Italien - Tyskland 1-1 (5-6 eft str)
En orgie i försvarsspel som fick ett hjärtskärande slut.
Lagen
Italien drabbades av ett avbräck redan i matchen mot Spanien när Daniele De Rossi tvingades gå av och när Thiago Motta dessutom skaffade sig en avstängning med hjälp av ackumulerade gula kort så började den redan tunna mittfältsbesättningen karvas ur rejält. Lösningen blev Juventus-reserven Stefano Sturaro på det centrala mittfältet till höger och Marco Parolo i den lite mer tillbakadragna helt centrala rollen.
I övrigt litade Conte på samma 11 som mot Spanien.
Även Joachim Löw möblerade om i laget, dock helt frivilligt. Något överraskanade valde han att kontra Contes 3-5-2 med en liknande uppställning där Hummels, Boateng och nyinkomne Höwedes fick ta de bakre positionerna. Åttondelsfinalens bäste tysk (i mitt tycke) Julian Draxler var den som fick ge plats när denna rockad gjordes.
Första halvlek
Inte helt oväntat var det två lag som inledde lite trevande och kände på varandra. Redan innan kvarten var spelad började Sami Khedira grina illa efter ett par hårdföra dueller och det stod ganska snart klart att han inte kunde fortsätta matchen. In med veteranen Schweinsteiger istället som därmed kunde skriva in landskamp 119 i sitt protokoll.
Målchanserna lyste med sin frånvaro och under första halvan av halvleken var det mest spännande en fjösare från Florenzi och en långboll som nästan friställde Gomez.
22 minuter in fick Eder uppsöka enklare läkarvård efter att ha luktat lite väl hårt på Boatengs armbåge.
Italien faller så här långt ganska långt ner i planen och har emellanåt svårt att spela sig ur egen planhalva. Inte så märkligt med tanke på att mittfältstrion hette Giaccherini, Parolo och Sturaro kanske.
Nätkänning fick vi i alla fall efter 26 minuter när inkomne Schweinsteiger nickade in bollen. Domaren, ungraren Kassai, noterade dock korrekt att De Sciglio hade blivit undanknuffad i momentet innan och målet dömdes bort.
Italiens första farliga anfall kom efter att Kimmich missbedömt en långboll som seglade över honom till De Sciglio som ständigt sökte ytan högt upp på vänsterkanten. Inspelet i straffområdet fastande dock på tyska ben.
Halvlekens sista fem minuter blev de mest händelserika. Gomez inledde med att nicka över i ett hyfsat läge, vartefter tyskarna fick ett nytt läge efter att ett par snedträffar till skott hittat fram till Müller som dock sparkade lika illa även han.
Italien var sånär med att lyckas med att kopiera sitt 1-0-mål mot Spanien när Bonucci slängde iväg en långboll mot Giaccherini. Denna fick dock inte ner bollen direkt utan fick jaga ner till kortlinjen innan han slängde in bollen. Ett par studsar senare hamnade den ut till Sturaro vars skott oturligt styrdes till hörna. 0-0 i halvtid.
En fantastisk halvlek för försvarsspelsfetischister, något mer beskedlig för övriga.
Andra halvlek
Tyskland inleder den andra halvleken starkast. Den i turneringen ännu mållöse Müller fick en bra skottchans efter åtta minuter som Alessandro Florenzi akrobatiskt styrde till en hörna med en flygande klack.
Därefter hittade Kassai sin kortlek och dekorerade tre italienare inom tre minuter med den gula varianten. Sturaro för protest, De Sciglio för en tackling bakifrån och Parolo för en hög spark. '
Dödläget kom att brytas efter 64 minuter. Neuers långa uppspel jagades i kapp av en till början offsidestående Mario Gomez. Denne löpte upp längs med vänsterkanten innan han läckert la den mellan två italienska backar i steget till Jonas Hector som försökte spela in bollen snett bakåt. Istället tog bollen på ett italienskt försvarsben och studsade in framför mål där Mesut Özil var snabbast på bollen och 1-0 till Tyskland var ett faktum.
Man hade även kunnat avgöra matcher några minuter senare när Özil viftade med sitt trollspö till vänsterfot och Gomez lyckades undvika offside. Chiellini hinner dock fram precis när Gomez skall klacka in bollen fri framför Buffon, dock inte bättre än att
Buffon måste göra en grandios parad för att hålla Italien kvar i matchen.
Kort därefter måste även Gomez kasta in handduken med någon typ av skadekänning, in då istället med Draxler.
De Sciglio hittar Pelle i straffområdet i ett av få lite farligare italienska anfall, men dennes avslut hade krävt teknisk färdighet av den högre skolan för att kunna få den på mål.
Fru Fortuna assisterade dock Italien denna kväll, åtminstone till en början. I efterdyningarna av en Italiensk hörna slås bollen in mot tyskt straffområde där en vilt fäktande Jerome Boateng får bollen på armen, klart och tydligt. Kassai tvekar inte utan fäster blick och pekfinger mot straffpunkten.
Bonucci kliver fram och stannar till för bråkdelen av en sekund under sin ansats för att studera Neuers drag för att sedan placera den stensäkert till vänster om tysken. 1-1 och matchen levde igen.
Italiens passningsspel på mitten fortsätter att hålla ganska dålig kvalite och Tyskland vinner många enkla bollar. Italien får dock till stånd några bättre kontringar mot slutet när orken börjar tryta lite grann. Florenzi, Eder och Pelle kombinerar sig fram till ett bra läge där den sistnämndes skott inte blev särskilt lyckat men ändå belönat med en hörna.
Contes första byte kom inte förrän i den 85:e minuten då en utpumpad Florenzi fick byta med Darmian.
Italien fick en sista nätkänning när De Sciglio gick på eget avslut som dock hamnade på fel sida av målställningen. Innan domaren blåste av och förkunnade förlängning fick Mats Hummels se sig varnad efter en taktiskt fällning av Eder.
Förlängning
Den första förlängningskvarten hade inte mycket att förtälja förutom två italienska kort till Pelle efter ett hältramp och till Giaccherini som ramlade lätt och slet tag i bollen utan att det kom någon avblåsning.
Lite bättre fart under förlängningens andra kvart. Barzagli misslyckas med att nickan undan ett inlägg och Draxler får iväg en halvtafflig cykelspark strax över.
Contes nästa bytesdrag blev Insigne istället för Eder, ett byte som gott o väl kunnat göras tidigare. Tyskland får sedan tre minuter in i andra förlängningskvarten ett jätteläge att ta ledningen. Draxlers passning till en fri Müller hamnar dock alldeles för långt framför anfallskollegan. Insigne och Özil hann med ett par lösare skott innan det hela blåstes av av Kassai. Conte hann dock med att byta in Zaza istället för Chiellini inför straffläggningen.
Straffarna
Italien vann slantsinglingen och valde att börja, eftersom det laget som börjar slå straffarna vinner 60% av gångerna. Detta har upprepats i TV så till den milda grad att man tror att det är närmare 99% procent av gångerna så avgörande som de får det att låta.
Straffskytt nummer 1 är Insigne som sätter sin utan problem. Kroos replikerar med att även han på ett säkert sätt sätta bollen i nät.
Omgång 2 var det dags för nyinkomne Zaza. Ett obegripligt trippande fram till bollen följdes av en helt värdelöst slagen straff högt över mål. Buffon nekade dock Tyskland att ta ledningen genom att ta Müllers straff.
Barzagli hade inga problem i omgång tre, vilket däremot Mesut Özil fick. Efter att redan ha missat en straff i detta mästerskap satte han denna gången bollen i stolpen och ut.
Fördel Italien därmed, men inte länge. Graziano Pelle drabbades av stundens alvar och placerade bollen bakom kortlinjen, långt bredvid mål. Tyskarna kunde därmed kvittera genom Draxler.
Bonucci fick ta Italiens sista straff, men denna gång kunde hann inte lura Neuer som gissade rätt och gick i motsatt hörn jämfört med den straff Bonucci slog under ordinarie tid. Rutinerade Schweini skulle sedan bli nationalhjälte genom att slå i den tionde och sista straffen men sköt inte bättre än att han eventuellt skadade taket på den nybyggda arenan i Bordeaux.
Dags att fortsätta med "reserverna" i straffläggningen. Giaccherini och Hummels satte sina, varpå Parolo och Kimmich gjorde detsamma. De Sciglio briljerade med att sätta sin ribba in varpå Boateng fick en mindre revansch på sig själv genom att hålla Tyskland kvar i matchen.
Straffomgång nio kom så att bli den avgörande. Talande för hur små marginalerna i slutändan var att både Matteo Darmian och Jonas Hector slog sin straffar nästan på exakt samma sätt, på samma sida. Men den första räddades av Neuer medan den andra studsade i mål via Buffons underarm.
Tyskland har därmed för första gången besegrat Italien i ett stort mästerskap.
Sammanfattning
Italien får packa väskorna efter att ha nått kvartsfinal och behöver på intet sätt skämmas för sitt mästerskap. Trots ett ovanligt fint genomfört gruppspel så hamnade på man på en nästintill omöjlig lottningshalva som innebar Spanien, Tyskland och troligen Frankrike om man velat nå final.
Att åka ut mot de regerande världsmästarna är ingen skam och med tanke på den relativt anonyma trupp Conte tog med sig så bjöd man på en jättefin turnering där man ovanligt nog skaffat sig många neutrala symatisörer också.
Ändå är det bestående minnet belagt med många frågetecken. Tänk om han hade haft en Jorginho att slänga in idag istället för Sturaro. Tänk om han hade haft en Totti att kasta in i straffläggningen istället för Zaza. Tänk om han kunnat ge några spelare från nästa generation möjligheten att få följa med till Frankrike för att skapa fundament till nästa upplaga av Gli Azzurri.
Vi tackar ändå för de spännande stunder vi bjudits på och för det stora hjärta som det här laget visat upp. Det blev ändå roligare än jag trodde.
