Juventus – Arsenal 0-0
Miraklet kom aldrig. Juventus lämnar Delle Alpi mållöst, med Nedved utvisad, och slutet på jakten efter CL-bucklan är ett faktum. Saker och ting måste förändras ifall man vill vinna nästa år.
Vi hade det på känn väl? Capello är försiktig och ställer upp med sitt vanliga 4-4-2 och spelar med ”tålamod” och väntar till sista minuterna innan man satsar ordentligt.
Taktiken var predestinerad att sluta med en oavgjord eller möjligen ett 1-0.
Man undrar om Capello hade vågat spela med ett tremanna-anfall med Del Piero till sitt förfogande.
Jag är medveten om de fatala konsekvenserna av att släppa in ett mål bakåt, vilket i praktiken skulle innebära slutet. Men satsar man inget vinner man inget.
Arsenal däremot spelade precis som de borde. Man håller tätt i defensiven och ställer om snabbt när man får boll. De begick inte det klassiska misstaget bland italienska lag att ställa upp nio spelare i straffområdet och tjonga upp bollar till en ensam anfallare, när man nöjer sig med det stående resultatet. Arsenal hade flera chanser (fler än Juventus?) att ta ledningen men Buffon gjorde ett strålande jobb, och räddade Juventus från ett Super-Fiasko.
Jag hade kunnat fylla sidor efter sidor med besvikelse och pessimism (tre röda kort mot Arsenal, och inga gjorda mål) men jag tycker det är viktigare att blicka framåt och lära sig av sina misstag.
Juventus har det svårt ute i Europa där det spelas snabbare fotboll. Juventus taktik håller i Serie A där man lyckas vinna med 1-0 mot lag som, av respekt för Juventus, satsar på defensiven. Ställs man mot ett respektlöst Arsenal eller Werder Bremen som kan spela snabb fotboll så har Juventus problem. Då hjälper det inte att ha ett solitt försvar och anfallare som är vana vid att få mängder av chanser i varje match.
Capellos fotbollsfilosofi är sådan, och den anses inte vara särskilt underhållande men har aldrig kritiserats högt då det har visat sig vara ett vinnande koncept. Förvar är bästa anfall, som det sägs.
Men tider ändras, och en stark offensiv blir alltmer viktigt i europeiska sammanhang.
Skillnaden mellan Arsenal och Juventus är som skillnaden mellan Vieira och Fabregas. Det räcker inte med spelare som är drygt 185cm och vinner de flesta närkamper; teknik är essentiellt. Det räcker inte med att ha rutinerade spelare med vana att hantera Champions League matcher; vilja och kämparglöd är viktigt.
Jag undrar hur Capello tar denna tidiga utgång från Champions League. Tar han det som en utmaning att få Juventus på rätt köl igen, eller är han missnöjd med laget han har till sitt förfogande och lämnar för något annat lag?
Ifall han stannar, vilket jag anser är mest troligt, så tror jag att truppen kommer gå igenom en Extreme Makeover, där Moggi kommer öppna plånboken till sommaren.
Jag har fortfarande inte kommit över förlusten än. Det tar nog några dagar…
En ordentlig uppgång under de sista Serie A-matcherna skulle hjälpa.
