Rubrik saknas
Kris? Identitetsproblem? Fritt fall utan botten? Bullshit. Det här är det bästa tid jag upplevt som Juventussupporter. Äntligen kan Juventus bli Juventus igen.
Jag måste erkänna att det i våras kändes smått traumatiskt. Juventus hade rasat. Det kändes som en skilsmässa. Idag är det annorlunda. Idag är känns allt perfekt. Visst är det horribelt att Moggi och hans närmaste agerat som de gjort, men det var inte Juventus som tog genvägar, det var Moggi. Tyvärr gick det hand i hand. Nu ska klubben startas om och jag ser fram emot att få tillbaka det riktiga Juventus, ett Juventus jag inte sett på många år. Med risk för att låta som en 64-åring med pensionsångest: Det var bättre förr!
När jag sögs in i vimlet var Juventus en fin klubb som köpte talanger och gjorde dem till världsspelare. Jag minns Torricelli, jag minns Peruzzi. Jag minns Vieri, jag minns Zidane. Värvningen av Zizou var med facit i hand helt makalös. Den som såg att han skulle bli en legend behövde inga glasögon.
Det är det riktiga Juve för mig. Med vita shorts, jag vill inte ha några Newcastle-kopior. Helst skulle jag vilja ha tillbaka Danone eller Sony på tröjorna istället för den där oljeblaffan men Meja hade ju rätt.
Vad har vi sett de senaste åren? Fega och dyra värvningar. Juve har varit en stramare version och Perez-Real och Chelsea. När man köper Thuram, Emerson och Vieira kan de bara misslyckas eftersom de redan står på topp. Spektakulärt men helt ointressant.
Därför känns värvningen av Marco Marchionni helt perfekt. En fräsch, ung och snabb italienare på gränsen till landslaget. Ett tag var jag beredd att offra varenda spelare i truppen för att Marchionni skulle stanna. Kanske hade jag lite feber.
Vem vet, kanske kan vi få fram en egen Totti, Nesta eller De Rossi? En hemmagjord ikon med klubben i hjärtat. Det var helt otänkbart för ett halvår sedan. Nesta har förvisso lämnat sin barndomsklubb men så vitt jag vet kommer Juve inte få samma ekonomiska bekymmer som Lazio hade. (Ta i trä.) Del Piero är de facto inte för evigt, och inte ens en äkta egen produkt.
En nystart känns fantastisk. Förväntan är enorm. Juventus ska rädda sitt anseende. Världens vackraste klubbnamn är nedsmutsat. Man måste reclaima "stile Juve". Den fula perioden måste suddas ut. Jag håller alla tummar för att man lyckas. Zdenek Zeman sa att Juve tidigare var en förebild, nu är man granne till djävulen. Originalbilden av Juve för mig är en klubb som kommer fyra i ligan men som ses på med respekt. En klubb alla drömmer om att få representera. Jag har blivit som de jag argumenterat emot tidigare.
I flera år har man gått runt med fejkade värderingar, allt för att släta över det Juventus gjort. Dåligt spel, tråkigt spel, filmningar och sjuka straffar - allt har lagts i "allt för att vinna"-burken och locket har stängts. Så är det inte längre. Stoltheten kommer först. Jag fattade aldrig riktigt vad till exempel Roma- och Interfansen dillade om när de kom dragandes med sin "stolthet". Nu fattar jag.
Kanske kan vi få stå på andra sidan barikaderna och skandera mot Berlusconi och kompani, precis som andra gjort mot oss? Egentligen vet vi ju ingenting. Egentligen är vi löjligt naiva som tror att allt är som vi vill och hoppas att det ska vara. Men vi gör som vi gör för vår egen skull och så länge vi mår bra av det kommer vi att fortsätta. Dum eller romantiker, det är bara att välja.
Världen kanske rasar samman igen men det är bara ställa sig på det som byggs upp och hoppas att det håller. Tills det rasar igen. Då under någon annans fötter. Är det inte telefonsamtal till domarbasen är det portföljer med kontanter, gräddfil i passkön, lämpliga siffror i bankboken eller derbyn utan spring i benen. Vi är vana. Samtidigt är det lite det som är charmen - inget är som det ser ut. Vi fortsätter leva på hoppet om en perfekt italiensk fotbollsvärld.
Juventus nya ledning är handplockad och kommer göra allt för att ta Juve till toppen igen. De skulle kunna bråka i all evighet om sin oskuld men väljer att se framåt. Man var ändå dömda redan före rättegången. Siktet är inställt på serie B och vill bara köra igång sitt nya projekt. Man vill hitta klubbens själ igen och bryr sig mindre om pengar och prestige.
Att se det som ett erkännande är väl tilltaget - varken Moggi eller Giraudo har erkänt någonting. De som sitter i Juves styrelse nu var ju inte med när ridån föll. De har på sin höjd tagit på sig att städa efter andras brott. Men lita på att ingen kommer glömma. Inte vi, inte ni, inte någon annan. Det här kommer diskuteras i all framtid huruvida det var rättvist eller inte.
Förändringen i klubben har medfört sig ett glasklart exempel på just förändring. Klubbens officiella site uppdateras dagligen med intressanta artiklar. Den förra ledningen tycktes tycka det var ett nödvändigt ont att överhuvudtaget avslöja någonting för de som offrar massor av tid och pengar för Juventus skull. Ett bevis är att man flera dagar före det officiella kungörande presenterade Carlo Sant´Albano som temporär president. I den gamla tiden hade vi inte fått veta något alls. Det var ett kallt krig med klubben på ena sidan och fans och media på den andra.
Det är långt kvar till toppen. För mig gör det ingenting om man inte når dit. Att bara få följa sitt lag i serie A och att slippa få allt ifrågasatt varje vecka räcker för mig. En uppflyttning från serie B till serie A känns idag oerhört mycket mer tillfredsställande än en scudetto. Bilden av Juventus som det onda är inte rolig. Det är dags att skaffa en ny inre bild.
Vi kommer få leva med stämpeln som skandalklubb ett tag. Det är bara att svälja och gå vidare. Man ser det man vill se. En dag kommer Juventus att mötas med respekt igen. Först då är Juventus Juventus.
Men resan dit blir underbar.
