Ett paradigmskifte i fabriken
Tiden då allt som skapades kastades bort för att aldrig ge något mer tillbaka än marginella plussiffror i bankboken är förbi. Det nya Juve "odlar hellre en egen Ronaldinho än köper en", för att citera vd Jean-Claude Blanc.
Juventus har alltid haft gott om spelare utspridda över Italien och andra delar av Europa. De flesta återvänder aldrig till basen utan blir kvar i de mindre klubbarna i de lägre divisionerna.
I samband med nedflyttningen hände något. Kanske var det något som egentligen hänt varje år men som inte uppmärksammat. Juventus producerade egna spelare, egna spelare som direkt kunde gå in i A-laget och bevisa sina färdigheter.
Med uppflyttningen kom kraven och rastlösheten. Pengar investerades i större namn, vilket gjorde att de unga spelarna skickades iväg för att utbildas på annan ort.
Cladui Ranieri uppskattar tillgångarna som klubben skapat sig.
- De unga spelarna är en tillgång för Juve. Vi kommer göra våra utvärderingar men några håller redan hög klass.
Det är framförallt tre namn man syftar till när man talar om de egna produkterna: Sebastian Giovinco, Claudio Marchisio och Paolo De Ceglie. President Cobolli Gigli har redan deklarerat alla alla tre kommer återvända till sommaren och att de kommer få chansen att bli en del av truppen till nästa säsong.
Mannen bakom verket är Vincenzo Chiarenza. 53-åringen har varit ungdomstränare i klubben i femton år och ansvarig för det framgångsrika Primaveralaget i fem.
- Jag tycker det här året har visat att de är spelare i serie A-klass, vilket jag aldrig ha betvivlat. Många förväntade sig inte att Giovinco, De Ceglie och Marchisio skulle kunna spela på den här nivån. Jag ser det som klubben plikt att ta tillbaka dem, säger Chiarenza.
De största stjärnan av de tre är förstås Giovinco.
- Visst, han är liten, men han har enorma tekniska kvaliteter och är väldigt snabb. Han har visat att han kan göra skillnaden i en match, menar Chiarenza.
Giovincos chanser i Juventus är troligen som vice-Nedved, med stora möjligheter att ta den platsen permanent inom kort.
- Jag jämför mig med Lionel Messi, Giuseppe Rossi, Rosina och Giuly. I fotboll är som tur är inte fysiken allt, säger han själv och fortsätter:
- Drömmen har alltid varit att återvända till Juventus. Intresset från en klubb som Palermo är smickrande men jag är uppfödd i Juve. Jag vill, om det är möjligt, spendera mina bästa år där.
I Empoli har han lärt sig spela i olika roller, vilket kommer komma väl tillpass i Juventus.
- Malesani spelade mig centralt, som en Totti. Där har jag aldrig spelat men jag anpassade mig snabbt. Sen har jag även spelat på vänsterkanten i ett 4-4-2.
- Jag fick smaka på Juve i serie B under Deschamps. Nu vill jag återvända hem. Som de andra.
Chiarenza anser Marchisio ha unika kvaliteter bland mittfältarna i Italien. "Han har både skicklighet och karaktär." Det vore inte mer än rätt att han får en plats av de fyra centrala på mitten. Det kan Juve kosta på sig. Paniken under förra sommaren vill vi inte se igen.
Chiarenza tycker De Ceglie är en jättebra kille, en naturlig vänsterytter som kan spela både i försvaret och på mitten. Såvida inte Juve väljer att satsa hårt på en ny mer etablerad vänsterback är De Ceglie ett fullgott alternativ till Molinaro. Precis som de andra drömmer han om att få komma tillbaka till Juve.
- Verkligen. Jag är uppväxt där och i Turin och har mina vänner och min flickvän där.
Asien-Australienturnén och sommarcampen ger Ranieri svar på om de egna juvelerna har något att tillföra en Champions League-jagande klubb. Truppen behöver vara bred och egna produkter betyder alltid något extra för alla inblandade.
Juve är just nu vassare än någon kan drömma om. Tänk om det dessutom finns en lirare Giovinco att kasta in, en Marchisio som tar hand om mittfältet och en De Ceglie som äger sin kant. Det är ingen utopi.
De roliga slutar inte där. Juve har också möjlighet att använda Antonio Mirante som återvunnen Buffon-backup. Mirante varit briljant i Siena förra hösten och bevisade sina färdigheter när han stod för Juve i serie B. Året i Samp är bara att glömma. Kan Curci offra sin karriär för Roma kan Mirante göra det för Juve, även om han är född i Neapel.
Davide Lanzafame har av en viss Antonio Conte utmålats som en potentiell ny Cristiano Ronaldo. "Han är explosiv, målfarlig och utnyttjar sin snabbhet runt straffområdet." Lanzafame har tagits ut i U21-landslaget och kan bli nästa temporära export till Siena, såvida det inte blir Palermo i Amauri-dealen. Conte vill gärna ha kvar honom i Bari ett år till.
Tåget har inte gått för Domenico Criscito som fick stort förtroende av Ranieri i höstas men som tyvärr inte lyckades något vidare. Det är i en annan klubb än Juve han ska slå igenom, och Juve lär inte släppa honom helt förrän det är absolut klart att han inte är värt att satsa på.
När dagens nyckespelare ligger runt och ofta över 30-årsstrecket är det viktigt att det finns spelare som kan ta över. Just nu finns ingen anledning till oro, snarare är det med stor tillförsikt man ser det nya Juve växa fram.
Allt kan köpas för pengar, men man behöver inte göra det.
Källa: La Stampa
