
Grattis från storebror
Milan besegrar Liverpool under onsdagens Champions League-final, och man kan inget annat än att gratulera vår ambassadör ute i Europa.
Känslorna är dock inte helt monotona. Trots att någon blodigare rivalitet inte existerar mellan klubbarna, så svider något långt nere i fotbollshjärtat. Juventus har tampats i Serie B medan Milan kammar hem den största bucklan inom klubbfotbollen.
Svedan blir dock klart dränkt av glädjen att ett italienskt lag segrade. Juventinon ger plats för calcio-fantasten inom mig.
Jag insåg igår att det här med känslor för klubbkollegor i Italien fungerar som familj. Man kan kivas och bråka med sina syskon i oändligheter, men när man väl får en utomstående motståndare så håller man varandra järnhårt om ryggen. Juventus var en stolt storebror igår.
En plåga i glädjen är dock alla som försöker få det till att Liverpool dominerade matchen, och att Milan hade tur som vann. Ställer mig i ledet bakom Birro och beklagar: att italiensk fotboll aldrig kan få ett erkännande för sina triumfer.