu krävs inte särskilt mycket mer i värvningsväg för att man ska vara redo att slåss om det allra ädlaste. Inte med Antonio Conte vid rodret, och Beppe Marotta såklart.