Sänd en tanke till Pessotto!
Få har förtjänat respekt och sympati som "professorn". Nu står han inför sitt livs svåraste uppgift.
Det har varit roligare att vara juventino. Klubben hotas av nedflyttning i den kommande rättegången och Europas storklubbar bevakar klubbens spelare likt gamar som väntar på att hugga in på ett kadaver. Ryktesspridningen har redan börjat, Cannavaro till Chelsea, Buffon till Milan, Zlatan till Real Madrid etc, men detta är naturligtvis bara en viskning jämfört med vad som drar igång om några veckor när degraderingen blir bekräftad.
Som om detta inte var nog kom igår nyheten att Gianluca Pessotto försökt ta livet av sig genom att hoppa från Juventus klubblokal. Enligt uppgift ligger han i skilsmässa och har sökt hjälp för depression. Det känns så otroligt sorgligt!
För mig personifierar Pessotto, professorn, väldigt mycket av det som faktiskt är sympatiskt med Juventus. En lojal, klok, kompetent och fokuserad spelare som når stora framgångar, inte genom spektakulärt spel och exceptionell talang, utan genom att beslutsamt göra vad som ska göras. Mitt starkaste minne av Pessotto var när han punktmarkerade och totalt raderade ut klubbkamraten Zidane under VM-kvartsfinalen 1998. När han byttes ut i förlängningen såg han så till den grad utmattad ut att han knappt tog sig av planen, men han hade lyckats med sitt uppdrag. Zidane fick inget utrymme för sitt dribblande och passande. Matchen blev mållös och fick avgöras på straffar. På samma sätt var det i Juventus. Pessotto var en garant för ett koncentrerat försvarsspel, och sprang han sig trött byttes Birindelli in och spelade precis likadant. Smått maskinellt och kanske inte så kul, men å andra sidan är det inte främst på egen planhalva man ska vara rolig om man vill spela elitfotboll.
Den senaste tidens rapporter om en ny klubbledning, med de gamla hjältarna Deschamps, Conte, Pessotto och Ferrara vid rodret, är det bästa och fräschaste som rapporterats om Juventus på länge. Nu försvinner en av kuggarna. En självmordsbenägen team manager är knappast vad en krisklubb som Juventus behöver, för att uttrycka sig milt.
Att laga en trasig själ i en frisk kropp är svårt redan det. Att laga en trasig själ i en kropp med benbrott och inre blödningar är en fruktansvärd uppgift, miltals svårare än att markera bort 1998 års Zidane på hemmaplan. Jag hoppas att alla sänder goda tankar, ber till sina favoritgudar eller på annat sätt försöker stötta den gode Pessotto. Det lär han behöva. Och det är han värd.
