Sympati för Werder Bremen
Glad över avancemanget, men oj vad jag tycker synd om Wiese och Werder Bremen.
Paniken från tisdagkvällen är över. Illamåendet har lagt sig. Frugan har kommit in från balkongen (hon tyckte det var hetsig stämning i vardagsrummet) och Juve är vidare till kvartsfinal efter seger med 4-4 och fler mål på bortaplan. Allt lugnt och ett lämpligt tillfälle att vara lite ädel.
Att känna sympati är sympatiskt (det hörs på ordet), särskilt när det gäller motståndarna och särskilt när de förlorar. Som den usla själ jag är brukar sympatin oftast bara räcka till det egna laget, men tisdagen var ett undantag. Jag tycker ruskigt synd om Werder Bremen, och i synnerhet om deras stackars reservkeeper Wiese. I tre timmar spelar han som en demon och radar upp paradräddningar på frilägen, nickar, närskott och frisparkar. Sedan ska han plötsligt, utan att det behövs, rulla runt på marken med bollen (det måste finnas någon tysk målvaktsakademi som lär ut beteendet, har sett både Oliver Kahn och den gamla ohyran Toni Schumacher rulla omkring på samma sätt), tappar den, 2-1 och syndabock. Stackars jävel. Jag önskar honom verkligen all lycka och välgång framöver. Det är han värd.
Werder Bremen må spela i Europas fulaste tröjor, men bortsett från den detaljen är de lätta att tycka om. Inget backa hem här inte. De gör ett mäkta snyggt mål och försöker faktiskt anfalla hela matchen, även om kunnandet svek mot ett stabilt Juveförsvar. Högt försvarsspel har man ju sett tidigare, men Bremen har tagit begreppet till en ny dimension. Utrymmet att spela fotboll på var inte just större än en badmintonplan, men det fanns en ocean av yta mellan försvar och målvakt att lägga in bollar på. När Lecce spelade samma försvarsspel på Delle Alpi förra säsongen gjorde Juve fem mål, utan att någon behövde anstränga sig nämnvärt. Alla som spelar fotboll vet hur man anfaller mot ett sådant försvar. Ge bollen till en finurlig rättvänd mittfältare, djupledslöpning, in med bollen bakom backlinjen och mål. Bara det att Juves mittfält för dagen inte är särskilt finurligt. Ett mål per match på djupledslöpningar imponerar inte med tanke på förutsättningarna. Det borde ha varit två per halvlek.
Juventus svarar för två mediokra insatser mot Bremen. Vi är det bättre laget, men får ändå lita till en målvaktstavla för att gå vidare mot ett charmerande, men egentligen ganska svagt motstånd. Klara för CL-kvartsfinal och med tio poängs ledning i ligan borde det inte finnas något att klaga på, men:
* Camoranesi var obegripligt dålig i båda matcherna och får se till att höja sig åtskilligt i kvartsfinalerna (om han får spela, Mutu känns faktiskt roligare för närvarande).
* Zambrotta är den enda av ytterbackarna som kan klassas som ett säkert kort, och han är småskadad.
* Vi saknar kreativitet på innermitfältet. Vieiras form är en gåta, men alternativen känns än mindre tilltalande. Och tänk om Emerson blir avstängd!
* Vare sig Zlatan, Trez eller Ale presterar några underverk, och anfallsspelet känns mellan varven uddlöst.
Jag både hoppas och tror på ett bättre Juventus i kvarten. Spelet mot Werder Bremen tar oss inte till semifinal, oavsett lottning.
***
För övrigt: Zebina tycks impopulär bland många juventinos, men i mitt tycke är han ett bra mycket bättre alternativ än Balzaretti, Chiellini och Blasi. Tror att han blir nyttig under resten av säsongen.
