Palermo-Juventus 3-2: Men tack ändå!
En mycket gedigen insats. Säsongens bästa spel. En ren fröjd för ögat. Men inga poäng.
Juventus svarar för en strålande insats mot Palermo, en match som inger förhoppningar om framtida spel med betydligt högre insatser än en trdjeplats i ligan. Visst känns det deppigt att åka hem utan poäng, men Juventus borde åtminstone kunna lämna Sicilien med gott självförtroende.
Första halvlek
Palermo är det bättre laget under inledningen. Juventus tappar mittfältet och det finns stora ytor för Palermo att spela på framför Juves backlinje. Amauris 1-0 känns inte ologiskt. Juve förlorar bollen och agerar alldeles för passivt mot bollhållaren. Avslutet är enastående, men målet känns ändå billigt. Det ska vara svårare än så här att göra mål mot Juventus. Efter 22 minuter tvingas Nedved och Palermos Guana bäras av planen med huvudskador efter att ha skallat ihop (båda spelarna går in dåraktigt i situationen, och för egen del hade jag inte protesterat om domaren varnat dem båda två). Juventus tar in Iaquinta som ersättare. Vad spelarna säger till varandra under spelavbrottet vet jag inte, men under resten av matchen är det egentligen bara ett lag på planen. Juventus skapar rejält tryck under slutet av halvleken, men får ingen utdelning. I sista övertidsminuten kommer lyckas Palermo få in en boll i Juventus straffområde från vänsterkanten. Inlägget nickas kraftfullt i mål av Amauri, via Buffons vänsterhand. Återigen ett bra avslut, men försvarsagerandet är bedrövligt. Grygera blir överspelad alldeles för enkelt på sin kant och borde aldrig ha släppt något inlägg förbi sig. Chiellini har en enda anfallare att hålla reda på, men befinner sig en hel meter från Amauri när bollen nickas i mål. Juventus gör i allt väsentligt en bra halvlek, men går till pausvila med 0-2 i baken.
Andra halvlek
Ranieri byter in Tiago och Salihamidzic i paus, och har således förbrukat alla sina tre byten redan efter halva matchen. Därefter bjuder Juventus på en förstklassig lektion i snabb, rörlig och kreativ anfallsfotboll. Palermo trycks tillbaka i eget straffområde halvleken igenom, och Juventus skapar målchanser på löpande band. Del Piero snappar upp två målvaktsreturer och kvitterar till 2-2. Under matchens avslutande 20 minuter skapar Juve underlag för åtminstone 6-2, men Del Pieros frispark går i stolpen, Trezeguets retur från tre meter går rakt på Fontana i Palermomålet, Legrottaglies kanonskott går en decimeter utanför stolpen, Trezeguets skott går utanför (efter en underbar överhoppning av Camoranesi) etc. Med en minut kvar att spela sätter Cassani punkt för matchen med ett sanslöst skott i nättaket från 25 meter, och årets mest ologiska slutresultat är ett faktum.
Det har i skrivande stund gått drygt 17 timmar sedan domaren blåste av matchen, men jag har fortfarande svårt att acceptera resultatet. Tänker faktiskt kolla text-TV en gång till. Var det verkligen Palermo som gjorde tre..?
En positiv förlust
Det snöpliga resultatet till trots - det här var ett ruggigt styrkebesked av Juventus. Två spelare förtjänar särskilt omnämnande.
1. Sissoko är med marginal bäst på plan. Han svarar för förspelet till båda målen (brytning, tung dribblingsräd och skott i samband med första målet och ett intelligent inlägg till Trezeguet i samband med det andra) och hans defensiva spel är fullkomligt magnifikt under hela andra halvlek. Jag räknade inte alla klockrena brytningar, men de var många.
2. Del Piero sjönk lite djupare ner i planen efter att Iaquinta byttes in, och surrade därefter som en arg geting runt Palermos straffområde. Ständigt spelbar, kreativ och giftig i sin jubileumsmatch som meste Juvespelare någonsin.
Juventus lär komma med gott självförtroende till lördagens toppmatch mot Milan. Lite mer skärpa i försvarsspelet (och möjligen ett annat val av högerförsvarare) vore önskvärt, men med motsvarande kvalitet på anfallsspelet kan Juve kosta på sig lite generositet i defensiven. Ska vi säga 5-2?
