Återblick av 90-talet tillsammans med Del Piero och Edith Piaf
Jag har aldrig tidigare lyssnat på musik och samtidigt tittat på fotboll. Det skulle aldrig falla mig in, inte förrän; Björn Dahlberg gav mig vetskap om denna ljuvlighet.
Julen närmar sig och jag börjar känna en total stillhet, en inre frid (sällsynt nu förtiden). Precis som på det sagolika 90-talet, då allt var bra. Jag tänker tillbaka på dessa ljuvliga tider då min far, min bror och jag; gemensamt njöt av calcio Italia. Söndagen var vår speciella fotbollsdag.
För det mesta stod pappa inte ut med kommentatorernas kunskapsbrist och ursäkta kommande ordval… ”bullshit”; såsom han ofta uttryckte sig. Pappa valde ofta att slå av ljudet från de usla kommentatorerna, på detta sätt kunde vi gemensamt diskutera matcherna.
Det var en del av 90-talet och en del av mina underbara tider.
Nu förtiden bor jag långt ifrån min familj och söndagarna är inte sig likt, inte ett dugg. Jag är trött på att skåda världens bästa fotboll med vänner eller i ensamhet. I lördags valde jag att inte lyssna på kommentatorerna och i utbyte mot kommentatorerna valde jag; Édith Piaf (Pappas och mammas favorit sångerska) spelandes i bakgrunden.
Del Pieros mål som betydde 1-3 tillsammans med Non, je ne regrette rien (jag ångrar ingenting), gav mig dubbel glädje. Del Pieros lekstuga tillsammans med den härliga musiken gav mig en återblick av 90-talet. Gamla minnen väcktes och jag kände mig som en 10åring, vackert.
Jag, likt Dahlberg rekommenderar er att njuta av världens bästa fotbolls tillsammans med musiken. Våga avstå från kommentatorerna, bara för en dag. Jag vill att ni skall kunna njuta på samma sätt. Allt jag ber er om; är en syn ur mitt perspektiv.
Julen närmar sig med stormsteg, njut av den och låt musiken dämpa er stress.
**************
Förresten, snart kommer en ny version av ”Utvärderingar och diskutabla ämnen kring Juventus”, det passar perfekt vid uppehållet som väntar. Tilldess vill jag att ni sköter om er.
På återseende mina vänner!
Forza Juventus
