Gli Juventini storici: Roberto Bettega
Boniek och Zoff är avhandlade. Näste man till rakning är en person som har återfunnits i toppen av Juventus under en lång tid, först som spelare och senare som direktör. Mannen, myten, Juventuslegenden: Roberto Bettega
Nils Liedholm förutspådde Bettegas storhet långt innan det att han slog igenom: ”Han har en enorm fysik, liksom en enastående teknik. Det enda som saknas är erfarenhet. När han har fått den, då kommer han bli en fantastisk fotbollspelare”. ”Baronen” skulle få rätt.
Roberto Bettega föddes i Turin, den 27;e december 1950. Han började spela i Juventus ungdomslag och det gick inte att ta miste på den talang han besatt, även om den var något svårkaraktäriserad. En renodlad målgörare, men ändå inte arketypen av en, hans teknik var alldeles för bra.
Som 19-åring lånades an ut till Serie B-klubben Varese. Det var i där han först om i kontakt med Nils Liedholm, tränare i klubben. Svensken tyckte genast om vad han såg på träningarna, en enorm potential och en vilja av stål. Han var otroligt stark i luften, tvåfotad och bra på att hitta yta, allt som en målgörare i yttersta världsklass måste ha. Under sin tid i Varese såg han, genom sina 13 mål, till att hjälpa klubben upp i Serie A.
Den 27:e september 1970 gjorde han så debut för Juventus i bortamatchen mot Catania. I ordning med det smeknamn han senare skulle få, ”Bobby-gol”, gjorde han det avgörande målet, det första av 178 i Juventus. Den säsongen, den första i klubben, gjorde han 13 mål på 28 matcher. Det var dock under den följande säsongen han skulle blomma ut på riktigt. Med andra talanger, såsom Causio och Fabio Capello vid sin sida, såg han till att göra tio mål på de 14 första matcherna. Det mest klassiska är det då han klackar in lädret i nät borta mot Milan, på San Siro.
En allvarlig sjukdom satte i januari 1972 stopp för målfabrikationen. Han ådrog sig en lunginflammation som senare övergick i tuberkulos. Många var de som trodde att sviterna av den, på den tiden då det saknades bra läkemedel mot sjukdomen, skulle kosta Roberto hans karriär. Denna typ av sjukdomar tog i normala fall flera år att behandla, de som drabbades led av konditionsnedsättning under en lång tid. De som trodde att Bettega var slut som fotbollsspelare fick fel, i september samma år var han tillbaka på planen. Det året vann klubben sin andra raka ”scudetto”.
Under Giovanni Trapattonis, som nu var tränare, vingar fick han en roll som ensam, utpräglad, målskytt, den roll som Trezeguet har i dagens Juventus. På denna position fick han på ett alldeles utmärkt sätt kombinera sin målfarlighet med den grymma spelförståelse han besatt, det var där han var som bäst.
1975 blev han uttagen i det italienska landslaget för första gången. Tränaren för tiden, Bernardini, spelade dock Roberto ytterst sparsamt. När han väl fick spela hade han svårt att finna sin roll på planen. Det var först när Bearzot kom in i bilden som spelet i landslaget började stämma. Det var han som ledde de italienska styrkorna i VM -78, och det var tänkt att det var han som skulle göra det i VM -82. Ödet ville dock annorlunda.
I slutet av 1981 var olyckan framme. Efter en kollision med Anderlechts målvakt i en Europa Cup-match ådrog sig Roberto en allvarlig ledbandsskada i ett knä. Det skulle ta honom mer än ett år innan han kunde sätta sin fot på en fotbollsplan igen. Han missade Italiens VM-guld i Spanien, ett guld som han hade varit väl värd, ett gult som hade förgyllt en otrolig karriär än mer.
Efter Europa Cup-finalen 1983 mot Hamburg lade han skorna på hyllan. En era i Juventus var slut. Det blev totalt 326 ligamatcher för ”Den Gamla Damen”, under vilka han gjorde 129 mål. Under sin tid som spelare vann han inte mindre än sju ”scudetti”, två italienska cuper och en UEFA Cup. Säsongen 1979/-80 blev han skyttekung i Serie A med sina 16 mål.
Efter sin långa karriär som spelare i Juventus tog en annan karriär inom klubben fart. Efter att ha fått frågan av Umberto Agnelli tillträdde Roberto Bettega posten som Vicepresident. Det var en post som han satt på tills i våras, då hela Juventusstyrelsen med Moggi i spetsen avgick.
Roberto Bettega, ännu en i raden av legendariska Juventusspelare.
