St Louis - San José3 - 6
Livorno-Juventus 1-3: En dag på jobbet
10 poäng bakom ettan är bättre än 12, så dagens resultat smakar mumma. Juventus besegrade Livorno med 3-1.
Första halvlek
Juventus kom till start med Belardi i mål och tre ljuva tonåringar på bänken. Inget önskescenario precis. Men jag funnit mig själv stundvis njuta av att gnälla på serieledarnas domarfördelar och att inte alltid räkna med att mitt lag ska vinna. En slags skön plåga.
En tidig, resultatlös hörna för Juventus och ett helt galet skott från Nocerino inledde. Men förhoppningsvis är det inte så matchen ska gestaltas. Hur kunde Vidigal slippa från gult kort när han kapade Treze? Det är en fråga.
Att imponeras av i starten 1: Molinaro springer som en tok på sin vänsterkant, ungefär lika mycket som Brazzo på högerkanten. Det är härligt att se. Jag får Angelo Di Livio-feeling.
Att imponeras av i starten 2: Den fina sången från Livornos supportrar. Går de i kör hela bunten? De sjunger som änglar.
Belardi kan faktiskt ha dragit lärdom av det vi ryat om. Stanna på linjen! Ta bollen! Helt okej inledning av den på förhand dömde. Lite kylspray på axeln så klarar han nog hela matchen.
Oh, vad nära 1-0. Del Piero får tån på bollen i farten, Amelia är inte riktigt med, men tyvärr glider den utanför.
När halva halvleken spelats är det inte svårt att förstå att Livorno kommer från en fin svit (9 raka utan förlust!). De är kvicka och innovativa och kämpar respektlöst om bollen. Samtidigt är det tråkigt att se det annars så passningssäkra Juventus fumla och passa planlöst i sidled på mittfältet.
Treze-goal är förstås den som spräcker Amelias nolla. En perfekt pass från Zanetti långt ner på egen planhalva, till en Treze som lurar försvararna och pangar in 1-0. Och med ett hederligt spelmål går han upp i ensam skytteligaledning!
Målet ledde till ett solitt tryck och en tempohöjning från båda lagen. Men visst börjar det bli lite grinigt?
Sammanfattning av första
Juventus har inlett stabilt. Inte som förr om åren, men stabilt. Heder till Belardi, svårt kritiserad, som skrapat ihop sin stolthet och gått ut på planen som en målvakt. Med auktoritet, jävlar-anamma och självförtroende. Han kommer aldrig vara Buffon, men det han visat idag duger gott för en andremålis. Han gormar och gapar åt klantskallarna i försvaret som fortfarande inte känner sig bekväma jämte varann.
En 1-0-ledning är i underkant av vad jag hade hoppats och trott efter en halva av matchen, men är det inte hallonsmak på att Trezeguet ensam får kliva upp i
skyttetoppen igen?
Andra halvlek
En fartfylld öppning från båda lagen. Livorno har inte gett upp. Inte tusan spelar det nån roll när Zanetti spelar Alessandro Del Piero fri vid mittlinjen, kaptenen driver bollen med hastighet mot Amelia. Ingen miss, och 2-0! Del Piero har talat!
Stackars Livorno får strax ett ordentligt bakslag när De Vezze får sitt andra gula och visas ut. Domare Morganti anser att han avsiktligen tog bollen med handen, och inte ens galante Galante (visst påminner han om Ginola i stilen?) kan övertyga om motsatsen.
3-0 smackar Trezeguet in efter ett underbart förspel av först Palladino, som fintar och passar till kapten Del Piero. Han slår därefter en perfekt boll fram till Treze som på volley träffar nätet bakom Amelia.
I 73:e kommer gud in på plan. Iaquinta gör entre istället för Del Piero. (Ja, Del Piero är också gud. Det verkar finnas två.)
Tröstmål för Livorno kommer i minut 78. Det känns som de kämpat sig till det och det är svårt att missunna dem reduceringen. 3-1, som också blir slutresultatet.
Ett symboliskt byte i minut 89 gör Ranieri. Den artonårige Castiglia byter av trettifemåringen Nedved och får känna på hetluften i några minuter.
Sammanfattning matchen
Matchen rosar inte marknaden med gudomligt spel, men mina nerver är märkbart lugnare än vanligt på sistone. Ett spelarövertag borde visserligen ge mer utdelning, men en 3-1-seger ger lika många poäng som en 5-0-seger. Avståndet uppåt minskar utan att spelarna behövt trötta ut sig för mycket.
Belardi visade att han hamnat i Juventus av ett skäl. Han tog sig igenom 93 minuter utan att tabba sig.
Johannas slutsatser
Snälla domarn, visa aldrig ut spelare mot oss på det här viset. Vi blir helt lama av det. Två raka matcher med 11 mot 10 räcker som bevis.
Bäst idag 1: David Trezeguet, en tvåmålsskytt kan man inte annat än beundra. Skytteligan är din!
Bäst idag 2: Cristiano Zanetti - märkte ni att han stod för två assists idag? Fläckfritt och knivskarpt framspel till både ettan och tvåan.
Bäst idag 3: Palladino. Joo, han fintade lite kul några gånger. Det ska han har beröm för!
Sämst idag: Försvarslinjen i det stora hela. Visst fanns det ljuspunkter, men det mesta var skit. Om några dagar blir det bättring. Är Mellberg klar?
