Palermo - Lazio
Vad händer med Juventus? (Inför Juventus – Lecce)
Juve har fått grus i maskineriet och det är alldeles uppenbart att laget befinner sig i en mindre formsvacka för tillfället. Det jag grubblar på ter sig; är detta början på slutet? Det vill säga, är vi på väg in i en ond spiral, som eventuellt kan fördärva hela säsongen för oss? Eller har de senaste dagarnas svaga prestationer, endast berott på bristande uppmärksamhet/koncentration? Matchen mot Lecce lär ge ett och annat svar…
När man läser det här, kan man få intrycket av att jag överdriver lagets poängtapp mot Messina och förlust mot Bremen. Fallet kan mycket väl vara så, men realismen kan ingen undgå, oavsett hur mycket man än försöker se saker i svartvitt.
Jag anser att segern mot Inter kom i en perfekt fas för säsongen. Alldeles när Juve verkade hamna i trångmål, besegrade man en toppkonkurrent. Resultatet blev en injektion för spelarna och en dos som lugnade både fans och tystade kritiker. Jag minns veckorna innan avgången mot Milano. Det snackades en hel del om att Juventus inte var tillräckligt stabila för att övermanna Inter. Internazionale som då var i toppform spelade inför sin hemmapublik och för motståndet, stod ett lag som tidigare haft problem, mot bland andra Empoli, Parma och Chievo. Resultatet av viktorian mot Inter, vaggade in oss i ett obefintligt trygghetsideal, som i sin tur anfört oss till en tro om att vi är oslagbara, och att allt annat som tidigare gått dåligt varit glömt och förlåtet. Det var nog mer än en person som trodde att denna seger skulle vara vändpunkten för laget.
Men efter mötet med Inter har det dock, egentligen fortsatt på samma spår. Med andra ord, har nästintill ingenting förändrats. I ligaspelet imponerar man inte och det hela förklaras med att man har full fokus på CL. Men när väl denna turnering drar igång, ja; då blir man totalt utspelade av ett blåbärsgäng (?) som Bremen. Man kan ju undra…
Undertecknad är fullt medveten om att inget lag i hela världen kan prestera på topp vecka in och vecka ut. Jag förstår även att, storlag som vinner utan att imponera ska ha en eloge, då det betraktas som en positiv egenskap. Men när denna faktor utspelar sig mer än en gång, och när samma företeelse blir mer en regel än ett undantag… ja då har man rätt att vara orolig.
För en kort tid sedan skrev jag att lo Scudetton var i hamn. Det förmodar man fortfarande, men jag är inte lika säker längre. Jag vet inte vad det beror på, kanhända spelarnas loja inställning? Det som skrämmer mig i allra högsta grad just nu, är tanken på att spelarna skall drabbas av hybris* (övermod). Den som kan sin grekiska mytologi vet vad jag talar om. Det värsta som kunde hända den som drabbades av hybris, var Nemesis (gudarnas hämnd).
Jag hoppas hjärtligt att jag inte skapar en storm i ett vattenglas, och att jag endast oroar mig i onödan. Vi har trots allt bara spelat två matcher sedan den underbara söndagskvällen den 12:e februari.
Inledningen på denna inför matchkrönika, kan uppfattas aningen ovidkommande och irrelevant, och i så fall ber jag om ursäkt. Men om vi istället försöker styra skeppet mot något mer aktuellt, som exempelvis nästa hemmamatch mot Lecce, så räcker det med att nämna att jag kräver vinst, vinst och vinst. Allt annat än en seger är oacceptabelt. Juventusfansen har rätten, att få veta vart laget står för dagen. Vi vill sannerligen, få reda på om vi blir en guldkandidat till CL bucklan eller inte. En seger mot Lecce kanske inte spelar så stor roll kan man tro, men mer fel kan man inte ha. Det är nu som det ska bevisas ifall några av spelarnas håglösa inställning fått sig ett lyft eller inte.
Ett ovant dilemma för vår del är det svajiga försvar som vi fått stå ut med på slutet. Zambrottas frånvaro innebär att vi får stå ut med orutinerade ytterbackar. Visserligen finns Pessotto som kan knipa en plats i gardet, men han har minsann inte gjort någon glad på slutet. Cannavaro som brukar bilda mittbackspar med Thuram, är avstängd tills matchen imorgon, trolig ersättare blir då Kovac som nyligen tillfrisknat från sjukstugan.
För att Juventus ska gå triumferande ur den här striden, krävs det att Juventusspelarna är taggade till tusan. Vi vill inte veta av ordet nonchalans i samband med den här matchen. Lecce är ett lag, som man ska slå 9 gånger av 10, så är det bara, åtminstone om man önskar bibehålla tiopoängsledningen. Det som talar emot en Juventusseger är det hårda matchandet på slutet. Invändningen är att Lecce saknar en idel viktiga spelare, vilket får anses vara ett klart avbräck för deras parti.
Lecce tillhör seriens sämsta lag. Att agera slagpåse omgång efter omgång är numera Lecces frekventa vardag. Ifjol fick Lecce mängder med beröm för sin offensiva fotboll. Laget imponerade stort med sitt anfallsspel och den dåvarande tjeckiske tränaren fick mängder med god feedback för sitt skickliga arbete. Tyvärr har laget tappat sitt varumärke, i och med att Zeman dessvärre ej återfinnes i klubben.
Juventus och Lecce har stött på varandra, vid mer än ett tillfälle genom åren. Närmare bestämt, har dessa lag drabbats samman totalt 29 gånger, där Juve dragit vinstlotten 19 gånger och Lecce vid tre. De andra sju mötena har slutat alltjämnt oavgjort. Även mål statistiken talar för Juventus: 57 mål för Juve, medan Lecce bara mäktat med 21. Den som ska hålla i tyglarna imorgon blir rättskipare Rodomonti.
Som jag skrev tidigare, är Lecce inget ”Barcelona” direkt. Vi är det klart bättre laget och det är vi som har kniven mot strupen. Real Madrid tappade en 17 poängs ledning häromåret, börjar våra spelare tappa målinriktningen redan nu, kan vi hälsa Serie A titeln adjö. Därför är det av yppersta vikt att laget är fullt motiverat och inte kör på tomgång.
Källor: Gazzetta dello Sport, www.juventus.com
