Juventus inte längre på jumboplats
I den sjunde omgången av Serie B stötte två klubbar som förra säsongen spelade i Serie A på varandra, Treviso tog emot ett segervisst Juventus i en match som visade sig bli ett riktigt test för Buffon.
Treviso borta. Om någon hade frågat mig vad jag tyckte och tänkte om den matchen för cirka ett år sedan hade jag nog känt att det var en av säsongens minst intressanta drabbningar. Treviso, den enda bild man fick av laget var den TV4 (miss)lyckades leverera i sina halvdana Serie A-sändningar. Treviso, nej, det var ingen höjdarmatch.
Med handen på hjärtat var inte denna match mer intressant. Det är väl som att svära i kyrkan, men sanningen är den att jag just nu har lite svårt att följa Juventus på samma sätt som jag har gjort tidigare. Att klubben inte längre är i rampljuset är givetvis en anledning, den att man faktiskt inte spelar i den högsta divisionen längre är dock den klart största. Man får jobba mycket hårdare för att hänga med nu, och jag har inte gjort min hemläxa.
Precis som många andra Juventini har jag kommit att få ett par nya favoriter: Matteo Paro, hoppas verkligen att han blir en framgångsrik spelare i den svartvita tröjan. Det är även så att ett par gamla har fått nytt liv: Alessandro Birindelli, min förkärlek mot spelare som alltid gör det de ska utan att för den sakens skull tro att de är ”on top of the world”. Han om någon borde dock ha känt sig just så efter det att han plockat bort Figo (när han var som bäst) totalt hemma mot Real Madrid 2003.
Nej, vad är väl en match mot Treviso? Deschamps deklarerade så gott som direkt efter vinsten mot Piacenza att man inte fick slappna av, att en seger mot Treviso var av högsta vikt. Och så är det givetvis. Är man det lag som ligger sist i tabellen, vare sig det beror på att man fick börja på minus eller om man helt enkelt inte har spelat bättre, poängen måste trilla in.
Buffon mellan stolparna, Birindelli, Boumsong, Kovac och Balzaretti framför honom. På mittfältet: Camoranesi, Zanetti, Paro och Nedved. Längst fram: Del Piero och Trezegol. Dessa var herrarna som skulle göra det för Juventus, dessa var herrarna som skulle se till att man endast skulle ha en poäng kvar att hämta in efteråt. Vem hade trott att det var dessa som skulle göra det för ett år sedan?
Nu är det dock så att de hittills har gjort det förbaskat bra. Matteo Paro har visat att han mycket väl kan bli den där centrala spelmotorn som Juventus har saknat och Christiano Zanetti är rutinen personifierad. Tack Inter! Jag byter Zlatan mot Zanetti vilken dag i veckan som helst.
Nå, hur gick det i matchen då? Jo, efter en mycket seg inledning tog Juventus tag i taktpinnen och började trumma på. Del Piero fick ett par halvchanser, likaså Camoranesi, som får övrigt verkar trivas igen. Det var dock ingen av det ”gamla gardet” som skulle se till att Juventus tog ledningen. Nej, det var Zanetti. Christiano Zanetti. Efter cirka 30 minuter hittade Camoranesi honom med ett inspel från höger och saken var biff.
Den andra halvleken ungefär på samma vis, Juventus styrde och ställde. Det hela skulle dock bli mer spännande än vad man först kunde tro. En stund in i andra halvlek började Trevisos attacker att bli allt farligare och farligare, de kom bara närmre och närmre. Ett Treviso-mål hängde i luften, men där stod han. Mannen med stort M, Gianluigi Buffon. Ibland känns det som om det kvittar vilka killar motståndarlaget har på topp, så länge vi har världens bästa målvakt gör de inte mål hur som haver.
Matchen slutar 1-0 till Juventus. Nu är det alltså bara ett poäng kvar till noll. I nästa match väntar Triestina, hur spännande känns den drabbningen? För min del börjar det dock bli just det, spännande. Serie A eller B? Juventus är Juventus, även om det känns som en ny klubb. En ny, bättre sådan.
