1-0 och annat tråk
Vinst med 1-0. För sjunde gången under säsongen. Knappast något man hjular av upphetsning över. Men egentligen är resultatet det allra bästa tänkbara.
Juventus rör sig sakta men mycket säkert tillbaka mot eliten. Inför starten av serie B, när det stod klart att Juve trots allt skulle ställa ett mycket slagkraftigt lag på benen, var det nog många som trodde på rader av utklassningssegrar och massor av mål. Så har det inte riktigt blivit, och egentligen är det nog ganska bra.
Jag kommer mycket väl ihåg en diskussion med en lagkamrat under min egen gloriösa fotbollskarriär (B-lagsspelare i division II norra). Han hävdade bestämt att han föredrog att vinna med 1-0 än med t.ex. 4-0 eller 5-2. För egen del tänkte jag att det nog bara berodde på att han var målvakt, men såhär i efterhand tycker jag inte resonemanget är så dumt.
* En vinst med 1-0 tyder, till skillnad från en storseger, på att man spelat mot kvalificerat motstånd.
* 1-0 innebär att man gjort mål (viktigt) och därefter klarat att försvara sin ledning (ännu viktigare). Båda delarna indikerar att laget fungerar. Inte att det nödvändigtvis spelar bra, men att det fungerar.
För Juventus del innebär också de många 1-0-matcherna att laget behåller fokus och håller undan risken för underskattning. Det är dessa två motståndare som är Juventus allra svåraste i serie B - inte Bologna, Genoa eller Napoli.
- - -
Säsongen 06-07 är med marginal den tråkigaste i mitt fotbollstittarliv. Juventus i serie B. Serie A i praktiken avgjord redan i januari - av Inter! Sex tråkiga lag kvar i Champions League. De övriga två, Roma och Man U möter varandra. Min vinnare Lyon ut direkt efter gruppspelet.
Men inget mörker utan ljus. När slutsignalen går mellan Inter-Udinese säger kommentatorn:
"...Inters svit är bruten. Det blev bara sjutton raka segrar."
Humor. Svårt att tänka sig en mer fantasifull användning av ordet "bara".
Det finns de som surt och avundsjukt försökt förringa Inters segertåg med att Juventus inte spelar i serie A (irrelevant, ungefär som att hävda att de inte behövt möta Chelsea eller Barcelona), att Milan inlett serien med minuspoäng (vilket alltså skulle få dem att förlora frivilligt två gånger i Milanoderbyt??) eller att de andra lagen blivit mystiskt sämre eller omotiverade efter calciopoli. Trams såklart, Inter har gjort en fullkomligt enastående prestation, och det kommer säkert ta många årtionden innan något lag upprepar den. Det faktum att det är just Inter, själva sinnebilden för underpresterande och brist på kontinuitet, som åstadkommit segersviten gör den än mer fantastisk. Men inte sjutton (ha ha) har det varit kul.
En existensiell fråga till sist:
Hur tråkiga kommer kvartsfinalerna mellan Valencia och Chelsea att bli? Nästan svindlande. Ungefär som att fundera över vad som finns där universum tar slut.