Krönikan: Vallfärden till Turin
Undertecknad hade den stora lyckan att få uppleva en resa till Turin och se våra svartvita hjältar i Derby d’ Italia. Jag kommer att dela med mig av upplevelserna i en miniserie av krönikor/reseberättelser. Här kommer del 1.
Med studierna avklarade och ett fett exjobbsarvode på fickan började tankarna om eventuella spenderingar hopa sig. Skall man betala av lite av studieskulden? Investera pengarna i aktier? Nä, va tråkigt! I april i år hade jag besökt den eviga staden (Rom) med några vänner. Där fick jag uppleva en mycket fantastisk stad, och även en viktig seger för Juventus (vi vann med 1-0 över Lazio). Resan gav mersmak, och jag bestämde mig för att nu besöka det svartvita Meckat för att se Juventus möta det andra laget från Milano.
786 pix, Tur-o-Retur
Ett känt lågprisbolag erbjöd flybiljetter för 1kr + mycket skatt, ett klart överkomligt pris. För att vara säker på att få biljetter bokade vi redan så tidigt som 12:e september – allt var perfekt, vi skulle komma ner sent på lördagen den 1:e oktober och flyga hem måndagen därpå. Alltså lagom tid för att se matchen, men även uppleva Capello & Co:s vardag. Efter att ha bokat den ickeombokningsbara biljetten träffas undertecknad av en blixt från klar himmel. ”Saim, du vet att matchen kan flyttas till lördag, och då missar ni matchen?” ”Oj, jag trodde att schemat var spikat för oktober?” Detta var ju ett smärre problem. Som vi alla vet så gick matchen på söndag, och jag och mina två Juve-vänner bevittnade allt på plats. Men dagarna mellan 12/9 och 20/9, då spelschemat blev klart, var riktigt svettiga.
Busskort?
På lördagsmorgonen den 1/10 vaknar jag av väckarklockan – allt är packat, halsduk, kläder, viktiga adresser och annat smått&gott. 15:30 lyfter vårt plan från Göteborg till London, där flighten till Turin väntar. Planet landar i Turin med ett brak och det känns som att jag blivit ett par centimeter kortare. Vädret är perfekt, vi möts av en varm och fuktig luft när vi stiger av, så där typisk för sydligare breddgrader än Turin.
Juventus gör sig märkbara redan vid flygplatsen – Caselle har sin egen Juvestore! När vi ska köpa biljetter till bussresan mot stan börjar språksvårigheterna göra sig märkta. Det finns en automat på flygplatsen där det säljs lite allt möjligt – bussbiljetter, tuggummi etc. In med en 5€ sedel och ett par knapptryck senare har jag biljetten i handen. Trodde jag i alla fall; snart upptäcker jag att kan ringa till hela Europa med denna biljett, som egentligen är ett telefonkort. Tur att fotbollsledaren från Holland, som var efter mig i kön, inte följde i mina spår; 12 x 5€ = mycket pizzadeg.
Pizzadebaclet
När vi tillslut anländer till centrala Turin och vårt hotell så är vi trevligt överraskade – hotellet håller en schysst standard och är på gångavstånd till det mesta. Vi är hungriga men vill inte käka i kvarterets Kebab-grill – har färdats 144mil kan vi försöka äta något som vi inte kan få runt hörnet hemma. Receptionisten på hotellet rekommenderar en italienska restaurang i närheten som serverar mat sent.
Klockan är lite efter 11 på natten när vi kliver in i Restaurang Lapace – ”Buona Sera” säger kyparen och leder oss till vårt bord. Vi får en meny på italienska och nu börjar det roliga; dryck är enkelt att beställa, men maten något svårare. Servitrisen rekommenderar husets speciella pizza, Pizza Milanese (här borde vi anat oråd direkt!). Jag vill ha en pizza utan kött och pekar på ”Buffalo” med mozzarella ost och tomat. Servitrisen menar att alla deras pizzor har kött på. Ok, då försöker jag på knackig italienska säga att jag vill ha enbart ost och tomat på – detta går bra enligt servitrisen. Efter drygt 15 minuter kommer en tallrik med ENDAST skivade tomater och bitar av mozzarella ost. Mina vänner viker sig av garv medan jag försöker hålla minen – aja, bara att börja äta, men vart är deras pizzor? Efter ytterligare 10 minuter dyker mina vänners pizzor upp, och då förstår vi alla varför pizzan inte går att få utan kött – istället för deg består pizzabotten av en stor schnitzel. Tack för den Milano!
Vi återvänder hemåt efter en ”runda” på stan för att ladda inför morgondagen; på söndag skulle Milanolaget få igen för den sunkiga pizzan!
Fortsättning följer i del 2
