Juventus - Atalanta 1-0: Mister 300 avgör!
Nedved gjorde sin trehundrade Serie A-match men nöjde sig inte bara med det - avgörande mål blev det också! Segern, som satt långt inne, tog oss ett steg närmare ligatvåan Roma, men Udinese flåsar oss i nacken. Grazie Nedved!
Inför dagens match gick mycket av snacket kring formen, endast en vinst på fem tävlingsmatcher för de svartvita. Ganska usel utdelning, även om schemat innehöll två svåra matcher mot Milanolagen. Mot ett formstarkt Atalanta behövde vi alla tre poäng för att inte tappa ångan.
Ranieri valde att starta med en ganska förutsägbar elva: Buffon; Zebina, Legrottaglie, Chiellini, Molinaro; Palladino, Nocerino, Zanetti, Nedved; Iaquinta, Trezeguet. Endast två startnamn från Coppa Italia-matchen med andra ord.
Första halvlek
Juventus börjar likt flera av tidigare hemmamatcher starkt: ett snabbt spel och press från minut ett på motståndarna. Resultat var att vi fick två chanser inom första 90 sekunder. Först håller Palladino på att ställa Coppola med en fräck lobb från höger (altarnativt ett misslyckat inlägg). Även Trezeguet har en nickchans strax utanför.
En av Atalantas få chanser kommer till via kontring efter ca fem minuter, men Juventusförsvaret rensar upp. Kort efter är det Juventus tur igen - Iaquinta vill ha straff efter en knuff i ryggen vid straffområdeshörnet, men domaren friade.
Man kunde konstatera ett par saker efter första femton - Juve är ettriga och pressar Atlanta högt och stora delar av matchen tillbringas i blåsvart planhalva. Nocerinos är viktig för just denna biten med sitt eviga slitande, men passningsspelet lämnar mycket att önska. Lyckligtvis är det så att en viss Herr Zanetti kompenserar mer än nog när det gäller fördelning av bollarna.
Juventus chanser är många, och kommer i klungor. Efter ett tungt skott av Nedved på frispark tvingas Coppola till en fin räddning som går ut till hörna. Hörnan nickas ut av Atalantaförsvaret, men Nocerino lurar i vassen och får till ett lågt skott som går någon decimeter utanför den högra stolproten.
Atalanta får till sin andra chans, en riktigt farlig sådan: Doni nickar ner till Floccari, vars skott räddas fint av Buffon. Där kunde det likväl ha stått 0-1.
Ett lyckoämne för dagen var Nedveds och Molinaros fina kombinerande på vänsterkanten – det kändes som att det var på den sidan något skulle hända. Istället får vi till ett inkast på högerkanten. Zebina hittar efter ett par sekunder en framrusande Nocerino, som efter att lyfta bollen över sin back når Trezeguet - tyvärr är Atalantaförsvaret även med, och bollen går ut till inspark.
Om vänsterkanten var en fröjd att se på så var allt annorlunda på högern. Palladino känns bortkommen där, han kommer inte riktigt till sin rätt. Det var ganska likt situationen mot ett annat blåsvart motstånd för några veckor sedan – Palla hör hemma till vänster.
Juventus press fortsätter in mot halvtimmesstrecket, men utan utdelning. Juventus lättade lite på gasen och Atalanta ges mer utrymme i matchen. För ett ögonblick får våra svartvita hjärtan en chock – Floccari vänder enkelt bort Legro med en fin mottaggning och är helt plötsligt fri mot Buffon. Lyckligtvis var Nocerino vaken och hann ikapp Atalantaforwarden för att avvärja situationen.
Vi går till halvlek med ett stort övertag i chanser och spel, men resultat visade tyvärr något annat.
Andra halvlek
Tinkerman var blixtsnabb på att agera. Två byten kom direkt: Del Piero in för Iaquinta och Marchionni in för Palladino. Att byta ut Palladino kändes befogat, Raffaele var inget vidare i första, och Marchionni skulle kanske lyckas bättre. I övrigt funkade spelet i första mycket bra, men vi saknade det viktiga ledningsmålet. Med detta i åtanke kändes det ganska drastiskt att göra byten direkt i pausvilan.
Vi startade andra halvlek i en helt annan anda än första. Det var inte samma flytande spel, utan istället gick det långsamt i uppspelen och inhopparna hade svårt att komma in i matchen. Så såg matchbilden ut fram till ca timmen spelad. Just vid 60 minuter går vi nämligen nästan upp i ledning. Efter fint förspel av Del Piero, som nu kommit in i matchrytmen, var Trezeguet nära att sätta dit bollen bakom Coppola.
Del Piero började som sagt lite trevande, men var nu den som låg bakom många av de svartvita farligheterna. Han och Molinaro kombinerade fint på vänsterkanten, och flera farliga inlägg haglade in mot Atalantas straffområde. Tyvärr fick man känslan av att allt skulle bli en sorgsen historia där marginalerna inte riktigt var på vår sida. Mycket chanser, dominans på mitten, men tyvärr inga mål. Med cirka fem minuter kvar ändrades det.
Jag beklagade mig över Nedveds skotteknik i införrapporten – snacka om att få käka upp de orden. Tjecken tar emot en boll från vänsterkanten, lägger den till rätta genom att dra sig lite inåt mitten, och sätter den otagbart till vänster om Coppola. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira sin 300:e Serie A-match.
Resten av matchen blir en transportsträcka in mot avblåsning och Juventus håller undan för vinst. Mycket skönt att ta med alla tre poäng, även om målproduktionen kunde ha varit större. Roma och Fiorentina tappade viktiga poäng, samtidigt som vi hänger på det andra blåsvarta laget i ligatoppen.
***
Det vi kan ta med oss från matchen är att Nedved och Molinaro kompletterar varandra bra ute till vänster. Tyvärr märks det att vi saknar Camoranesi till höger och frågan är om Palladino, Salihamidzic eller Marchionni kan fylla den luckan? Nästa vecka är det bortamatch mot ett svårbedömt Lazio, vi får hoppas att Camoranesi är hel då!
***
Forza Juve!