Intervju med Radiosportens juventino
Att Juventus har många supportrar i Italien, världen och Sverige är ett välkänt faktum. Ibland dyker det upp lite otippade supportrar. Christian Olsson från Radiosporten är en sådan, och han har garanterat varit juventino längre än de flesta av oss.
Varför blev det Juventus för dig?
- Min bror, Claes, gillade Bettegas sätt att göra mål och förmådde mig att förstå. Sen var jag svag för snillet Platini och när han dök upp i Juventus var jag definitivt kär. Platini lyckades ju med det ovanliga att, som mittfältare, vinna skytteligan i serie A flera gånger. Här handlar det om början/mitten av 80-talet, när man var tvungen att, med två veckors eftersläpning, tjuvläsa ”Guerin Sportivo” (?) i Göteborgs enda välsorterade tidningsaffär för att via teckningarna där förstå hur det hade gått till när Juventus gjort sina mål. Den svenska mediebevakningen av serie A var mycket klen… Vilket gjorde att man verkligen fick jobba för att hänga med.
Vad står Juve för, enligt dig?
- Juventus är stilrent, klassiskt elegant och mycket vackert. Det är också en ledande klubb, som därmed ofta varit ifrågasatt och utmanad och kanske är det anledningen till att själva spelet så relativt sällan – åtminstone på senare år - släppts loss och blivit riktigt färgglatt; det har känts viktigare att vinna än att underhålla. Juventus hade, till exempel, Zidane och Del Piero, i sina respektive bästa åldrar, i laget samtidigt under flera år utan att det blev så offensivt fantastiskt som det skulle kunna ha blivit.
Hur intensivt följer du Juve?
- Inte lika närgånget som för två-tre år sedan, (före trebarnsfamilj-tillståndet) men tillräckligt noga för att tycka mig ha hygglig koll.
Ser du ofta Juventus live?
- Nä. Jag har sett dem tre gånger i verkligheten; tre gånger i serie A och mot uträknat svagt motstånd på hemmaplan (typ Piacenza), så att risken för ett debacle skulle vara minimal. Cynismen fungerade.
Hur ser du på den gångna säsongen?
- Klart godkänd. Viktigt att nå Champions League och underbart att Del Piero vann skytteligan tätt före Trezeguet.
Vilken Juve-version föredrar du, den före eller den efter calciopoli?
- Den efter. Vi måste, trots allt, försöka gå vidare och se till det goda som finns här och nu.
Vilken Juventusårgång är den bästa du sett?
- Den som, i slutet av 90-talet, slog Milan i Milano med 6-1. Christian Vieri, Nicola Amoruso och Alessandro Del Piero var grymma i offensiven, Deschamps och Zidane ägde mittfältet och Ferrara skötte resten.
En särskild match du minns?
- Jag är värdelös på att komma ihåg rätt; men jag tror att Juventus i ett klassiskt disigt och halvdimmigt Turin besegrade Fiorentina med 4-3 i en ohyggligt händelserik match, där många av höjdpunkterna försvann i de mängder av extrainsatta nyhetssändningar som, på ett obeskrivligt irriterande sätt, avbröt den dunderviktiga matchen. Först senare förstod jag att nyhetsbulletinerna handlade om Estonia-katastrofen…
Det insåg jag inte under matchen, vars mest bestående minne för mig är den unge Del Pieros sagolika volleymål. Han springer i kapp en hög långboll inne i Fiorentinas straffområde, ser bollen komma susande över axeln, sträcker ut det benådade benet och låter foten hälsa på kompisen bollen, ta emot den mjukt - och ömt få den att åka vidare in i mål, uppåt ena krysset till. Storartat! Och spontana applåder från alla håll.
Favoritspelare genom tiderna?
- Del Piero!
Familjen satt och kollade på ”Let´s dance” i vintras samtidigt som Juventus tog emot Roma i serie A. Efter visst tjat kunde vi till slut ägna någon reklam-minut till fotbollen… Hmm, men kolla här Juventus har ju frispark i Del Piero-läge, det står 0-0 i 43:e minuten… Del Piero drar upp axlarna ännu mer, löper an i sin lätt stela stil, träffar hårdare än vanligt och pangar in bollen förbi målvakten (målisens hörn) upp i krysset och Juve vann med 1-0. Så har han hållit på hur länge som helst. Del Piero är fenomenal; hans väg kantas av mästerverk i frisparkars, passningars och måls skepnader. Han fyller 34 i november i år och han vann den senaste skytteligan i serie A; det är klass! Och fotbollen hade varit ännu vackrare ifall han inte hade råkat ut för den där idiotiska knäskadan mot Udinese 97-98…För så in i bänken bra som han var före det har han nog aldrig blivit igen.
Vem av de nya förmågorna som kommit fram i och med nedflyttningen tror du mest på för framtiden?
- Chiellini, utan tvekan, det är inte bara utseendet som minner om järnmannen Ferrara.
Ultimat drömvärvning?
- Andres Iniesta, Xavi, David Silva eller Fabregas… Alltså en (eller flera) fullblodstekniker, med balans, fantasi, fart, passningsspel och allmän fotbollsoptimism . Med andra ord det som behövs för att kreera ett kreativt mittfältsspel.
Nästa ligatitel vinner vi år….?
- 2009, såklart!
Tack för din tid, Christian!
