Guldbollenvinnaren är fortfarande Juventino
Fotbollsvärldens sämst bevarade nyhet är officiell - Europas bästa fotbollspelare 2006 heter Fabio Cannavaro. Egentligen spelar han i Real Madrid men för mig kommer han alltid förbli Juventino. Trots att han bara var hos oss i två år.
Ändå sedan jag själv härmade honom genom att stämpla min polare i knävecken på stranden har han haft en mycket speciall plats i mitt hjärta. Jag hade sett honom göra så i för-VM i Frankrike och tyckte det var så häftigt. Idiotiskt när man tänker tillbaka, men ändå. Innan dess hade han bara varit en slimmad liten unge som mopsat upp sig bredvid Minotti och Benarrivo och allt vad de hette.
2004 blev han Juventusspelare i vad som måste vara århundradets sportsligt bästa affär. Juve fick Cannavaro (och högre siffror i löneutbetalningarna) och Inter fick Fabian Carini som ingen knappt hört talats om sedan dess.
Därefter följde två år av magiskt försvarsspel. Jag må vara en aning jävig men bättre och vackrare försvarsspel har jag aldrig sett. Cannavaro gjorde inte ett misstag på två säsonger (om han gjorde det har jag förträngt det) och attityden tillsammans med orden gjorde han omöjlig att inte älska för Juvesupportrarna.
När han sedan syntes på film med en spruta innehållande citronvatten eller vad de nu var blev banden ännu starkare. Juve är vana vid att få flakvis med skit och ställde sig bakom Cannavaro.
Hans mastodontspel ledde Juve till två raka ligatitlar som som alla vet bara var av plast. För Cannavaro och de andra spelarna spelade det ingen roll, de är mästare och de har de all rätt att se sig som. Synd att det bara är Vieira och Ibra som får bära skölden.
Till skillnad från FIFA:s pris får man Guldbollen för det man gjort under hela året, inte bara under den månad då det spelas VM. Det vet om inte annat Del Piero som 1998 var utomjordisk hela säsongen men på grund av en skada inte kunde göra sig själv rättvisa i VM-slutspelet. Det kunde dock Zidane göra. Måste varit oerhört surt för Del Piero att se en lagkamrat som han överglänst i princip varje helg få det där priset.
Behöver jag ens nämna Ronaldo som genom att göra ett par mål i VM 2002 och avgjöra finalen blev världens bäste? Att han mest gått på sjukbidrag från Moratti övriga året spelade tydligen ingen roll.
Fabio Cannavaros 2006 kröntes naturligtvis av VM-guldet och hans eget fläckfria spel. Innan turneringen lovade jag att han skulle rocka i Tyskland. Jag kunde inte ens drömma om att han skulle göra det han gjorde.
Inte ett insläppt spelmål på hela turneringen (Zaccardos fyllesula räknas väl inte?) säger allt. Nesta var inte helt reko, och är fortfarande inte, så Materazzi fick hoppa in och presentera sig för världen bortom Medelhav och Alper. Alla vet hur det gick.
Inte ens när Barzagli tvingades kliva in i Materazzis frånvaro darrade Cannavaro. Han var precis lika perfekt och precis lika coll som tidigare. Den relativt oerfarne Barzagli hade inga problem med att fixa biffen.
De ledde som sagt till guld och världens bästa spelare 2006 fick lyfta bucklan och dränkas i konfetti. En magisk bild som jag aldrig kommer glömma. Jag tror jag hade den som skrivbordsunderlägg på datorn i tre månader efter finalen.
Det var dock, enligt mig, inte höjdpunkten på Cannavaros VM. När han mot Tyskland sprintade ifatt en tysk på mittplan och satte in världens längsta glidtackling trodde jag det var kört. Nu åker han, röda lappen direkt.
Inte då. Som en missil kom han farande och styrde med klacken ut bollen till en lagkamrat medan tysken i chocktillstånd lade sig och skakade i gräset. Jag tappade andan. Då visste jag att jag fallit för rätt calciatore.
Om inte det räcker kanske det bevisas bättre av att man får för sig att skriva en spontankrönika om människan när man redan är tjugo minuter sen och har haft flera veckor på sig att göra det?
Snart kommer Fabio Cannavaro hem till Italien och Napoli. Det smärtar men det blir inget mer Juve för honom. Han kommer hyllas som en Gud nästa gång han spelar i Turin och jag kommer stämma in i kören.
Han må vara napolitanare i grunden och madridista till det yttre, men för mig och många andra kommer han alltid vara Juventino. Det de flesta behöver en karriär på sig att göra gjorde han på två år.
Smeknamnet Don Fabio förknippas alltid med Capello. Det är fel Fabio.
