Andra sidan av myntet
Alla ”Interisti”: myntet har två sidor.
”Zlatans Juventus vann mot Fiorentina”, ”Zlatan bakom svartvit vändning – spelade fram till 3-0-målet”, ”Zlatans målgörande tillbaka – första målet kom mot Roma”.
Antalet ”Zlatan-rubriker” Aftonbladet och Expressen har försett oss Juventini med under grabbens två år i klubben går inte att räkna. Zlatan vände själv ett stort antal matcher, han gjorde direkt avgörande 3-0-mål, spelade genialiskt fram till sina medspelare (vanlig bredsida) och låg mer eller mindre ensam bakom Juventus alla vinster under sina två säsonger i klubben (nu vet vi ju att även en viss Moggi tydligen hade ett par fingrar med i spelet också).
Den där Zlatan, vilken jävla lirare alltså. Han dribblade lekfullt bort Nesta, lekte med Roma (Kuffour var alltså inte den enda) och satte Materazzi på plats. Hur kan Juventus ha vunnit så mycket genom historien innan den där Ibra kom till klubben? Moggi måste ha legat i, och innan honom en massa andra.
Nej, nu ska jag inte skämta bort allt han gjorde för Juventus. Det går inte att bortse från den strålande förstasäsongen samt starten på den andra, då var han en viktig del av laget. Just det, laget. Trots att Aftonbladet och Express allt som oftast fick det att låta som om det var Zlatan ensam mot t.ex. Lecce så var det ju inte riktigt fallet, i verkligheten. Med Zlatan kom mediebevakningen, och med mediebevakningen kom rubrikerna. Grattis alla svenska Interisti, ni kommer under Zlatans tid i er klubb att få läsa om precis ALLT som händer i Inter (även det som inte händer på riktigt).
”Zlatan bäst på träningen – Mancinis favorit”, ”Zlatan större än Zanetti bland fansen”, ”Zlatans Inter vidare ur gruppen” etc. etc. Sånt är livet med Sveriges största fixstjärna i laget. Allt är dock inte av ondo. Istället för en liten notis då laget i edra hjärtan just har vunnit mot Parma, Siena eller Messina kommer ni att kunna slå upp minst en helsida varje måndag i Sveriges svar på ”Den Rosa Bibeln” (ett minst sagt skamligt svar….). Det var alltid hyfsat trevligt att sätta sig med tidningen och lunchkaffet och se SITT lags dräkt. Mindre roligt då att det alltid var Zlatan som bar den, t.o.m. när han fick starta på bänken, eller var skadad.
De nyheter de två ledande kvällstidningarna kommer att pumpa ut gällande Inter kommer inte att handla ett smack om klubben egentligen. Inter säljer inte, Juventus sålde inte. Zlatan säljer, big time. Alla har en åsikt om Zlatan, antingen älskar man eller så hatar man killen. ”I love you, ich liebe dich…”. Antalet matcher som kommer att sändas då Inter spelar kommer att öka dramatiskt. Varenda Serie A- och Champions League-drabbning då Nerazzurri lirar kommer att vara dagens huvudmatch. Det är myntets framsida, njut riktigt av den.
När någon frågade mig om det inte var underbart med all den uppmärksamhet Juventus fick ”nu när Zlatan spelar i din klubb” kom jag inte riktigt på något bra svar till varför det inte endast var positivt. Tänk dig ungefär detta läge: Du har hittat en helt underbar oas, ett ställe, en stad, ett land, ett fik, en restaurang som bara du (och ett fåtal riktigt, i dina ögon, balla personer) känner till. Du berättar för dina kompisar om stället/platsen och om hur underbart det är, eventuellt får de följa med dit. Det är alltså din grej, din och eventuellt även dina kompisars. Sen kommer en hipp tidning, en sådan som alla läser, på detta ställe, skriver ett stort reportage om det och vips så känner alla till det. Folket, gemene man strömmar till och alla vet precis vad det är för ställe. Det som en gång var ditt har nu blivit allmänt känt.
Alla behöver vi saker som vi känner är våra egna, saker som vi vet mest om, saker som utgör en del av vår identitet. Jag är Juventino, jag älskar staden Turin. Du är Interista, du kanske älskar Milano, det är liksom du. Helt plötsligt vet alla allt om Inter, alla vet allt om Milano, Aftonbladet har ju skrivit ett antal stora reportage om ”Zlatans stad”. Det är ungefär vid det laget man börjar hata att ”den där jävla svensken” var tvungen att skriva på för just mitt lag. När någon tidigare frågade om vilket lag man höll på, och man stolt svarade ”Jag håller på Juventus, Io sono Juventino” fick man oftast till svars, ”Aha, hur kommer det sig?” Under Zlatans tid lät det mer, ”Aha, Zlatans lag ja”.
Och det är just där ni är nu. Zlatan har skrivit på för ert lag. Grattis. Denna text är inte på något vis skriven med tanken att göra mig rolig över att ni nu, förutom att hålla på ett lag som aldrig vinner (skämt), även kommer att få leva med detta. Det har alltså både för- och nackdelar, precis som allt annat. Som jag tidigare skrev, njut av att ni får se i stort sett alla matcher ert lag spelar, försök att bortse från kassa rubriksättare och alla ”Inter-kännare” som hela tiden ska uttala sig. Om ni vill ha chansen att vara ärligt stolt över att ha en svensk i laget, åk då ner till Milano och se en, eller flera, matcher på plats (speciellt om det går bra för ”Il matador”). Har sällan känt mig så mallig över att vara svensk som efter matchen mellan Juventus och Real Madrid 2005, då Zlatan faktiskt var riktigt grym.
MEN för guds skull, tro inte att ni vinner ligan. Hur skulle det se ut? Alla skulle ju veta att det endast berodde på att Juventus spelade i Serie B och att Milan fick starta med ett stort poängavdrag.
För övrigt: Zlatan inleder tydligen mot Fiorentina. Vilka möter Inter i sin första ligamatch?
På återseende i Serie A anno 07/08.
