Italien - Irland0 - 1
Italien - Irland 0-1
Motivationen räckte inte för Gli Azzurri.
Uppställningen
Med gruppsegern säkrad så valde Antonio Conte att göra flertalet ändringar i startelvan. Barzagli, Bonucci och Florenzi var de enda från Sverige-matchen som startade även ikväll.
Sirigu fick starta i mål och Ogbonna ersatte Chiellini. Mittfältet formerades med Bernardeschi till höger, Motta, Sturaro och Florenzi centralt samt De Sciglio till vänster. Immobile och Zaza fick bilda anfallspar.
Matchen
Irländarna satte tonen direkt med ett par bryska tacklingar i matchinledningen och var också det lag som inledde matchen piggast. Italien hade dock inga större problem att freda det egna målet till en början.
Efter nio minuter kom dock den första farligheten när Jeff Hendrick fick på en skarp vristträff som visslade retsamt några centimeter utanför Sirigus högra stolpe. Drygt tio minuter senare kom nästa chans för de grönklädda. Shane Duffy mötte perfekt med skallen på irländsk hörna, men Sirigu visade att han trots bänknötande i Paris inte var ringrostig över huvud taget och stod för en högklassig reflexräddning.
Italien har inte mycket att visa upp i anfallsväg. Immobile springer mest omkring och är missnöjd och anfallarna har väldigt lite understöd från mittfältet. Florenzi är den som oftast sticker upp, medan kollegorna centralt oftast hamnade alldeles för djupt i banan samtidigt.
En av första halvlekens höjdpunkter kom efter en dryg halvtimme när keepern i Irland, Darren Randolph fick för sig att dribbla i eget straffområde mot Zaza, med lyckat resultat dessutom.
Gula kort delades ut strax innan halvtid till Sirigu och Shane Long som hade en privat uppgörelse innehållandes några (säkerligen) väl valda ord och någon knuff.
Matchen har nu gått i stå och de irländska offensiva initiativen slutar oftast med höga pastejer in i italienskt straffområde där Sirigu enkelt kan plocka ner bollarna.
Italiens första förnimmelse av en målchans kommer i minut 42 när Immobile till slut kommer i avslutsläge men siktar alldeles för snett.
Minuter senare skrek irländarna efter straff. James McClean kom in i straffområdet och fick en armbåge i ryggen av Bernardeschi. Domaren viftade bort det hela, men efter repriser från alla vinklar så tycker jag alla tagningar gav irländarna rätt.
Italien startade den andra halvleken med en lite mer initiativrik approach. De Sciglio serverade Zaza vars volley var värd ett bättre öde än att gå strax över mål. Irländarna tar dock tillbaka initiativet och några minuter senare skapar man två nya chanser. Först när Coleman ges skottläge efter lite stökigt försvarsspel och sedan när Shane Long sånär får ett friläge. Vid båda tillfällena lyckas den italienska backlinjen ändå reda ut det.
Innan vi når timmen spelad väljer Conte att säkra upp ännu mer bakåt och sätter in Darmian på högerkanten på Bernardeschis bekostnad.
Matchen fortsätter nu i samma mönster som tidigare. Irländarna försöker och försöker men anfallen slutar om vart annat med ett dåligt skott och ett ännu sämre inlägg.
När det återstår 17 minuter av matchen får Lorenzo Insigne äntligen göra mästerskapsdebut. Han behöver bara tre minuter på sig att skapa Italiens bästa chans i matchen. På sitt patenterade sätt viker han in från vänster och avlossar ett skruvat skott som studsar i stolpen och ut.
El Shaarawy ges också några minuter på slutet när De Sciglio byts ut.
Efter slarv i det italienska försvaret går bollen till en helt fri Wes Hoolahan som nog hann se rätt många seger-Guinness flimra förbi ögonen innan han avlossade ett av de tamare skotten hittills i Frankrike i sommar. Men redan i nästa anfall skulle de gröna få skrika ut sin glädje, men hjälten stavas Robbie Brady. Efter alla bedrövliga irländska inlägg hittade man till slut rätt och Bradys löpning in mellan mittbackarna var perfekt. Sirigu flaxade men hann inte fram och 1-0 till Irland var ett faktum. Ett mål som tog Irland till åttondelen och skickade hem Turkiet.
Analysen
Contes experimentella uppställning gav inte direkt några nya kandidater till startelvan. Noteras kan att Ogbonna skötte sig väl som tredje länk i Juve-backlinjen (inte så konstigt med hans bakgrund där). På mitten var Florenzi den enda som höjde sig över mängden, och det var inte så mycket. Motta kan mycket väl ha stått i mittcirkeln hela matchen, han syntes inte till på de TV-bilder som kablades hem till mig i alla fall.
Zaza rörde sig intelligent men med tanke på den obefintliga servicen från mittfältet så fick han inte så mycket att jobba med. Immobile dök upp i Dortmund-version, snarare än Torino-version. Insigne visade upp pigghet när han kom in, men lär knappast aspirera på en startplats för det. Han är det mest inspirerande Italien har i anfallsväg, men faller man inte Conte i smaken så finns inte mycket att göra.
Fortsättningen
Italien spelar härnäst på måndag klockan 18:00. Då är det skarpt läge igen när åttondelsfinalerna drar igång och Spanien står för motståndet. Lite synd att två av turneringens bästa lag skall mötas redan nu, särskilt när man ser andra matchningar som Wales - Nordirland och Schweiz - Polen. Vore det inte bättre om gruppspelets bästa lag istället skulle ställas mot det sämsta? Då skulle det finnas motivation även inför den sista omgången för de bästa lagen att ta så många poäng som möjligt.
