Internazionale - Juventus 1-2: Årets skönaste seger…
Hur beskriver man en känsla som inte går att beskriva? En seger som är underbar på så många plan. Vi vann övertygande och med mersmak, Ibrahimovic gör ytterligare en kalkonmatch, ledningsmålet var underbart offside, Trezeguet tystade Materazzi, och il Capitano tangerar Scireas matchrekord. Det enda som saknades för en fulländad kväll var att Il Capitano borde ha satt spiken i den blåsvarta kistan med både ett tredje och fjärde mål, och därmed fullbordat förnedringen. Grazie ragazzi!
Ett formsvagt Juventus kom till matchen som hårt arbetande underdogs, i en titelkamp som vi förlorat för länge sedan (fick vi någonsin vara med på allvar?). Kvällen handlade dock inte om Scudetton, i varje fall inte för Juves del. Det handlade om hedern, om att visa den blåsvarta delen av Milano vad vinnarmentalitet egentligen innebär, och om att inte vika ner sig när det blir tufft.
Startuppställningar
Juventus ställde upp med nedanstående elva, som Gazzettan lyckades pricka exakt med undantag av Molinaro istället för Zebina.
Buffon; Grygera, Legrottaglie, Chiellini och Molinaro; Salihamidzic, Camoranesi, Sissoko och Nedved; Del Piero och Trezeguet.
Internazionales största utropstecken var saknaden av Cambiasso i startelvan:
Cesar; Maicon, Burdisso, Materazzi och Maxwell; Chivu, Stankovic, Zanetti och Jimenez; Ibrahimovic och Cruz.
Första halvlek
Stormatcherna i Italien har tidigare haft en tendens att vara ganska tilltäppta tillställningar. Derby d’Italia har kanske varit ett undantag, med stora målkalas. Direkt efter att domare Farina skjutit startskottet för kvällens drabbning såg det ut att vara 110 % från bägge läger. Juventus stod för det tuffa spelet i Turin, och Inter ville inte vara sämre när de nu var värdar. Det var tidigt bryska tacklingar från bägge håll. Det här var ingen snäll vänskapsmatch.
De första lägena i matchen var Juves. En tidig frispark av Del Piero måste gett kalla kårar hos de 70000 blådårarna på plats – undrar om de tänkte tillbaks till den här underbara pärlan? Tyvärr hade kaptenen inte ställt in siktet ikväll, och bollen gick utanför. Strax efteråt var det Alés tur igen, efter en passning av Nedved. Tyvärr räddade som så många gånger Serie A:s nästbästa burväktare Del Pieros volleyskott.
Juventus första våg av press hade kommit av sig lite, och Inter hade ett par möjligheter via fasta situationer. Stankovics stenhårda nick på Jimenez frikspark snuddade ribban, och var kanske den farligaste chansen hittills. Därefter var det Chivus tur att testa Buffon med en lurig friskarp, men Gigi hade läget under kontroll.
Första halvlek gick mot sitt slut, men innan dess höll Zanetti på att heroiskt driva en boll hela vägen från eget straffområde in på Juves dito. Lyckligtvis satte Juve stopp för traktorn. Ibrahimovic, som varit så karaktäristiskt osynlig som bara han kan vara i stormatcher, fick sista ordet via frispark. Skottet var hårt och tog sig igenom muren, men då fanns som alltid Gigi där för att suga åt sig bollen.
En ganska jämn halvlek, där Juventus försvarade sig väl frånsett ett par fasta situationer.
Andra halvlek
Juventus hade bestämt sig för att vinna andra halvlek, och i den andan började laget sitt intåg. Nedved var nära att öppna målprotokollet efter att Materazzi serverat honom med sin nickrensning. Som så många gånger tidigare var Cesar i vägen för Furia Cecas halvvolley.
Plötsligt, fyra minuter in i andra, hände det alla svartvita hjärtan väntat på: ledning för Juventus. Efter en missad rensning av Inter hittade Molinaro den flygande indianen Camoranesi, och Mauro kunde sätta bollen bakom en framrusande Cesar. 0-1, och hela San Siro var tystat. Repriserna visade att Camoranesi var i misstänkt offsideläge, men med tanke på årets tidigare domarinsatser så känns målet desto skönare - kan något vara skönare än ett offsidemål mot självaste Internazionale? (svaret följer snart).
Interspelarnas miner påminde om de anleten vi sett efter att Torres förnedrade Chivu på San Siro. Det var inte glatt i Interlägret. Mancini var angelägen om att förändra matchbilden och slängde in Suazo för Jiminez för att skifta till en 4-3-3 uppställning cirka åtta minuter in i andra. Om det är något som utmärker honduranen så är det hans snabbhet, vilket Juventus skulle få smaka på omgående då han höll på att rinna igenom Juves försvar vid en kontring. Molinaro lyckades dock störa honom tillräckligt för att gneta till sig en inspark.
Ibrahimovic och Suazo såg ut att komma mer överens än svensken och trädgårdsmästaren – svenskens klack höll på att friställa Suazo, men skottet gick över. Istället var det Juves tur att utvidga ledningen, efter en underbar framspelning av Del Piero (via Burdissos skalle) till Trezegol. Fransosen gjorde inget misstag på volleyn som han satte hårt bakom en chanslös Cesar. 0-2 var ett faktum och klockan stod nu på 63 minuter spelade. Vilket perfekt sätt att återta delad förstaplats i skytteligan. Att se Trezeguet näta efter psykningar av Materazzi är skönare än ett offsidemål mot Internazionale.
Juventus hade haft sina chanser i första, men i andra hade Del Piero fullständig lekstuga med firma Materazzi & Burdisso. Det var i nuläget långt närmare 3-0 än en blåsvart reducering. Ett par minuter efter 0-2 målet var både Del Piero och Trezeguet nära att överlista Cesar, men brassen gjorde ett par fina räddningar för att hålla kvar Nerazzurri i matchen.
Med cirka tio kvar kom Juventus hetaste chans till 0-3 mål – Trezeguet och Del Piero lekte sig igenom Interförsvaret, men tyvärr var kaptenen inte skarp nog att sätta bollen förbi en ensam Cesar. Det var inte mycket som såg ut att gå Inters väg nu. Juventusdödaren Cruz var utbytt till förmån för Maniche, så vem skulle nu göra mål mot Juventus tänkte undertecknad? Mancini hade ett till kort att lägga fram, och in kom Balotelli med åtta ordinarie minuter kvar. Bytet gav direkt effekt då den unge italienaren kämpade fram en boll till just Maniche, som enkelt kunde bredsida bollen i mål. 1-2.
Juventus försvaret hade skött sig utmärkt matchen ut, men just vid reduceringen var det ett ganska nonchalant uppträdande. Ingen markering på Maniche, och Balotelli skall inte få möjligheten att få till ett inlägg där. Jag får erkänna att de 7 (+3 tillägg) som var kvar nog varit de längsta tio som jag upplevt i år. Det hade varit så typiskt att Inter fått ett ”Pazza Moment” och kvitterat. Det hade varit ytterst bittert med tanke på att vi hade läge att göra både 3 och 4-0.
Juventus höll dock undan, även om Maniches stolpskott i slutminuterna höll på att skrämma slag i alla Juventini. Andra halvan gick till Juventus på knock!.
***
Den här motgången kanske bara är en liten vägbula i de blåsvartas väg till Scudetton, men nog har Interbussen fått sig en törn (ungefär som den fick av ägg- och stenbombarderingen senast i Turin).
Den här gången räckte vår kämparanda hela vägen och säsongens, eller kanske rent av de senaste två årens, skönaste seger var ett faktum. Hela laget skall ha lovord för den här insatsen, från försvar till mittfällt till anfall gjorde vi en klockren match. Den här segern räcker långt, och oavsett hur vi står vid seriens slut, så är vi en av två lag som besegrat FC Internazionale på San Siro. Nu gäller det att hålla en jämn nivå säsongen ut - det vore synd att besegra Inter och sedan följa upp med poängtapp mot Siena och Catania.
***
Korta funderingar
Femhundrafemtiotvå - 552
Kvällens match var av stor betydelse av rena rivalitetsaspekter, men för en spelare betydde det så mycket mer än chansen att besegra Calcions nya härskare. Den spelaren är Alessandro Del Piero, vår kapten, fanbärare och sanne gentleman. Med kvällens match går Del Piero till historian tillsammans med Gaetano Scirea som den spelare som har mest matcher i Juventus. Som Del Piero såg ut att trivas mot Inter, Materazzi hade många korvar i fickan efter alla rundturer upp på läktaren. Det enda som saknades var det där målet som varit skillnaden mellan en skön vinst kontra en blåsvart förnedring. Jag är mer än nöjd med den sköna vinsten.
Mancini en komiker?
Camoranesis mål verkade av repriserna att döma vara marginellt offside. Mancini har redan börjat böla i pressen om hur journalisterna nu bör fundera på om Inter varit favoriserade av domarkåren eller inte. Kära Mancini, om Internazionale får en feldömd straff plus ett offside mål emot sig i alla resterande ligamatcher, då kan du bemöda dig att öppna käften. Till dess bör du fila på ett vackert avskedstal.
Vem är Zlatan?
Ibrahimovic plockades totalt bort av Chiellini när lagen möttes på Olimpico i November. På San Siro vill jag påstå att han gjorde en ännu sämre insats, och då blev han inte ens armbågad. Svenskens oförmåga att höja sig i måstematcher är undertecknad oerhört tacksam för – hade han spelat som han gjort mot lag som Parma, Siena och Empoli så hade vi haft anledning att oroa oss.
***
Forza Juventus!
***
Källor: Gazzetta.it, Juventus.it, Football Italia
