Juventus - Milan 3-2: Juve drar längsta strået i stormatchen
Matchen som upphaussats som giganternas kamp levde upp till all hype. Juventus och Milan turades om att ta ledningen innan Hasan ”Brazzo” Salihamidzic förmodligen satte stopp för Milans CL-drömmar. En sprudlande men också tuff match där domare Rocchi fick dela ut inte mindre än fyra gula och ett rött. Juventus vinst var inte orättvis, men samtidigt förtjänade Milan mer än noll poäng. Juventus vänder äntligen trenden efter att ha besegrat Milan i Turin för första gången sedan 2002!
Matchen med ett grande M. M för Milan och dubbla M för Mesta Mästarna Juventus. Ett taggat Juve efter en mycket snöplig förlust senast och ett pressat Milan som jagar den åtråvärda fjärdeplatsen. Det var bäddat för fyrverkeri men ingen med undertecknad inräknad hade väntat så här mycket raketer.
Första halvlek
Ancelotti bjöd inte på några överraskningar i sin startelva. Samtidigt så fanns inte så mycket att överraska med då laget saknade flera spelare på grund av skador eller avstängningar. Ranieri å sin sida valde att starta med en traditionell 4-4-2, med Tiago som utropstecknet i mitten. Visserligen har portugisen inte varit lika urusel som tidigare, och undertecknad föredrar honom framför Nocerino i startelvan 20 gånger av 10.
Rocchi blåser igång matchen på ett sprakande Olimpico – här var det upplagt för fest. Inzaghi börjar matchen med att vara där han påstås ha fötts, i offsideläge. Redan under första fem såg vi att det skulle bli ett högt tempo, även om passningsspelet inte var helt hundraprocentigt. Bollen vandrar fram och tillbaka när lagen utbyter diverse mindre farligheter, men vid minut tolv får större delen av Olimpico glädjefnatt. Spelaren som gjort flest mål och matcher för Juventus: Alessandro Del Piero hade gett Juventus ledningen, fint framspelad av Camoranesi.
Knappt hade spelarna slutat fira och målmusiken från Olimpicos högtalare lagt sig innan måltjuven Inzaghi var nära att kvittera. En tydlig varningssignal tänkte undertecknad, nu skärper försvaret till sig igen. Men så var inte fallet, och ingen mindre än Pippo fick peta dit säsongens enklaste bredsida efter att Kaká överlistat Chiellini. Inzaghi firrar som bara han kan vid ett ytterst enkelt mål som varit totalt någon annan medspelares förtjänst (Trezeguet är väl ganska nära). Dålig markering av det svartvita försvaret som alla hade ögonen på bollen men inte sina motspelare.
Första femton var lovande ur en neutral fotbollsälskares perspektiv, men vi svartvita var nog mindre roade. Nästa femton skulle se spelet variera ganska fritt, med chanser från Chiellini, Grygera och Inzaghi. Den hale mannen skulle vi få se mer av ikväll, tyvärr inte på grund av något positivt i svartvita ögon. Efter dryga halvtimmen spelad kombinerade Bonera och Ambrosini fint strax framför Juves straffområde. Ambrosini lyfte en boll över det svartvita försvaret, Inzaghi står långt offside men bollen går till Bonera som INTE är offside. Bonera spelar fri Inzaghi i sidled som enkelt bredsidar bollen bakom en chanslös Gigi. Inzaghi är klart offside i första läget, och drar ju även nytta av det läget när han gör målet. Men domaren ser det som en ”ny situation” och det är nog ett OK mål. Låt gå, även om det inte är solklart för undertecknad. Det var Inzaghis fjärde (!) mål på två matcher.
Juventus var märkbart tagna av Milans ledningsmål, och de rödsvarta hade klart initiativet och de lättare stegen. Kaká var nära att utöka med ett kanonskott som Buffon snyggt blockerar, men gissa vem som var millimetrar från returen: Inzaghi.
Matchen såg ut att gå mot halvtidsvilan med underläge för hemmalaget, men Brazzo hade andra planer. Del Piero kämpade tillbaks en boll som han tappat till Maldini, och släppte till Camoranesi ute vid högerkanten. Camoranesi lägger en läcker passning som flyger in mot en framrusande Trezeguet. Fransosens nick var tyvärr rätt på Kalac, men Brazzo är där för att peta in returen: 2-2! Repriserna visar att Brazzo är onside när Trezeguet nickar bollen, men eventuellt träffar returen Trezeguets knä innan den petas in av Brazzo, som då skulle varit framför bollen (med några centimeter på sin höjd). Svårt att bedöma i och för sig, och Rocchi friade.
Juventus såg återigen sårbara ut efter målet då Gattuso av alla var nära att lobba bollen över Gigi på andra sidan. Det var sista minuten av halvlek ett, och domaren blåste för halvtidsvila efter en spelad tilläggsminut.
För att summera var det en mycket underhållande halvlek, med högt tempo, aggressivt spel och många mål – vad mer kan man önska sig? För Juventus del kom mycket av initiativen från högerkanten eller mitten, där Camoranesi och Sissoko hade sina räder (mer än 80% av spelet fördes på högerkanten och mitten).
På förhand flaggade jag för att vi skulle se upp med Trezeguet: Ja, hittills fick vi mest se upp med att inte se honom alls. Men så är det alltid med fransosen, inga mål så syns han inte. I Milan hade Kaká varit mycket farlig när han kom rättvänd med bollen och Pippo, vad skall man säga om den mannen? Alltid vid rätt plats och två mål mot sin gamla arbetsgivare, imponerande.
Andra halvlek
Matchen sattes igång efter att tränarna fått säga ett par väl valda ord i omklädningsrummet. Bägge lagen inledde ganska avvaktande i andra. Legrottaglie blev tvungen lämna plan efter knäbesvär som han ådragit sig i första. Han fick spela hela sex minuter på andra halvan innan den gamle Lazio favoriten Stendardo ersatte.
Grygera verkar ha hittat högerbössan efter ett par matcher från start. Det var nära att raketen från 34 m hamnade bakom Kalac, men autralienaren sträckte sina långa armar för att peta ut bollen till hörna. Grygera följde upp sitt fina skott med en ganska ful tackling på Maldini, som säkert resulterat i gult kort om domaren varit mer uppmärksam. Men det var inte värre än att Maldini kunde hoppa in och göra en klockren tackling för att stoppa Camoranesis räd i Milans straffområde.
Nästan en kvart in i andra hade Juventus tagit initiativet efter att de första minuterna varit ganska jämna. Sissoko och Tiago kombinerade fint på högerkanten efter vilket maliern fick till en klockren cross till Stendardo, tyvärr var även Bonera på bollen vilket gjorde att den ändrade riktning lite och Stendardo missade med sin språngnick.
Vid 65 minuter kom en av kvällens mest omtalade situationer. Camoranesi och Molinaro hade gjort ett par sena tacklingar, där i varje fall Camoranesis borde resulterat i gult. Domaren hade tidigare även vart lite inkonsekvent med korten (Favalli för en flagrant tröjdragning på Camoranesi och Grygera för tacklingen på Maldini resulterade i inget), och nu borde han ha markerat tydligt att spelet börjat spåra ut. Tyvärr krävdes en hemsk tackling Bonera på Sissoko för att domaren skulle ta tag i det hela. Det hade kunnat undvikas om han tidigare varnat Camoranesi eller markerat för att lugna ner stämningen.
Boneras tackling kunde tyvärr inte förtjäna annat än rött, och Milan var reducerat till tio man. Inte nog med att Momo eventuellt var skadad, till min förskräckelse så värmde Nocerino upp – jag tänkte för någon sekund att vi kanske hellre skulle spela med tio man. Det var dock tio man tills Momo kom in igen efter några minuter på sidolinjen, och vi alla kunde andas ut för att Nocerino fick sätta sig på bänken igen.
Som så många gånger tidigare i sådana här lägen var det laget som tappat en man som visade större vilja. Juventus lät Milan komma in i matchen, och var något avvaktande i sitt beteende – inte den bästa taktiken mot ett så spelskickligt lag som Milan. Ranieri såg möjligheten att ta alla tre poäng och byte in Iaquinta som kunde vara mer delaktig i spelet istället för skyttekungen Trezeguet, som lätt blir anonym i de här matcherna. Både David och Mamma Trezeguet skakade på huvet - klockan stod på 77 minuter när fransosen klev av.
I ögonblicket efter spelare Juventus upp ett anfall ända ner från vänster hörn i eget försvarsområde fram till Milans högerkant via flera fina passningar. Där tacklas Grygera hårt, men vad som ser helt rättvisst ut av Maldini. Men vi är i Italien, och domaren blåser allt för ofta emot försvararen i det läget. Det är en kamp om bollen, och domaren borde ha friat. Men sådana lägen hade Juventus också fått emot sig då Gattuso och Kaká fallit utan ojusta tacklingar. Skillnaden är att Juventus resulterande anfall ledde till mål. Salihamidzic blev matchens osannolika hjälte efter att omarkerat kunna nicka in Camoranesis perfekta frisparksinlägg. Det var tio minuter kvar av ordinarie tid, och Milanspelarna började springa för fullt igen efter att de börjat inse att den bistra verkligheten av UEFA-cupspel inte är långt ifrån.
Ranieri gjorde till slut det vi alla befarande – Nocerino fick äntra plan när Camoranesi, som fått sitt efterlängtade gula kort, var redo för att vila. Det var matchens sista ordinarie minut så visst skulle inte Noce kunna göra så mycket skada på den lilla tid som var kvar? Vi alla tappade andan när fjärdedomaren visade fem minuters tillägg! Det var säkert berättigat med byten och stopp för skador, men det var fem långa minuter som väntade.
Juventus lyckades dock hålla undan, även om en viss spelare som redan nämnts för mycket höll på att ställa till det efter att han ger en onödig frispark till Milan i sista sekund. 3-2 var slutresultatet när Juventus besegrade Milan efter många om och men på ett kokande Olimpico!
Grazie Brazzo!
***
Tankar efter matchen
Mohamed Sissoko - Juves afrikanska mittfältskung: Momo började lite travande i Juventus men hans enorma kliv, precisa tacklingar och kvicka spel har satt fart på ett tidigare lite småsegt Juve. Det bästa är att han och Camoranesi förstår varandra näst intill perfekt. Studera gärna matcherna mot Internazionale, Milan och även Palermo, mycket av vårt spel byggs upp via Momo och Camoranesi. Jag vidhåller fortfarande att han kan vara lite för hård i sitt spel för den italienska domarkåren, men ute i Europa kommer han att göra underverk.
Alessandro Del Piero – C’é solo un capitano: Jag trodde på förhand att mycket skulle handla om kampen mellan Pippo och Trezegol men så fel det kunde bli, i varje fall sett till den ena halvan av ekvationen. Det var givetvis de gamla lagkamraterna tillika konkurrenterna i svartvit det kom att handla om: Inzaghi och Del Piero. Filippo Inzaghi har gjort inte mindre än fyra mål på de senaste två matcherna – när Milan har en smärre anfallskris så är den gamle veteranen på rätt plats vid rätt tid. För Alessandros del så undrar jag om vår kära kapten någonsin varit i sådan här form? Ett strålande år i Serie B toppas av succé i högsta ligan. Som Del Piero själv uttryckt: hungern efter framgång driver honom i ”gamla” dagar. Hur kan Donadoni hålla honom utanför EM-truppen?
***
Champions League, here we come!
***
Uppställningar
Juventus (4-4-2): Buffon; Grygera, Legrottaglie (Stendardo 55), Chiellini, Molinaro; Camoranesi (Nocerino 90), Sissoko, Tiago, Salihamidzic; Del Piero, Trezeguet (Iaquinta 77).
Milan (4-3-2-1): Kalac; Favalli, Maldini, Simic, Bonera; Gattuso (Gilardino 83), Pirlo, Ambrosini; Seedorf, Kaká; Inzaghi (Cafu 69)
Källor: Football Italia, Gazzetta.it
