Lecce - Juventus: en stekhet indian
Mauro Camoranesi är en underbar fotbollsspelare när han är på humör. Mot Lecce var det sannerligen på topp.
Avstäningar och skador, så kunde man på bästa sätt förklara läget i Juventus inför matchen. Del Piero, Giannichedda och Marchisio var samtliga bannade inför matchen, Zanetti, Boumsong och Paro stod på skadelistan och kunde inte heller de spela. Tur då att de som fick chansen gjorde det så pass väl som de gjorde.
Med Buffon i mål, Balzaretti, Chiellini, Zebina samt Birindelli i backlinjen, Primavera-spelaren Venitucci, Camoranesi och Nedved på mitten samt Palladino, Zalayeta och Marchionni (!) på topp. En helt ny startelva alltså, speciellt intressant att Venitucci fick chansen från start då Matteo Paro fick gå av planen redan under uppvärmningen.
Matchen började i ett högt tempo med ett säkert passningsspel. Det syntes att det lag Deschamps hade ställt på banan gjorde att spelet blev mer offensivt inriktat från början, något vi Juventus-fans inte har blivit bortskämda med genom tiderna. Speciellt het, i mängden av bra svartvita, var Mauro Camoranesi. Precis som senast mot Napoli såg det ut som om han och bollen var riktiga bästisar, dödspolare rentav. Det var även han som, tillsammans med Nedved och Zalayeta, låg bakom Marcionnis 1-0-mål. Avslutningen var även den, liksom förspelet, i yppersta världsklass. Med en enkel chipp över en utrusande Lecce-målvakt i form av Pavarini visade den förra Parma-spelaren att han kan spela på ett flertal positioner.
Den första halvleken fortsatte i ett otroligt högt tempo, och det var Juventus som stod för det mesta och det bästa. Strax efter 1-0-målet lyckades dock Lecce med att kvittera, och leendena på Juventusspelarnas ansikten försvann lika fort som de kom fram. Efter att Lecce fått med sig en rätt billig frispark stegade Polenghi fram och tryckte in 1-1. Marchionni var efter det nära att göra ännu ett mål, men efter att ha rundat målvakten tog skottet tyvärr i stolpen.
Den andra halvleken började precis samma sätt som den första. Deschamps måste ha varit rätt nöjd med vad han såg i den första halvleken och samma manskap fick fortsätta i den andra. Marcelo Zalayeta, en riktig trotjänare, var den spelare som två minuter in skulle se till att Juventus återtog ledningen. Efter att ha blivit frispelad av Palladino siktade uruguayen in sig väl och avlossade ett skott som var otagbart för Polenghi.
En bit in i den andra halvleken började Lecce så att köra på allt eller inget framåt. Juventus backade hem allt mer och satsade på kontringar. Det var just på en sån som avgörandet kom, och det var ren och skär show: Camoranesi fick tag i bollen och drev in i straffområdet, efter att ha dribblat bort inte en, inte två, utan tre backar tryckte han in lädret stenhårt i krysset, otroligt vackert!
Under återstoden av matchen bevakade Juventus mest sin ledning, något som man gjorde på alldeles utmärkt sätt. Deschamps passade på att lufta Trezeguet, Bojinov och Bianco under slutet av matchen, i vilken man aldrig var hotade. I backlinjen var det framförallt Chiellini som tillsammans med Buffon såg till att det såg stabilt ut.
Tre nya poäng och Serie A är nära. Snart spelar vi emot Inter och Milan igen, hej då Triestina och Albinoleffe.
