Rubrik saknas
Redaktionsmedlemmarnas tankar kring Zlatans flytt till de blåsvarta i Milano.
Duraid Al-Khamisi:
Zlatan Ibrahimovic är inte längre en Juventusspelare, hur många gråter tårar? Många - kan jag tänka mig, men det gör verkligen inte jag, eller Juventus heller för den delen. 230 miljoner för Zlatan är knappast en dålig affär, eftersom dem 35 € som det tidigare ryktades om, endast var ett rykte och förmodligen ingenting annat. Vilken klubb skulle lägga ut den högen av pengar, för en spelare som haft en misslyckad säsong bakom sig, tätt följt av ett mediokert VM-slutspel och som dessutom deklarerat att han inte vill spela i en Serie B klubb? Ibrahimovic relation till klubbledningen kunde knappast beskrivas som harmonisk efter senaste tidens turbulens. Därför är den här lösningen kanske den bästa för båda parter. Herr Ibrahimovic får fortsätta spela för en toppklubb som dessutom lirar i CL, samtidigt som Juve får lite ”extra slantar” och kan satsa på yngre förmågor i anfallsbesättningen.
:::: :::: ::::
Mats Engman:
230 miljoner för en formsvag spelare med som verkligen vill lämna klubben. Jag tycker vi har fått bra betalt och att tvinga Zlatan kvar i klubben mot sin vilja vore (med tanke på omständigheterna) både dumt och oresonligt. Jag har aldrig varit fullt så förtjust i Zlatan som många andra är, men det är en fantastisk spelare i sina bästa stunder och jag hoppas verkligen att han hittar tillbaka till toppformen i Inter.
Ersättare då? Det har ryktats om Lucarelli, men för egen del tycker jag det låter för bra för att vara sant. Vi skulle i så fall få en bättre spelare, och kanske t.o.m. få pengar över. Hoppas kan man ju alltid.
:::: :::: ::::
Jonas Söderström:
Att behålla spelare som inte vill vara kvar var förstås aldrig aktuellt. Nu är ytterligare en av dem borta och man fick dessutom relativt bra betalt. Problemet är undanröjt, nu är det bara att satsa mot serie A igen. Zlatan Ibrahimovic må vara en av de största talangerna i världsfotbollen men talang är inte värt någonting om man inte utnyttjar den. Nu är det upp till Inter. Zlatan kommer till sin favoritklubb och det är bara att gratulera - tänk om alla kunde få den chansen.
Alla vinner på den här övergången - Juve blir av med ett problem och får bra betalt, Inter lyckas med en värvning de drömt om och Zlatan får lira där han vill.
Sen har vi förstås det som följer i bakvattnet. Juventus är inte längre Zlatans klubb. Det enda negativa med det är tv-bevakningen. Vi har blivit ohyggligt bortskämda med Zlatan i laget. Nu är allt som vanligt igen. De senaste två åren har varit onormala. Jag vill inte påskina något samband men de har också varit de två mörkaste åren på väldigt, väldigt länge.
Det ska bli ohyggligt skönt att slippa höra Zlatan och Juventus diskuteras av varenda människa och se rubrikerna i varje tidning. Juve har också målats upp som en ond motpol till det svenska landslaget när det vankats landskamp. Nu är det Inters tur att vara "Zlatans klubb" och inte mycket mer än så.
Det är skönt att det är över. Stafettpinnen går till våra blåsvarta vänner.
:::: :::: ::::
Mikael Pettersson:
På samma sätt som det kändes som att Cannavaro hittat hem när han bytte från Internazionale till Juventus, känns det nu när Ibrahimovic går i motsatt riktning. Zlatan och Juve "never meant to be", Zlatan och Internazionale "a match made in heaven". Huruvida det är positivt för Internazionales del vet jag inte, det är mer en allmän uppfattning om klubben: den för de pengakåta och galna.
I "Red. reaktioner: Fallet Ibra" skrev jag om "rätt pengar", och när övergångsumman närmar sig en kvarts miljard får man anse att Juve lyckats bra. Ibrahimovic egna utveckling har knappast följt samma kurva som hans överhettade marknadsvärde. Juve betalade runt 150 miljoner kr, nu går han för omkring 230 miljoner kr. Samma metod användes som vid övergången från Ajax för att tvinga fram en övergång så i detta avseende går det jämt ut. Med skillnaden att det var Moggi som uppmuntrade honom till dåligt beteende vid Hollandsflytten, den här gången visste han vad han skulle göra och klarade det nästan (Raiola) helt på egen hand.
Jag har alltid tyckt om Zlatan, framförallt den tidiga upplagan. Med en charmig personlighet (osvensk om ni så vill) och ofantlig talang var det omöjligt att värja sig. Snabbare än jag kunnat ana har dock förtjusningen förbytts i förargelse - klubbytet blev droppen. Hans usla inställning i Juve den föregående säsongen och i VM-slutspelet (Henke var sammantaget en ännu större besvikelse), har gjort att hans aktier störtdykigt i mina ögon. Ungefär som Juventus-aktien på börsen med andra ord. Ändå är det omöjligt att ställa upp på den vidriga sensationsjournalistik som kvällstidningarna ägnar sig åt för att sälja lösnummer på namnet Zlatan Ibrahimovic. Inte heller den fördomsfulla syn som förmedlades genom framförallt en krönikör (de gånger han prickar rätt är han ändå oöverträffad i Sverige) på SvD för några år sedan.
Även om inte jag ser en tydlig parallell med ovanstående publicistiska snedtramp, kanske en del tycker det är en aning motsägelsefullt när jag då skriver att jag hädanefter kommer att häckla Ibrahimovic från läktaren när tillfället ges. Detsamma gäller de flesta av dem andra som lämnat, förhoppningsvis får man möjlighet att sjunga "la mamma-ramsan" innan C(r)apello lagt av. Inte på grund av att jag inte har förståelse för deras val, men därför att sådana är spelreglerna ("det här är fotboll", för att citera Zlatan) och det är vad dessa personer frambringar inombords när jag som supporter till Juve tänker på dem i ett annat lags färger. Privilegierade legoknektar får tåla det av oss fans. Ä v e n då båda parter går vinnande ur uppbrottet, som i det här fallet. Plötsligt ser jag fram emot Birra Moretti, inte för att jag tror att Juve vinner (med det gjorde man, hur kunde jag någonsin tvivla?), utan därför att jag vill se Giannichedda m.fl. smälla på utav bara helvete (bävar samtidigt - i den utsträckning man behöver det? - för första målet i "fel" nät). Om nu kravlösa Internazionale låter flamingon spela vill säga?
:::: :::: ::::
Saim Manto:
Så här i efterhand är det lite blandade känslor angående Zlatans flytt. När jag ser det där stora breda flinet från presskonferensen med hans nya klubb så tänker jag på hur bra det kan komma att gå för svensken nu. Han är ju en av världens största humörspelare, och han ser sannerligen ut att vara på bra humör.
Bortsätt från att han går till en av rivalerna så var detta en bra lösning för i alla fall Juventus och Zlatan. Vi får en hyfsad summa med tanke på Zlatans halvtaskiga form och Zlatan själv får det feta kontraktet han och Raiola suktat efter. Om det blir en bra affär för Inter återstår att se. 227 miljoner för en spelare som kanske kan bli en hit är en chansning modell större. Som svensk får man önska Zlatan lycka till, vad jag önskar som Juventino är bäst att inte skriva här.
Zlatan höll i alla fall ett löfte: "Jag skulle aldrig kunna spela för Milan". Om det var hans beslut eller Milans ovilja att teckna ett överbetalt kontrakt vet vi inte. Dessutom var det skönt att höra att Zlatan fortfarande anser att vi vann förra Scudetton på planen. Undrar vad hans nya vänner i Inter anser om det. Nåväl, nu var den sagan slut och vi
alla säger farväl!
