Spelarbetyg vs Palermo
Söndagkvällens helgjutna insats, kavalkad av läckra mål och ett anfallsspel vi inte sett på länge speglar förstås av sig i betygen.
Gianluigi Buffon 6.5
Man borde vara van med att han plockar ner varenda inlägg med sådan självklarhet. Att tappa bollen eller att misstajma existerar helt enkelt inte. Palermo hade en målchans - Zaccardos halvdana närskott. När karriären är slut kanske Buffon kan få jobb som säkerhetsansvarig hos Fiat. Tills dess får han gärna fortsätta med samma obrutna entisiasm och glädje. Inget kan få honom att släppa på leendet. Han ser ut att ha så förbannat kul när han lirar, oavsett motstånd och resultat på tavlan. Länge leve Gigi!
Jonathan Zebina 6
Verkade inte helt bekväm med att spela från start. Det var ju ett tag sedan, av olika anledningar. Det såg försiktigt och avvaktande ut. På det hela taget gjorde han en fullt godkänt match. Han fanns på plats i försvaret och vid några tillfällen lyckades han erövra den lediga högersidan. Passar perfekt mot Milan nästa helg.
Nicola Legrottaglie 6.5
Tog extra ansvar när Chiellini inte var på plats. Amauri kom inte många centimeter med Duca hängande över sig. Som vanligt på plats när det vankades fasta farligheter framåt och inga konstiga manövrar i egen försvarslinje. Legrottaglie fungerar fint i väntan på något markant bättre.
Domenico Criscito 6
Med Criscito på planen är man ständigt oroad över vem han ska få möta man mot man. När de rosa bara hade Amauri längst fram var det inga problem. När Cavani kom in skulle det bli värre, men uruguayanen höll sig mest på andra kanten. Criscito höll sig kall (ibland onödigt kall) och spelade hellre lite för snett och lite för långt än lite för snålt.
Cristian Molinaro 6.5
Jag har haft svårt att se vad Ranieri och flera andra sett i Molinaro. För mig har han bara varit en högst beskedlig vänsterback. Nu vet jag lite bättre. Mot Palermo visade han varför han är ordinarie i Juventus. Löpningarna var många och vältajmade, det var till och med så att han borde fått bollen oftare och tidigare. Känns bekvämt att veta att han kan användas mer. Samspelet med Nedved fungerar också allt bättre. Det här var kanske den bästa insatsen han gjort i en Juvetröja.
Mauro Camoranesi 6.5
Hade han tilldelats en fri roll? Vi som är vana att se honom stå bastant på högersidan i väntan på lägen att utmana sin back blev förvånade. Camoranesi var anfallare, offensiv innermittfältare och vid något tillfälle även högerback. Varför inte, egentligen? Bra spelare ska ju utnyttjas så mycket som möjligt. Spelade så ofta så möjligt i djupled så länge han orkade. Låt oss hoppas på en bra träningsvecka, för Camo behövs mot de rödsvarta.
Antonio Nocerino 6
För mig gäller samma sak för Nocerino som för Molinaro, i ännu större utsträckning. Nocerino är inte värdig en plats i Juventus startelva i dagsläget. Full respekt för Ranieris val dock (vad annars?) och jag tvingar mig att ha tålamod med Nocerino. Mot Palermo var han inte alls pjåkig. Inga konstiga felpass, inga idiotiska påhopp. Jag tar förresten tillbaka det sista. Det tog sex minuter innan han fick sitt första allvarliga snack med domaren.
Cristiano Zanetti 6
Världens bästa bollvinnare har mer än bara ettrighet att komma med. Han bjussade till och med på en och annan fin klackspark, till rätt adress. Annars kommer han bättre till pass i tätare matcher där det är kamp på mitten. För mig fanns ingen anledning att låta honom spela hela matchen, men Ranieri lär ju veta bättre.
Pavel Nedved 7
Inte en dag för tidigt vaknade den lilla björnen ur sin vintersömn. (I Tjeckien går björnarna visst i idé under hösten.) Så här spelsugen har han inte varit väldigt länge. I första halvlek låg han bakom det mesta i anfallsväg och såg ständigt till att vara med där det hände. Två klassiska Nedved-moves bäddade för Del Pieros mål. Först frisparken mot Pisano, sen straffen. Det enda som saknades var konkreta bidrag till målskörden, men det sköttes ju galant av hans kamrater.
Vincenzo Iaquinta 7
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att Iaquinta är uppfödd på svartvit mjölk och aldrig spelat i ett annat lag än Juve. Hjärtat och viljan han visar gör alla "äkta" juventini avundsjuka. Jag vet inte om det bara är för hans egen skull han sliter så innerligt hårt eller om det är för laget. Ärligt talat spelar det ingen roll, det gagnar ju Juve i vilket fall. Att han aldrig ger sig är målet ett levande bevis för. Ska vi kalla det ett äkta Iaquinta-mål? Han är värd varenda euro hittills.
David Trezeguet 7
Kasta in en boll på måfå i straffområdet. Om Trezeguet hinner först ligger den ett tillslag senare i mål. Så fantastisk är han. Han skulle hitta nätet efter en irländsk julafton, hängandes upp och ner med förbundna ögon. Ingen annan hade kunnat göra det mål Trezeguet gjorde. Många hade kunnat få till bollträffen, några hade kunnat träffa målet men ingen hade kunnat placera bollen så utomordentligt perfekt.
Inhoppare:
Alessandro Del Piero 7
Vet inte riktigt vilket ord jag ska välja för att kommentera frisparken. Läcker? Galant? Suverän? Det får bli vacker. Det var vackert. Del Piero väntade på att Agliardi skulle dirigera klart, bestämde sig var han ville lägga bollen och la den precis där. Med en mjuk smekning med högerfoten skruvade sig bollen in otagbart vid första stolpen. Det här var en av hans snyggaste frisparkar i karriären, vilket säger en hel del. Spontant kan jag bara ranka den mot Barthez i Monaco i Champions League för ett antal år sedan högre. Jag vet att det finns minst tio till att minnas.
Marco Marchionni 6.5
Serie A:s mest bortglömda stjärna? Han spelade från start för Italien i EM-kvalet för bara drygt 14 månader sedan. När vi suttit och väntad på Camoranesi dyker plötsligt Marchionni också upp. Julafton och nyårsafton samma dag. Jag behöver bara kommentera en del av Marchionnis inhopp: Passningsfinten. Underbar.
Raffaele Palladino spelade för kort tid.