VM, Deschamps och Materazzi
Deschamps vid rodret. Bättre rustade än så kan vi inte stå inför domen.
Väldigt mycket Juventus i VM-finalen, och för egen var det svårt att välja sida.
Å ena sidan: Frankrike har varit "mitt" landslag ända sedan deras fantastiska upplaga 1982, med Platini i spetsen. Estetiskt sett måste Zidane vara den främste genom alla tider och jag unnade honom verkligen att få avsluta sin fantastiska karriär med ett andra VM-guld. Att se Frankrike kölhala Brasilien i kvartsfinalen var dessutom VMs spelmässiga höjdpunkt.
Å andra sidan: Som juventino är det svårt att inte tycka om Italien med Juvelegenden Lippi som förbundskapten, med VMs klart bästa spelare, Cannavaro, som lagkapten, med Buffon, Zambrotta och Camoranesi i startelvan och Del Piero som inhoppare.
Juventinon i mig höll på Italien, VM-fantasten i mig höll på Frankrike och på nåt sätt tycker jag inte att jag borde behöva välja. När Grosso tjongade in den avgörande straffen visste jag inte om jag var glad eller inte. Det var fantastiskt att se Cannavaro höja pokalen, men samtidigt led jag med Trez för ribbträffen och med Zidane för det ovärdiga slut han gav sig själv.
VM är slut. Juventus spelare har gjort ett fantastiskt mästerskap. Totalt medverkade åtta juventinos i finalen (måste vara nåt slags rekord). I de världslag som tas ut av tyckare i tidningar, i TV och på nätet, så har Buffon, Zambrotta, Thuram, Cannavaro och Vieira nästan genomgående ingått i uppställningarna. Halva laget alltså. I veckan blir de serie B-spelare - om det går bra. Går det dåligt spelar de i serie C. Det svänger snabbt ibland.
De flesta av de ovan nämnda spelarna kommer givetvis att lämna Juventus. Det är synd. Då får de nämligen inte spela med Didier Deschamps som tränare. Ni som inte minns honom får försöka föreställa er en behärskad Gattuso (svårt, jag vet), kryddad med den självklara och naturliga ledarattityd som Cannavaro visat upp i detta VM. Deschamps ger ett sympatiskt intryck (inte minst viktigt i dessa tider), har hjärta för klubben, verkar rysligt fokuserad och disciplinerad i sann Juventusanda, och har trots sin korta tränarkarriär redan förlorat en Champions Leaguefinal (vilket vi gör oftare än någon annan klubb). Och så är han ju fransman! Det kommer att bli riktigt riktigt bra.
***
Så vad sa då Materazzi som gjorde Zidane så rasande...? Visst vill man veta, men det spelar naturligtvis ingen roll. Spelare på elitnivå provocerar varandra, kommenterar mammor och flickvänner, kommer med nedlåtande kommentarer och klämmer varandra på pungen under matcherna. Det är sorgligt, pinsamt och ovärdigt, men inget som ska behöva förvandla en 34-årig världsspelare till en galen huligan.
Materazzi höll ett litet försvarstal igår, där han påpekade att han är obildad (vem kunde ha anat det?) och inte vet vad en muslimsk terrorist är för något. Han vet såklart att han kommer att framstå i ruskigt dålig dager när Zidane väl avslöjar vad som sagts. Materazzi kommer att säga att han inte sa just så (oavsett vad Zidane hävdar) och att han inte heller vill berätta exakt vad han sa. Det kommer att bli riktigt pinsamt, i värsta fall direkt hotfullt, men jag tycker att Zidane bär skulden. Materazzi var knappast ensam om att komma med sviniga kommentarer under finalen - Zidane var den ende som skallade.
Det tar emot att skriva något positivt om den omåttligt brutale Materazzi, men faktum är att han var en av finalens allra bästa spelare. Målnicken var fantastisk, han slog en kliniskt perfekt straff och, mest imponerande av allt, höll inne tacklingen när Malouda var på väg in i straffområdet (domaren dömde straff ändå, men det var ju inte Materazzis fel). När han håller käft och inte armbågar sina motståndare blodiga eller sparkar sönder deras fötter, då är Materazzi faktiskt en av de allra bästa. Synd att det inte inträffar oftare.
***
Till sist: Att se dussinet italienska landslagsmän stå likt mellanstadieglin och flotta ner den välputsade och vackra VM-trofén innan den lämnats över till Cannavaro kändes så otroligt... italienskt.
