Grazie per tutto Gianluigi Buffon
Detta är min hyllning till vår numero uno som imorgon den 28 januari fyller 40 år.
Året var 2006, och det italienska landslaget vinner VM guld i Berlin efter straffläggning mot Frankrike i finalen. Den sommarkvällen är och förblir ett varmt minne för alla italienare, och ”Gli Azzuri” kan gå på semester som världsmästare innan det är dags att återvända till klubblagen för att förbereda sig för kommande säsong. Nästa säsong, som skulle visa sig bli väldigt anorlunda för Buffon med flera. Från att gått på semester, hög på lycka över VM-guldet så skulle det visa sig vara ett helt annat Juventus vår käre Gigi återvände till.
En klubb i spillror, stjärnor som flyr, Pesotto försöker begå självmord. Skammen, ilskan och frågorna var ändlösa, hur kunde det bli såhär? Cannavaro tog sitt pick & pack o drog till Real Madrid, Emerson likaså. Zlatan drog till Inter, Thuram till Barca….. Men i detta svarta mörker fanns även ljusglimtarna. Del Piero vägrade lämna sin dam tillsammans med Camoranesi, Nedved, Chellini, Trezeguet och Buffon m.fl. Del Piero som med ”En gentleman lämnar aldrig sin dam” sammanfattade sitt beslut om att stanna med.
Den allra största uppoffringen av alla dessa spelare gjordes tveklöst av Gianlugi Buffon, låt oss vara realistiska. Del Piero hade sett sina bästa dagar och var påväg nedåt, Nedved likaså. Trezeguet var inget undantag han heller, även om hans förmåga att lukta sig till målchanser lika farlig som alltid. Och Camoranesis patenterade passningar var där, men något var inte som förr. När det kommer till Gianluigi Buffon så var det annorlunda. Han var 28 år och nykrönt världsmästare, och på uppgång i sin karriär då målvakter brukar hitta sin peak några år efter 30-års strecket. Han kunde ha valt vilket lag som helst, men lyssnade på hjärtat och valde efter det & på så sätt så tog han sig in i alla bianconeris hjärtan för all framtid.
För att ni ska förstå min respekt och beundran till Gigi så väljer att ta med ett stycke från hans självbiografi. ”Efter en förlust fokuserar jag antingen på motståndarnas skicklighet, eller på mina egna misstag. Det finns inget värde i att säga att motståndare hade tur eller fick hjälp. Det är alibin, ursäkter som inte hjälper dig att växa eller att ta ansvar. Vad som är viktigast - att kunna vinna eller att kunna förlora? Att kunna förlora.”
För att sammanfatta min uppfattning om vår numero uno, om mitt sätt att se han som mer än en fotbollsspelare. En ideolog med fasta principer, orubblig rättare sagt men framförallt ett unikt sätt att se på saker o ting. Detta är vad Gianluigi sa under en intervju efter han hade bestämt sig för att stanna:
– Den här klubben gjorde mig till en vinnare och nu är jag till och med världsmästare, allting tack vare "Juve".
Buffon medger dock att han kunde varit på väg i från Juventus - tvärtemot om klubben inte blivit degraderade.
– Jag har spelat för Juventus i fem år och ärligt talat så ville jag testa något nytt. Det kunde ha blivit Milan, Inter eller till och med Arsenal.
Här gjorde Buffon valet att stanna för att vi åkte ner i Serie B med allt vad de innebar, helt tvärtemot de andra som lämnade just på grund av detta. Detta ser ut att bli hans sista säsong mellan stolparna, men jag lovar att jag ALDRIG kommer att glömma dig. Kanske var det just denna varma sommarnatt i Berlin som gjorde att saker och ting blev som de blev.
Gianluigi Buffon, du är en sann inspirationskälla i livssyn och jag önskar jag kunde få se ditt vackra leende på plan i 40 år till. Mer än en fotbollsspelare, en sann ideolog och gentleman. Tidlös, odödlig.
Grazie
