En hyllning till Abbiati
Världens bästa dåliga målvakt.
Augusti och två veckor kvar till ligapremiären. Juventus träningsspelar traditionsenligt mot Milan i Trofeo Berlusconi. Det blir en riktig holmgång och tre juvespelare behöver bårbärare för att ta sig av planen. Mest tilltufsad är Buffon, som väntas bli borta i tre månader med en skadad axel. En katastrof naturligtvis. Det skulle bli värre.
Lösningen på problemet blir att Milan, enligt uppgift på initiativ från Berlusconi själv, lånar ut sin andrekeeper Abbiati. Jag försöker vara positiv, men känslan av trojansk häst vill liksom inte riktigt släppa. Det skulle dock bli ännu värre.
Några matcher in i ligaspelet har alla mina farhågor besannats. Jag känner igen en dålig målvakt när jag ser en, och i det här fallet kunde skillnaden mellan vår ordinarie stjärnmålvakt och hans egendomlige efterträdare inte vara större. Buffon utstrålar ett självsäkert kaxigt lugn. Abbiati ser ledsen ut och utstrålar inget annat än jag-vet-inte-var-jag-bor-kan-nån-hjälpa-mig-hem. Buffon äger sitt straffområde och dominerar i luftrummet. Abbiati kastar sig raklång ut i luften varje gång när det kommer inlägg, men kommer alltid på mellanhand. Abbiati boxar ständigt bort bollen istället för att fånga dem, så att motståndarna får den tillbaka och kan fortsätta anfalla. Jag kommer på mig själv med att andas orytmiskt, och jag känner hela tiden för att dricka alkohol under matcherna.
I bortamatchen mot Udinese gör han sin mest karaktäristiska räddning. Sprattlande i luften efter ännu ett missbedömt inlägg får han bollen på hälen och den studsar just över ribban. Juventus vinner matchen med 1-0. Det är först då jag lägger märke till en detalj i målvaktsspelet som Abbiati faktiskt är ganska bra på: han släpper inte in några mål.
Denna detalj är nu alls inte oviktig, och när Buffons rehabilitering är över har Juventus en stabil serieledning och häpnadsväckande få insläppta mål. Den enda ligaförlusten noteras mot Milan, och det med Chimenti mellan stolparna. Hemmamötet mot Inter vinner Juve med 2-0, Abbiati svarar för flera strålande räddningar och ser faktiskt emellanåt ut som en... riktig målvakt.
Nu är ordningen återställd. Buffon är tillbaka, och även om Juve faktiskt släpper in fler mål nu än i höstas, så känner jag mig tryggare. När vi säkrar scudetton om några veckor är Buffon en av dem som kommer stå i centrum, men jag hoppas att alla kommer ihåg att applådera en extra gång åt Abbiati. Han har en stor del i titeln, och en bättre dålig målvakt finns nog inte i fotbollsvärlden.
***
För övrigt: Imponerande av De Rossi att bekänna sin hands för domaren i söndags. Hoppas att framtidens serie A-spelare såg matchen.
