Juve Talk 25: Kniven på strupen eller ob-tillägg
Juve Talk är en panel där Juventus-redaktionen gör sina röster hörda. I Juve Talk ger vi vår syn på det som händer just nu i Juventus och inom italiensk fotboll. Nya avsnitt kommer varje onsdag. Hör av dig till oss om du har intressanta frågor du vill att vi ska ta upp.
1. Lite eld i baken blev det allt på Juve-spelarna när de kom in för andra halvlek mot Palermo. Vad hände i omklädningsrummet under pausen?
Mikael:
Vem vet? Enligt ännu obekräftade uppgifter sågs David Lynch smyga omkring i innandömet på La Favorita. Om det stämmer kan det vara en logisk förklaring till den mest ologiska Juve-match jag sett under mina år som följeslagare till Turin-klubben. När man trodde att man fått grepp om händelseförloppet tog matchen en helt annan vändning som slog allt i spillror. Juve spelade helvetiskt dåligt under 3/4 av första halvlek, bara för att efter paus prestera en himmelskt vacker anfallsfotboll. Ren propaganda faktiskt. Jag har inte hämtat mig än, och vägrar fortfarande tro att matchen slutade 3-2 till Palermo - så f-n heller att den gjorde!
Joseph:
Bra fråga, Juventus spelade första halvlek under all kritik och fick med all rätt stå ut med utskällningar. Lite rapp hade inte heller skadat. Myten säger att italienska lag ofta har motivationsproblem, vilket är raka motsatsen på den brittiska mentaliteten. Jag avundas britternas mentalitet vad gäller motivation då den ofta verkar vara tipp topp. Men en sak är säkert, Ranieri bevisade den myten motsatsen.
2. Först Milan och sen Parma kort därefter. Hur ska Ranieri fixa så att killarna orkar/vill? Arbetsrotation, mutor eller hot?
Joseph:
Jag tror att spelarna orkar och vill, de är tillräckligt motiverade. Del Piero och Co vill ge sig ut i Europa, inget snack om saken. Det är nu som rutinen spelar roll, det där lilla extra som majoriteten av professionella rutinerade spelare bär på. Jag tippar att, Trezeguets avgörande mål mot Milan sätter spiken i kistan och därmed tar oss definitivt till CL. När CL-platsen är säkrad så kommer alla möjliga spelare förknippas till Juventus, på riktigt. Då är det dags för Juventus att börja ta marknaden på allvar och inte sikta på halvdana bosmanfall eller byggsatser och andra renoveringsobjekt som exempelvis Criscito och De Ceglie.
Mikael:
Det är väl bara att börja vänja sig vid att spela veckomatch igen. Parma kan ses som en aperitif till något mer glamoröst som väntar om spelarna sköter sina kort rätt. Ju tidigare man grejar Champions League-platsen desto tidigare kan de ta mental semester. Oavsett om man vinner mot Milan eller ej borde det vara en tillräcklig morot. Eller kanske föredrar man ett spänt arbetsklimat, kniven på strupen och ovisshet in i det sista? Nej skulle inte tro det... och då är det väl bara att göra skäl för veckolönen. Jag antar att OB-tillägg kan diskuteras om de skulle bli kinkiga (bortskämda jävlar).
3. På allmän förfrågan vill jag att redaktionen svarar på det omöjliga, analyserar likheter och skillnader. Del Piero och Totti; vem är egentligen bäst?
Mikael:
Svaret är nog avhängigt vilken färg du har på tröjan. Just nu är Del Piero bäst, Totti är ju skadad. När båda är friska skiftar det från en månad till en annan. Det där går i vågor. T.ex. verkar de flesta vara överens om att planetens bästa fortbollsspelare för tillfället heter Cristiano Ronaldo. Innan dess var det Messi eller Kaká. Del Piero och Totti är båda fantastiska bollkonstnärer, det räcker väl så? Det som gör dem vackrare än många andra är deras evighetslånga kärlek till sin klubb.
Joseph:
Kaptenerna Del Piero och Totti är så lika men ändå olika. Man finner knappt utrymme för deras meriter på långa papyrusrullar ur Ceasars tid. Verken dessa spelare har stått för vill jag inte ge mig in på, då jag förmodar att vi känner till dessa. Del Piero är definitivt en förebild, något jag inte hade vågat påstå att Totti var för cirka 3-4 år sen. Men vid senare tid har min uppfattning förändrats och han är likaså en förebild. Jag fick upp ögonen för Totti när han kammade hem Guldskon, att agera striker efter flera år som spelfördelare är enormt bra. Småskillnader mellan dessa spelare kan vara att Del Piero lyckades med fler stordåd utanför Italiens gränser medan Totti var hemlandets kelgris. Totti fick aldrig samma uppmärksamhet ute i Europa, vilket får många människor att tvivla på hans talang. Dessa människor skrämmer mig. De få gångerna Totti och Del Piero spelade ihop funkade det bra, min dröm var att se dessa som anfallspar i Juventus. Den drömmen sprack efter att Totti gick ut i media och sa att han inte skulle kunna tänka sig att gå till Juventus för all världens pengar. Det fick mig att respektera Totti mer. Dessa spelare har skrivit historia och förser fotbollen med historia än idag. Så vitt jag vet har Del Piero fler pokaler och diplom hängda på väggen, men det gör honom inte till en bättre spelare. Del Piero och Totti är lika stora symboler för vardera stad dem representerar. Jag vågar inte dra någon slutsats om vem som är bäst, det får avgöras inne på forumet.
